Hur berätta för syster att jag är gravid igen?

Jag har en kompis som har svårt att få barn. Nu när jag blev gravid berättade jag på en gång, hon var så tacksam för det. Vet inte vilken väg du ska välja att berätta men gör det så snabbt som möjligt.

Ja jag har dåligt samvete för att jag inte sagt något än. Ska göra det så snart jag listat ut på vilket sätt bara...

Jag vet inte ens om hon kommer tycka att det är jobbigt, i och med att jag har två barn sedan tidigare så vet hon ju att jag kan få barn. Kanske är det värre när någon berättar att de är gravida med första barnet...?

Precis så tror jag att det är! Jag har konstaterat svårt att få barn och har hittills inte lyckats bli gravid. Min syster har 2 barn sen tidigare och den enda anledningen till att jag skulle tycka att det kändes lite "trist" om hon blev gravid med en tredje var att vi gärna vill vara gravida samtidigt nån gång.

De som blir gravida för första gången känns mycket värre liksom, det är ju de som får det man själv vill uppnå. Inte de som redan har barn på nåt vis. Kanske låter knäppt.

Berätta du för henne tycker jag, jag tror inte du direkt behöver nämna att du är rädd att hon ska bli ledsen, det får nog snarare henne att känna sig dum!?

Tack för svar! Ska föreslå en fika i morgon och berätta.

Jag önskar dig all lycka till, jag hoppas att ni snart får en liten!

Hur har det gått? Har du berättat för din syster och hur tog hon det?

Jag var ofrivilligt barnlös i 7 år. Kan helt ärligt säga att jag inte tog illa vid mig när nära och kära blev gravida. De hade ju inte med mig att göra. Jag blev ju inte mer gravid av att de inte var gravida eller inte var glada över sina graviditeter.

Hej! Nu har jag berättat för henne. Jag valde att skriva det i ett mail så att hon kunde reagera lite i fred. Vet inte om det var det rätta men nu är det gjort i alla fall. Jag hörde inte av henne på ett par dagar och skickade då ett sms och frågade hur det var med henne (vi talar nästan aldrig i telefon så det kändes inte naturligt att ringa). Hon var helt under isen ett tag och hade tagit det mycket hårt. Inte det att hon missunnar mig min graviditet utan att det bara känns så orättvist, ja ni fattar. Träffade henne i alla fall tillsammans med vår mamma i fredags och visst, hon är inte lycklig men det var oerhört skönt att få träffa henne och säga det jag ville ha sagt.

De ska påbörja en utredning i veckan som jag hoppas leder någon vart. Usch, stackars lilla syster och alla som behöver gå igenom detta.