Trekk skrev 2012-08-27 21:53:33 följande:
Modig blir man först efter att man gjort något fast det var läskigt
Fine, du verkar ha hakat upp dig på mitt exempel så jag byter det. Låt oss säga att man klär ungen i clowndräkt, eller i burka, eller som en fotbollsmålvakt eller som i TS fall som en flicka. På ett viss som helt enkelt är så pass avvikande från normen att det kommer att attrahera mycket uppmärksamhet som till största delen kommer att vara väldigt negativ. Man utsätter barnet för kritik från omgivningen som det inte är kapabelt att hantera. Det är inte rätt att utsätta sitt barn för uen.
Ja.
Det är sällan jag tyckt något varit läskigt, så därför ser jag inte heller mig själv som modigt. I och med det blir det ganska fånigt att raljera om att jag inte är särskilt tuff. Jag är den första att erkänna att jag inte är det.
Min kamp för att vara som
jag vill sköter jag själv, men att jag visar på möjligheter för mina barn är inte en kamp, utan precis det jag säger: möjligheter. Det finns inget tvång i att ge en person valfrihet och jag kommer strida tills naglarna blöder för mitt barns rätt att få utforska världen utan att bli ansatt för det. Om det innebär att jag måste besöka varje förälder i klassen, dra ihop föräldramöten etcetera, så är det så. Men mitt barn ska ha rätten att själv få bestämma själv hur hen vill vara. (Nej, jag kallar inte mitt barn hen i normala fall, utan enbart för att ni här inte har att göra med den saken.) Det är inte vi som ska ändra på oss, utan de intoleranta.
Jag vill
inte att mitt barn ska behöva bli en marionett i kampen för könsuppdelning, om det inte är vad hen själv vill.