Inlägg från: Skägget |Visa alla inlägg
  • Skägget

    Min pojkvän går i klänning för att jävlas!

    Nej... Du vill göra en poäng av din ståndpunkt... Du gör det också utan att beakta vad ditt barn tycker eller tänker barn är människor med förmåga att känna skam, lycka, glädje, sorg... Vad du än kan känna kan barn också...

    Men innan jag drar igång min arsenal sett ur mitt perspektiv och som man, vill jag att du framför mina gratulationer till din man, jag är glad att du känner dig förlöjligad av (annars hade du inte skrivit av dig här) din man... Du skäms över att din man går klädd i klänning bredvid dig... Så mannen "kämpa på" det är inte bara en kvinnas rätt att förlöjliga någon... t.ex sin son.

    Nå... för att återgå till själva frågeställningarna... Kommer din son tror du (om han är funtad lite grann som jag var som barn) uppskatta det du gör... Eller kommer han ge dig ett fett finger, be dig fara åt ****, vilket i så renderar dig som barnlös och barnbarnslös... En pojke är en pojke, en flicka är en flicka... det ankommer inte oss att bestämma vad vilkendera ska leka med...

    Vill pojken leka med en docka, "fine" låt pojken göra det... Men pracka inte på pojken dockan, likaså flickan, vill flickan leka med en bil, så låt den... Vad jag säger är: skaffa både en docka och en bil... Låt barnet bestämma inte du... lägg fram "flick" kläder och lägg fram "pojk" kläder...

    Jag lovar dig följande kommer att ske: Skulle pojken välja en klänning och gå till skolan i eller träffa sina kompisar ute klädda i detta, kommer pojken aldrig någonsin mer att vilja se din klänning (i barnaålder iaf). Den pojken kommer att bli så brutalt mobbad att han aldrig kommer få en kamrat igen... Ja du kommer säkert säga att det beror på ett fel i samhället och det är säkert rätt... Själv tycker jag att många saker är fel...

    Är du beredd att offra din son för att bevisa att du har rätt ?

    Du vet, varför inte dra det längre i så fall? Vi har också religonsfrihet i vårt land och en riktigt feminist med öppet sinne borde lära sin son att också få välja att kunna vara kvinna med en annan religiös inriktning, det torde ju därför vara helt på sin plats att klä upp din son och ta med honom till ett Muslimskt bönemöte.

    Lämpligen då som Muslimsk troende kvinna borde då vara att bära Niqab, eller varför inte låta honom bära den till skolan? Inte då för att förlöjliga honom utan för att ge honom tillräckligt med erfarenhet att kunna välja själv när han blir stor. Berätta gärna när du kommer att det är en pojke klädd däri också...

    Jag förstår att du kanske känner dig frustrerad att det ser ut så här i vårt samhälle men det förändrar absolut ingenting att du klär din son i klänning, det förändrar absolut inte någonting att det sätts upp en skylt  med Herr gårman i klänning... Du har fortfarande lägre lön, du har fortfarande inte lika stor chans till en högre befattning, du är fortfarande lika fu**ed i vårt samhälle...

    Sist, kanske ni som kvinnor skulle sluta upp med att objektifiera er själva.... För det är det ni gör... Som den man jag är (jag antar någon vill kalla mig ett svin nu) så är en fin tjej, behaglig att titta på (min kvinna t.ex), man beundrar henne. man tittar på henne och för den delen få av henne något... Men trots allt är det rätt så naturligt då det handlar om en djupare drift som bottnar i släktets överlevande.

    Sedan sist vad jag står för och tycker är jämlikt (kanske t.om feministiskt?)
    Lika lön för lika arbete - oberoende av kön.
    Lika befattningar på likvärdiga meriter - dvs ingen favorisering pga av kön.
    kort sagt står jag för ingen skillnad mellan kön, när det gäller faktiska saker...

    Däremot är jag för,  eller ja för och för, men i alla fall anser jag att våra kön är olika och vi utrycker det olika, jag gissar på att det är genetiskt betingat med utrymmer för variation på det ena eller andra hållet. Om du själv inte tycker det är så, uppmanar jag dig (och alla andra radikalfeminister) att hädanefter gå klädd som en kille när det är jättevarmt eller när du ska bada...

