• Trekk

    Min pojkvän går i klänning för att jävlas!

    PolyPond skrev 2012-08-23 21:08:00 följande:
    Jag finner det väldigt viktigt att både utöva och lära ut frihet och tolerans.
    Att klä en pojke i flickkläder är att slänga in ett oskyldigt barn som kanonmat i sitt egna krig, har INGET med frihet och tolerans att göra. Handlar snarare om en mor som inte kan eller vill sitt barns bästa.
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-24 21:48:19 följande:

    Ingen utanför den närmaste omgivning vet könet på barnet, så det händer absolut ingenting. De närmaste vet vad jag står och barnets fäder delar mina åsikter. 

    Om folk blir lika upprörda för en genuskonträra kläder på ett barn som en nazistuniform, så säger det väldigt mycket mer om bristen på förnuft hos "folk" än hos mig.

    Oavsett om en företeelse är marginell eller inte, så kan man förtrycka den extremt effektivt genom förlöjligande. Just mansrollen har väldigt stora begränsningar just för att detta vapen används flitigt. Det krävs enormt mycket kraft hos en kille för att bryta något nämnvärt mot könsrollen. Ofta många gånger mera än det krävs för kvinnor att hoppa över skaklarna.    
    Hahaha men shiiit, så du är bara ännu en salongsrebell som utför en stor och vågar protest!....men bara bland några få väl utvalda nära och kära som typ redan håller med dig?

    Så modigt.

    Jasså det säger mer om folk än om dig? Så du menar med andra ord att det är fel på alla som inte tycker att barn ska kläs på det vis du vill? Det var storsint och rationellt av dig :)

    Åter igen, det finns inga killar som vill klä sig som tjejer så det är inget problem. Ja det finns undantag men de är statistiskt irrelevanta.

    Jag beklagar att du föddes som homosapiens på planeten Jord, du verkar ha svårt att deala med det 
  • Trekk
    msmurphy skrev 2012-08-25 11:37:48 följande:



    Gör dig inte dum. Läs det hon skriver. Hur normalt funtad är man om man jämställer en klänning på en pojke med en nazistiniform? En symbol för nazismen är inte värre att ha på sig än ett plagg som är symbol för kvinnlighet?
    För den som är övertygad nazist är det inte så konstigt att vilja klä barnet i uniform och för den som är övertygad genusfascist är det inte främmande att vilja klä sin pojke i klänning.

    Det handlar, om du inte förstod det, om det felaktiga i att föräldrar använder sina barn som politiska spelpjäser, inte huruvida en naziuniform kjol, kommunistuniform eller rymddräkt är mest upprörande för omgivningen. 
  • Trekk
    msmurphy skrev 2012-08-26 23:39:59 följande:
    Det var inte alls det det handlade om och det var du som inte förstod. 

    Jag tror inte någon förespråkar att man ska TVINGA sina söner att ha klänning på sig. Men ärligtr talat, vem använder sina barn mer som spälpjäser; föräldern som säger okej när sonen vill ha klänning på sig eller föräldern som förvägrar sitt lilla barn det. Ett oskyldigt klädesplagg. Fräscht att kalla folk som är FÖR den fria viljan och det fria valet för fascister, när det är såna som du som sitter på era höga hästar och dikterar vad som är rätt och fel. 
    Halmgubbeargument.

    INGA småpojkar ber om att få gå i kjol!

    Vidare ska en god förälder vägleda barnen. Om ett barn vill gå till skolan i kalsonger är det föräldrarnas förbannade plikt att rädda barnet undan detta sociala självmord. När ungen är utflugen kan hen klä sig efter eget behag, men föräldrarnas jobb är inte att ge barnet 100% frihet utan den sundaste vägledning de kan utifrån sina förutsättningar.

    Att låta sin pojke gå till skolan i flickkläder om denne nu skulle vilja det (en incident så sällsynt att den är statistiskt ointressant) vore föräldraskap bortom all kritik. De sociala konsekvenserna kan inte förutspås av ett barn så som det kan av en vuxen.

