Han svarar inte

Förstår din handling för på något sätt behöver man få ett bokslut/förklaring, tyvärr kan du inte göra något åt att han inte svarar. Tror dock att han kanske gör det om han får en fnurra på tråden med den nya pga bekräftelse, men då ska du inte besvara det såklart!

För att han kommit över dig och inte känner något behov av att svara på dina mail längre.

förhoppningsvis svarar han inte för att han skäms och inte vill erkänna vilket svin han är.. men den hårda sanningen kan vara att han helt enkelt bara inte bryr sig.. jag menar verkligen inte att vara otrevlig nu, men om han var så grisig att han var otrogen så kanske han helt enkelt inte är en särskilt trevlig människa.

Jag hade också en kille som jag ville få svar från. Han bara bröt vår kontakt en dag och jag förstod inte varför. Det är grymt och elakt att vissa människor gör så emot en. Men jag har insett att man helt enkelt bara måste acceptera det. Det som gjorde mig stark nog att gå vidare var tanken på att han faktiskt var feg. Han vågade inte ta tjuren vid hornen och förklara exakt vad som gjorde att han ville göra slut, han klarade inte av att vara den större människan helt enkelt och ta hänsyn till mina känslor. Och det gör mig till den större människan
Så jag bestämde mig för att en sista gång sms:a honom. Jag skrev ett lååångt meddelande där jag skrev hur jag kände och att jag gärna ville ha en förklaring på hur han tänkte, så att jag kunde gå vidare. Jag förväntade mig inget svar och fick heller inget svar. Där och då gick jag vidare... gör det du också

Jag känner igen det där.
Min fd fästman sa att han ville skaffa barn med mig och älskade mig och två veckor senare hade han "bara tappat känslorna" utan att ge mig en förklaring. Sedan tryckte han upp i hela ansiktet på mig, mina och hans gemensamma vänner+ mina nära och kära på facebook att han träffat en ny en mycket kort tid därefter.
Det gjorde fruktansvärt ont och man kände sig så lurad och grubblade över varför det blev som det blev.

Men helt ärligt, till sist måste man försöka acceptera att aldrig få veta. Vissa saker kommer man aldrig få veta och skulle du helt ärligt kunna lita på det svar han kanske kommer ge dig?
Det är inte värt att lägga all energi och allt grubbel på en människa som valt att gå, man missar så mycket annat roligt i livet och andra personer som kan vara där för att stanna! 
Lycka till
 

vilken jävla skit! att inte ens ge dig respekten  till ett avslut. en ego pisspotta!

Han var inte otrogen, han gjorde slut med mig först och sedan tre veckor senare hade han träffat en ny kvinna. 

Han skrev dock i ett mail att han hoppas vi kan ses i framtiden som vänner. Att han inte vill glömma mig och att jag alltid har en plats i hans hjärta och så vidare.

Men det verkar ju inte som att det betyder något... Att JAG inte betyder något. 

Men oavsett vad... Om JAG gjorde slut med en person jag haft ett förhållande med, som efter en tid skriver ett mail till mig med frågor. Om jag hade en ny partner som jag älskade. Nog sjutton skulle jag ändå ta mig tiden att svara på det mailet, även om jag inte hade känslor kvar för den personen? Av respekt, och av pliktkänslan, för att det var jag som gjort slut....

Usch känns skitjobbigt det här... 

jag tycker inte du gjort något fel alls. och jag tycker som du, att det är ens skyldighet att förklara sig.

Det är jobbigare att svara på ett mejl tror jag än att prata. Ring honom? Synd att du inte krävde svar när det tog slut. Hade inte klarat att bara försvinna som du gjorde utan jag är nog mer typen som tar kontakt tills jag fått veta mer, för att förstå, kunna gå vidare osv. Ofta finns i och för sig inte så mkt att säga, förklara kanske utan man är helt enkelt inte kär längre/älskar inte personen. Han kanske är rädd för att såra dig nu om han skulle vara ärlig o säga som det var och vil heller inte ljuga/hitta på ngt annat som skäl. När jag inte vill träffa någon mer har jag ibland undvikit att tala om sanningen till varöfr jag inte vill träffas mer för att undvika att såra mer än nödvändigt. Man kanske säger att det beror på en själv, eller man vill vara singel när verkligheten egentligen är att jag inte är tillräckligt intresserad för att vilja ses mer.