    Bär badbyxor / kortbyxor (endast)...  detta för att kämpa för jämlikhet i vårt samhälle, för du är väl inte rädd för att väcka uppseende för något som inte anses vara socialt accepterat? så som du tvingar din son till att göra?
     

    Håller inte med dig, men däremot din man...

    Vänligen Oskäggiga Skägget 

  • Skägget
    PolyPond skrev 2012-08-23 21:05:22 följande:
    I tidiga förskoleåldern? -knappast.
    Och därefter kan de välja själva.

    Tycker du verkligen att det är lämpligt att stigmatisera tjejkläder (för det är just tjejkläder, inte killkläder, som skapar denna upprördhet) på samma sätt som en naziuniform?
    Varför ska bara tjejer/kvinnor ha rätt att bära alla kläder utan att någon höjer på ögonbrynet?
    Du glömmer bort en sak...

    Varför ska det överhuvudtaget vara en självklarhet att bära kläder alls, när vädret tillåter?

    Jo för att "sociala" REGLER säger att för att fungera i ett samhälle och inte bli utfryst eller ansedd som "konstig" så bör man följa normen... Det är så det är, jag kan inte VÄLJA att gå utan kläder... även om det är det ultimata naturliga... (inte för att jag skulle vilja - det är bara frågeställningen som är viktig)  Troligtvis kan jag heller inte VÄLJA att gå i ett utstuderat "kvinnligt" plagg såsom Bikini... (gärna med string, det passar så bra till mitt skägg) i stället för T-Shirt...

    Vi får inte i ett "samhälle" välja.... Vad ni/du/hon gör är tvinga ett barn att bryta mot normen och  därmed tvingar på denne en utfrysning. I ett annat samhälle kanske det hade varit annorlunda, där hade det kanske varit tillåtet att bära vadhelst man önskade, men denne person /du / ni tvingar era barn att bli "soldater" i detta krig, dessa soldater kommer också vara dem som blir drabbade...

     
  • Skägget
    PolyPond skrev 2012-08-23 21:22:56 följande:
    Mygg?
    Nej, jag tycker klädsel borde vara frivillig. Faktiskt.
    Jag avskyr normer av poänglös natur. Och jag tvingar ingen till någonting: jag ger möjligheter.
    Det är fina ord, och det är fint att du ger möjligheter... Men varför tar ni inte dessa möjligheter själva?

    Dessa möjligheter ni ger skadar mer än det gagnar, jag pratar om era barn nu, det skadar alltså era barn, men ni ser det som möjligheter...

    Jag undrar fortfarande över det jag skrev ovan... Om jag gav dig möjligheten att inte bära något på ditt arbete eller annat ställe för att  ge dig en möjlighet att "lära" dig, hur det är att gå utan kläder offentligt. Skulle du ta den "chansen" då? eller skulle där uppstå någon märklig anledning till att du inte skulle göra detta.

    Nej! jag skulle varken vilja se dig naken, eller på riktigt uppmana dig att gå naken... Men frågeställningen som sådan tycker jag är lika viktig som att en pojke ska ha klänning, bägge anses vara oriktigt ur ett socialt perspektiv, bägge skulle rendera i en situation inte så behaglig för utövaren. Bägge är ytterligheter på sitt sätt...

    Så... Ge mig ett ärligt svar: Skulle du? Skulle någon annan? om svaret är ja, varför ser vi inte mer naket folk då? Det borde väl troligen komma några nyhetsnotiser om detta?

    Vet du vad som (jag gissar här) skulle hända om jag började åka till jobbet i Bikini (eller för den delen klänning).... Först av allt skulle jag nog bli stoppad av polisen... Säkerligen många gånger  För det andra är det en överhängande risk för att jag på ett eller annat sätt skulle förlora jobbet, antingen genom att bli sparkad eller utfryst och mobbad så jag blev tvungen att sluta... Detta är vad som skulle hända mig av vuxna människor, Vad tror ni barn gör som saknar vissa hämningar när det gäller känsloyttringar?

    Jag är ledsen, men jag tror om ni håller på så här, kommer ni att vara några riktigt ensamma gamla mammor när era dagar börjar närma sig sitt slut. Inte för att ni hade fel, utan för att ni ihärdigt utan tanke på andra påtvingar någon en roll de fortfarande inte är mogna att ta...  Eller de ens inte har tagit en ståndpunkt till...