    Fruktansvärt undermåligt föräldraskap. Som tur är så är det extremt få människor som är så olämpliga som föräldrar  
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-27 21:08:16 följande:
    Du drar väldigt konstiga slutsatser av det jag säger.

    Men nej, jag är inte mycket av en rebell. Jag lever mitt liv på mitt sätt bara.
    Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd.

    En nazistuniform förmedlar ett väldigt intolerant och läskigt budskap, medan genuskonträra kläder på sin höjd signalerar att "jag gör som jag vill och det får du respektera mig för". Kan inte du se skillnaden här emellan så är det bara tragiskt.
    Modig blir man först efter att man gjort något fast det var läskigt

    Fine, du verkar ha hakat upp dig på mitt exempel så jag byter det. Låt oss säga att man klär ungen i clowndräkt, eller i burka, eller som en fotbollsmålvakt eller som i TS fall som en flicka. På ett viss som helt enkelt är så pass avvikande från normen att det kommer att attrahera mycket uppmärksamhet som till största delen kommer att vara väldigt negativ. Man utsätter barnet för kritik från omgivningen som det inte är kapabelt att hantera. Det är inte rätt att utsätta sitt barn för sådana saker, det är elakt, själviskt och omoraliskt att inte skydda sitt barn från sina personliga strider. Man ska inte föra en politisk kamp med hjälp av någon som inte kan säga något om saken. 
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-27 22:07:26 följande:
    Ja.
    Det är sällan jag tyckt något varit läskigt, så därför ser jag inte heller mig själv som modigt. I och med det blir det ganska fånigt att raljera om att jag inte är särskilt tuff. Jag är den första att erkänna att jag inte är det.

    Min kamp för att vara som jag vill sköter jag själv, men att jag visar på möjligheter för mina barn är inte en kamp, utan precis det jag säger: möjligheter. Det finns inget tvång i att ge en person valfrihet och jag kommer strida tills naglarna blöder för mitt barns rätt att få utforska världen utan att bli ansatt för det. Om det innebär att jag måste besöka varje förälder i klassen, dra ihop föräldramöten etcetera, så är det så. Men mitt barn ska ha rätten att själv få bestämma själv hur hen vill vara. (Nej, jag kallar inte mitt barn hen i normala fall, utan enbart för att ni här inte har att göra med den saken.) Det är inte vi som ska ändra på oss, utan de intoleranta.

    Jag vill inte att mitt barn ska behöva bli en marionett i kampen för könsuppdelning, om det inte är vad hen själv vill.
    Ditt barn lär sig inte frihet genom det, barnet lär sig att bemöta världen som dig. Om du klär dig på ett vis som folk skrattar åt, men skrattar bort det själv finns en viss möjlighet att barnet gör som du när det är litet, men när det sociala trycket blir för stort kommer hen följa kamraternas normer och skämmas över dig så som barn gör. Du kommer förmodligen bli sedd som den knäppa mamman om du börjar besöka alla föräldrar och kalla till föräldramöten. Du kommer inte få hålla dem och folk kommer inte släppa in dig då du ringer på om du är för aggressiv och allmänt konstig. Du kommer att skada barnet socialt genom att göra så. Har du tur har ungen en bra klass som förstår hens  svårigheter hemma och kanske får hen mycket sympatier, men det kommer påverka henom negativ så som alla excentriska föräldrar påverkar sina barn. Du menar inte illa, jag hör hur väl du menar, och jag tror att du skulle göra allt du kan för ditt barn. Ibland har man helt enkelt otur när man tänker. Du tror att du skulle rädda barnet undan könsroller men skulle döma henom att bli betraktad som konstig och ge henom ett helvete under uppväxten när du istället bara kan vara en god vänlig och tolerant person och leda genom exempel och ge ungen kärlek och beskydd och stöd då det behövs och sakta men säkert göra henom friare och friare.