Mitt ex för hundra år sen, var otrog och gjorde slut. När han såg hur dåligt jag mådde blev vi tillsammans igen. Det höll en månad innan han gjorde slut..igen. Sen fick jag veta att han varit otrogen och han blev tillsammans med en bekant, jag hade misstänkt det redan under vårt förhållande och konfronterat honom mot hans nekande när jag fick veta det mådde jag såklart skit. Han skrev elaka saker om mig och spred rykten. Hörde inget från honom tills för tre år sen, då han träffat ännu en ny tjej och jag min man. Han skrev ett långt mail om hur dåligt HAN mått efter vad han gjort mot mig. Att han vaknade upp en morgon och kände sig som världens skit. Men då hade jag gått vidare, what goes around comes around.

Hur länge var ni utan kontakt? 

Känns som att jag är efterhängsen om jag fortsätter "kräva" svar, jag skrev det sista mailet med mina frågor, är jag inte värd ett svar på det så orkar jag inte konfrontera mer... Att ringa honom vågar jag inte. Han har nu mitt telefonnummer. Det är han som får höra av sig om det är något, men jag tvivlar starkt på att han någonsin kommer göra det :'(

Han svarade nu... Men det gav inte mycket... Ett ganska kort och koncist mail. "Klart att jag tänker på dig ibland, hur skulle jag kunna undvika det?  Att svara på ett sånt mail som du skickade mitt i sommaren är sannerligen inte lätt! Och det kanske inte är meningen heller.....? Du kommer inte att få några bra svar på dina frågor förutom att du alltid genom våra gemensamma upplevelser har mutat in en flik av mig!  Som aldrig kommer att försvinna. Det har du hört mig säga förut! Jag är helt övertygad om att du och jag kommer att mötas en dag och le,   känna att vi faktiskt har lyckats gå vidare och samtidigt kunna se tillbaka på en fantastisk episod i våra liv.   Ha det riktigt bra, hoppas du kan njuta av livet var du än är och gör..." Jag tvärtemot honom är helt övertygad om att jag aldrig kommer att kunna träffa honom och le och må bra.

Och vad ligger till grund för denna övertygelse?

Vi hade kontakt ett tag efter iom rykten han spred så jag ville få tyat på dom, men sen gick jag vidare tillslut men det tar tid! Man får inye alltid slutet man vill ha tyvärr. Han sa samma till mig att vi kanske t om kan va vänner i framtiden men hur skulle det gått till? :) nu har jag barn och skulle vi ses på stan skulle jag kANSKE säga hej och sen inte bry mig mer.

För att... Jag aldrig känt så här starkt för någon. Och jag har så många starka minnen, jobbiga minnen från den tiden. Som liksom överskuggar allt det andra som var så fantastiskt bra. Kände mig hela tiden väldigt osäker på honom och mådde dåligt av att inte veta vad han ville, blevt helt knäckt av det till slut. Men han verkar inte förstå hur ont han gjorde mig och det stör mig lite...

Jag har en kompis som brukar säga till mig när jag går runt och är ledsen/arg för att någon [ex] inte vill prata med mig att "nu är det som det är". I e det enda man kan göra är att acceptera att han är en idiot och att man aldrig kommer att få ur honom de svaren man vill ha. Man har bara ett liv och man kan inte låta ett stolpskott till kille förstöra det. Eller ens en helt fantastisk kille. Man får utgå från sitautionen helt enkelt och göra det bästa av den. Och en vacker dag vaknar man och upptäcker att man skiter fullkomligt i vad han pysslar med och att ens självkänsla inte är kopplad till vad HAN tycker om en, det är en sån befrielse! 

Tack vad fint och snällt skrivet!

Så egentligen har du ingen grund för att du inte skulle kunna bli lycklig med någon annan. Det är bara något du hittar på.

Jag lovar. Leendet kanske inte kommer att vara åt honom, men en vacker dag kommer du i alla fall att kunna le och inse att du inte längre är lessen och arg när du ser honom.