    Men det lär tiden utvisa, i ett sådant scenario finns två förlorare, en gammal ensam mamma som kämpat förgäves och ett vuxet men fu**ed upp barn, ilsket på sin mamma och samhället... Vad detta arga barn väljer att göra kan man ju bara spekulera om...

    Vill ni förändra, gör det... men låt er själva bli offren om något måste offras....

    Natt/Natt 
  • Skägget

    Hej igen...

    Har läst alla inläggen, och tycker fortfarande det är ett slags "misshandel" av era barn.

    Jag har själv tre barn, två pojkar och en flicka... Jag har inte medvetet format dem så att flickan ska gilla rosa, eller pojkar ska gilla blått och slåss... Jag har inte tvingat någon av dem att bära något speciellt plagg, jag har inte tvingat några av dem att leka med en viss typ av leksaker...

    Trots dessa icke ansträngningar, tycker min flicka att rosa är en prinsessas färg, att det är en flickfärg. Klänningar och långt hår är sådant prinsessor har därför vill hon själv bära klänning och kallar sig för prinsessa... Jag tvingar henne inte att göra annat, givetvis har hon och bär byxor också... flickan min är 5 år.  

    Så kom inte och säg till mig att normer inte finns inpräglad hos barn... Givetvis vet de inte vad normer är, men de vet om att vara "annorlunda" jämfört med andra barn (på dagis t.ex), man vill (på det stora) oavsett om man är barn eller inte "passa" in... Detta för att vi är sociala kreatur med flock-beteende, en medlem i flocken som inte "passar" in fryses ut... I vår värld kallar vi det för mobbning.

    Pojkarna mina är tvärtemot - En av dem lekte med docka som mindre, men numera är det bara slåss och krigslekar (typ riddare) som gäller eller fotboll - själv kan jag berätta att jag hatar sporten och helst hade bannlyst fotboll i hemmet, men jag styr inte mina barn i sådana frågor, de får välja sitt intresse själva.

    Att försöka ge dem ens "flickfärger" på sina kläder möts med kompakt motstånd. Själv bär jag t.ex rosa skjorta, rosa t-shirts - mest för att jag bryr mig inte, jag bär det jag har... Men mina söner har någonstans lärt sig att det är sådant flickor bär... pojkar bär tuffa T-shirts (gärna lite mörkare färg) med Zlatan på och spelar Warcraft. Mina pojkar är 10 samt 7 år.

    Så återigen, någonstans kommer detta medvetande från, de vet om vad som är en norm eller inte. Det kommer inte från mig... Jag är rätt så fri i min uppfostran om vad jag vill mina barn SKA vara, de får efter eget huvud senare själva välja huruvida de ska gilla sitt eget kön eller det andra, om de vill bli Jehovas Vittnen eller Muslimer... Väljer de att bli SD'are kommer jag nog att protestera vilt, men det kommer vara deras val...

    Själv väljer jag att överhuvudtaget INTE välja åt dem...

    Kom ihåg vad jag sa: barn lär sig väldigt tidigt om de passar in eller ej, jag tror inte era barn eller barnen de tvingas umgås med skiljer sig nämnvärt från mina barn och dess kamrater. 

    Sist en tankeställare: Har det någon som helst betydelse för feministrörelsen huruvida du går naken eller om du klär din pojke i klänning... Om det har betydelse, betyder det att ni låter era barn kriga ert krig för att ni vill bevisa något... Om det inte har betydelse är det helt sonika så att ni är lite av psykopater som vill förnedra andra människor, och denna gång ännu värre era barn...

    Feminism handlar INTE om huruvida herr gårman har kjol... Feminism handlar om LIKA rättigheter, detta betyder då inte att du har RÄTT att välja hur någon annan ska vara - för då är du precis likadan som de värsta männen i patriarkatet...

    Feminism är helt sonika för lika saker i samhället, rätt till chefspositioner, rätt till lika lön, rätt till social acceptans - detta hänger inte ihop med att tvinga på någon att bli könlös eller kvinna...

    //Signing off 4good

Svar på tråden Min pojkvän går i klänning för att jävlas!