    Vi som vuxna har ett ansvar att aldrig ta med våra små i våra personliga strider 
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-27 23:06:55 följande:
    Om mitt barn lär sig att bemöta världen som jag gör så är jag i stora delar nöjd

    Mina föräldrar är inte ganska mycket Svenssons, men har alltid gått sina egna vägar i det lilla, även om det i somligas ögon ses som väldigt udda eller rent av knäppt. Jag slutade skämmas tidigt för någon annans skull än min egen, då de aldrig lade särskilt stor vikt vid vad andra tyckte. Det är något jag vill förmedla vidare till mina barn.

    Om jag blir sedd som den knäppa mamman för att jag gör mitt bästa för att mitt barn ska få en dräglig tillvaro så får det väl vara så. Det kan jag leva med. Att vara aggressiv ligger dock inte för mig, så den bild du målar upp är inget jag befarar. Jag tänker dock inte låta mitt barn vara mobbat genom hela skolgången, som jag själv blev. Detta blev jag trots att jag försökte passa in, så jag ger ingenting för anpassningsidén.
    Om det går bra för dig och du mår bra och är lycklig så har du all rätt i världen att lära ut det sättet att vara till ditt barn

    Anpassning hjälper inte alla så klart, men glöm inte att varje klass är unik och det är extremt mycket att kräva av ett litet barn att bära upp (kjol på pojke) och om detta skott i mörkret slår tillbaka så är det ungen som offras och TS är den som ensam bär skulden för att ha gjort något sådant helt i onödan.

    Så jag är helt emot det av den enkla anledningen att risken att det inte ska gå bra är allt för enorm.
    Att anpassning inte hjälpte för dig innebär givetvis inte att total medveten missanpassning är svaret OM det nu inte kommer från ungen själv som vill skapa sig en stark egen identitet. Den måste komma från barnet och inte från föräldrarna. Jag fick inte gå i tigerdräkt till skola, något jag är tacksam för i efterhand, föräldrar ska inte alltid vara barnens bästisar och alltid vara dem till lags utan förbereda dom för världen så bra som möjligt  
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-28 11:13:02 följande:
    Ja, det är jätteskillnad. Mitt syskons klass bestod av fjorton karbonkopior i salomonryggsäck. Jag är dock övertygad om att föräldrarna hade kunnat sätta stopp för det där om de gått samman. Ytterst få föräldrar vill egentligen att deras barn skall behöva anpassa sig på det viset.

    Det  är enormt stor skillnad på att tvingas bära något man inte vill ha och att ha givits den möjligheten. Jag anser att det är ett betydligt större offer att som förälder inte erbjuda möjligheter eller att inte stötta sitt barns önskan att välja. Jag tillhör inte dem som sätter ut regler "för att det ska vara så" och skolbarn har dessutom ganska mycket innanför pannbenet själva. Hade jag haft en önskan att gå i tigerdräkt i skolan hade jag fått det.
    Den som går i tidgerdräkt till skollan får betala ett socialt pris för det och få är de som kommer undan med det.
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-28 12:23:20 följande:
    Den planeten där man kan lära sig lite om att kön faktiskt befinner sig på en glidande skala och inte är så binär som många tror.
    Det är binärt i princip alla fall vad gäller fysiologi och det är bara kulturmarxistiskt nonsens att kön inte finns utan är påhittade av dumma dumma dummmma vita män
    PolyPond skrev 2012-08-28 14:42:45 följande:
    Det valet har man rätt att göra om så önskas. Det man förlorar på ett ställe kan man vinna på ett annat. Jag tycker du underskattar barns förmåga att tänka.

     Anarki är inte kärlek. Att låta barn spela fotboll på vägen är inte att respektera deras frihet. Att låta barnet köra ner en gaffel i brödrosten är inte att respektera barnets rätt att ibland göra fel.
    Att låta en pojke klä sig som en transa i lågstadiet är inte att respektera barnet någonstans, det är att totalt skita i dess välmående och tillämpa socialdarwinism/naturligt urval. Låt ungen bli söndermobbad för all del, bara de starkaste barnen ska få vara kvar
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-28 15:13:41 följande:
    Jag håller inte med dig om att det är "princip binärt". Kön är en glidande skala med ytterligheter, precis som skalan mellan hetero- och homosexualitet, fast med ännu fler parametrar.

    Jag har inte nämnt anarki med en stavelse och strävar inte därefter. Däremot gillar jag personlig frihet och är sannolikt lite mindre intresserad av vad andra anser om mig än genomsnittet. Det är långt mycket värre att bli mobbad när man försöker passa in än när man inte gör det, är min erfarenhet.

    Att köra en gaffel i brödrosten är farligt, att sitta på bordet är inte det. Att gå i tigerdräkt i skolan kan ge gliringar och det kan man få bli medveten om, men sedan får man ändå göra det valet. Med det sagt så förstår du att jag hellre skulle haft mig än dig som förälder. Men det är ingen idé att vi diskuterar detta vidare, för vi kommer inte att nå varandra. Och mina barn kommer sannolikt inte tycka transor är särskilt konstiga.
    Nej det är det inte, varför envisas med detta nonsens. De flesta är heterosexuella, vissa är bi och vissa är homo.
    Det är inte en skala som börjar med hetero på 1 och homo på 100 och att vi alla är mellan 1 och 100.
    Det har inget att göra med vad varken du eller jag tycker utan att faktum som inte tar hänsyn till våra åsikter om det.

    Du har beskrivit vad anarki är även om du inte använde det ordet.

    Att sitta på bordet är socialt farligt.
    Sitter man på bordet som enda barn blir man utstött socialt och får skäll av både andra barn och vuxna då man inte följer de sociala koderna. Inte får du som vuxen nått jobb heller om du klär dig i kjol som karl eller sitter på bord när andra sitter på stolar.

    Att dina barn inte tycker att transor är konstiga kan jag absolut tro, men att de blir mobbade om du låter dem klä sig som transor kan du räkna med 
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-29 07:52:46 följande:
    För att det ÄR sant. Att du sedan inte vill tro det är en helt annan sak. Jag orkar inte gå in på det här närmare just nu, men jag rätt insatt i detta och är säker på vad jag talar om.

    Om det är anarki jag har beskrivit, vilket mina anarkistiska bekanta inte alls skulle hålla med om, så står jag för det. Vi kan inte komma ifrån att de människor som stöter ut i det samhälle du beskriver är barn av det samhälle du lär ut. Det går att ändra på och enligt mig är det ditt förbannade ansvar att göra så, istället för att lägga ved på elden. Glöm aldrig att det är ditt fel om dina barn mobbar mina - inte tvärtom! Mina får lära sig respekt för andra människor och deras olikheter.
    Om du kan det minsta om barnpsykologi så vet du också hur pass anpassningsbara de är i olika situationer. De lär sig snabbt att man får tio sockerbitar i teet hemma hos mormor, men att det inte går för sig hemmavid. Detsamma gäller stolar och allting annat.

    Mina barn kommer inte mobba någon för då jävlar får dom med mig att göra. Givetvis måste jag dock vara så realistisk att jag inser att möjligheten finns att mina barn blir mobbare, mobbade, kriminella, volontärarbetare etc på gott och ont kommer jag mången gång att överraskas och mitt jobb är att grunda så att de positiva överraskningarna blir fler än de negativa.

    Säg att jag får ett barn som mobbar din unge för att han klär sig i kjol. Du fördömer mig och säger att det är mitt fel i så fall. Låt oss säga att det är så, att felet är mitt.
    Hur fan hjälper det din unge som nu är mobbad? Vad har han för glädje av att någon tar på sig skulden? Han får bara ett onödigt helvete. Tänk om mitt barn inte mobbar ditt barn, och inte 100 andra heller, men att 10 gör det. Vad spelar det för roll att de flesta är toleranta mot hans kjol? Utan kjol hade han sluppit mobbats för kjolen helt. 
    Ja, man kan bli mobbat utan kjol eller nåt annat utstickande, men man är fanimej garanterad mobbning om man som pojke klär sig i kjol och du är en usel förälder om du inte gör ditt bästa för att skydda ditt barn från mobbning!

    Får man misshandla någon bara för att dom säger "ey din mamma!" givetvis inte! Det betyder inte att om du säger det till 100 personer från en kultur där det är känsligt så kan du räkna med rejält med stryk.
    Har de som misshandlat gjort fel? JA! Är det till glädje för den misshandlade? NEJ

    Jag hoppas att ditt och TS barn har många andra goda förebilder i omgivningen med, som tur är står och faller inte allt med en individ =) 
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-29 17:58:37 följande:
    Jag tror inte på "då jävlar-metoden" mot mobbning.
    Däremot så lägger man grunden till ett bättre klimat om man är tolerant och vidsynt. I det ligger även att själv få välja. I kampen för att människor skall få friheter behöver man tänka på ALLA barn, inte bara sina egna - och med hjälp av dem begränsa tillvaron för både dem och alla andra.
    Jag förstår inte varför du pratar vidare med mig om det här när det är så uppenbart att vi inte kommer nå varandra. Jag hoppas ju från mitt håll att dina barn har några bra förebilder också. Några som står för valfrihet och kurage. Självklart blir man inte garanterat mobbad om man är kille och går i kjol.
    Men suck daltar du med mobbare eller? Först markerar man jävligt tydligt att det inte tolereras och omedelbara och hårda konsevkenser blir följden så som det måste vara. Bråkstakarna får omplaceras om det krävs, i extrema fall måste man. Visst kan man flytta på mobboffret med om hela klassen är förgiftad, då ät det rätt väg, men mobbarna ska givetvis bestraffas så att det känns. Jag fick själv den typen av bestraffning då jag själv mobbade i mellanstadiet. Allt kul och alla friheter drogs in. Samma när jag själv var mobbad i lågstadiet och en sväng under högstadiet, eller mobbat o mobbad, var rasism vilket inte var bundet till min klass, men iaf. Det slutade inte innan riktigt skarpa markeringar kom. DÄR EFTER kan man samtala ( i vissa lindrigare fall kan man göra det direkt). Försöka komma till roten med varför mobbaren själv mår dåligt eller är osäker etc

    Haha så jag står inte för valfrihet och kurage? Ogrundat nonsens som vanligt och där till så dina radikala åsikter i promillerhörnan medan det jag sagt om att det inte är smart att låta pojkar gå till skolan i kjol är något som 99.9999% av övriga Sverige är med på.

     
  • Trekk
    PolyPond skrev 2012-08-29 21:23:31 följande:
    Nej, jag har lite koll på vad mobbning beror på. Alla kan bli mobbare och det är inte sällsynt att man är både offer och förövare. Ibland samtidigt, ibland i perioder. Att stävja mobbing handlar om att ge trygghet och skapa en bra gruppdynamik. Det gäller såväl vuxna som barn. Mobbing kan inte ske utan gruppens erkännande, och därför är det tämligen lönlöst att gå på enskilda individer.

    Jag har alltid vågat vara den där promillen, det har uppenbarligen inte du. Sedan får du förstås skylla dig själv att du får igen lite av samma mynt som du serverar mig här.
    Se där ja, ett alldeles vettigt inlägg från PolyPond =D Bra skrivet där

    Jag föddes till den där promillen, hade inget val, har alltid levat hela mitt liv som en sådan, inget jag hade något att säga till om. Har aldrig varit rädd för att säga något jag tycker för övrigt, men du verkar ha tillgång till information om mig som förnekats mig

     
Svar på tråden Min pojkvän går i klänning för att jävlas!