Autism

Hej! Vi är i precis samma situation som er. Vår lille kille fick sin diagnos (autism i barndomen) precis innan sommaren, han är nu 3,5 år. Han låter otroligt lik din Samuel, dock har vi märkt symptom redan från början, såsom t.ex. dålig ögonkontakt. Vissa dagar märks det knappt att han är annorlunda, andra dagar är det kaos. Han är inte speciellt rutinstyrd, tycker mycket om människor och leker med många olika saker. Vår kille är tyvärr ganska utåtagerande och kan slå och riva oss, sig själv och andra barn när det inte blir som han tänkt sig. Detta är väl vårt största problem just nu... Man vill ju inte att han ska göra andra eller sig själv illa. Annars är han nog ungefär på samma nivå i sin språkutveckling som du beskriver. Han har under sommaren verkligen börjat lära sig massor av nya ord, han ekar också mycket, men jag har sett detta mer som ett steg i hans utveckling att lära sig nya ord, än att han fastnar i ekandet? Men det vet jag ju förstås inte än. Han är också väldigt företagsam och hämtar det han vill ha, vilket kan vara bra i vissa lägen och mindre bra när han känner för att ta sig en glass ur frysen precis innan middag. ;o) Han har inga problem med kroppskontakt och tycker mycket om att gosa. Han är dock svår att prata med då han endast anser det viktigt att se oss i ögonen och berätta det han vill. När vi sedan vill fråga eller berätta något tittar han bort eller springer iväg. Svarar endast på ja och nej-frågor och hur många vill du ha-frågor.

Vår lilla älskling har också några otroligt starka sidor och är tidigare än genomsnittet på vissa saker. T.ex. kan han alfabetet och vet vad alla bokstäver heter (både stora och små), han ljudar en del ord, räknar till 30 och fortsätter sedan på tiotalen upp till hundra. Han kan vad alla siffror heter och spontanräknar saker. Han är visuellt lagd och duktig på storleksförhållanden även om han aldrig använder orden "stor" och "liten". Har du märkt något specialintresse hos din pojke?

Ett förslag på bra litteratur är "Barnet i glaskulan", har precis börjat läsa den, men tycker den verkar ge en mer optimistisk bild av vad autism är och hur barn senare i livet faktiskt kan klara sig bra trots att de tänker och fungerar på ett sätt som är lite utöver det vanliga.

Jag kommer också att lägga om kosten här i familjen så att vi äter glutenfritt och mjölkfritt. Det finns inga vetenskapliga belägg för att detta hjälper barn med autism, men eftersom vår kille haft magbesvär sedan liten och vissa påstår att detta kan ha ett samband med autism, så anser vi det värt att pröva. 

 

Det är väldigt intressant det du skriver Paisley. Förstår att du är mycket insatt då du själv kan sätta dig in i situationerna bättre än de som inte upplevt problemen själv. Men är det säkert att alla barn med autism känner så? Jag har hela tiden trott att eftersom det är ett så brett spektrum och så många olika individer med olika personligheter så måste de väl vara lika olika i sina upplevelser som "normala"? 

Jag är säker på att han inte tittar på min mun, men om han tittar i ögonvrån är ju svårare att avgöra. Jag upplever det inte som att han tycker det är obehagligt att se mig i ögonen utan mer att han liksom inte förstår vitsen med att göra det. Han kan lyssna på vad vi säger, fast man tror att han är inne i sitt eftersom han inte tittar upp eller på något annat sätt visar att han lyssnar, förrän han reser sig upp och gör det man uppmanat honom att göra. T.ex. går ut i köket och sätter sig vid matbordet när det är dags för mat, eller hämtar något man bett om. 

Men mer om hur han känner det och upplever det får tiden utvisa. När han väl har fått ett bättre fungerande språk kan han förhoppningsvis förklara mer hur han känner det. :o) 

Till viljestarkmamman: Jag upplever min gosse som högfungerande, men det är ingen definition vi fått som tillägg. Han är än så länge ganska liten och "kommer undan" med en hel del grejer p.g.a. det. Man har ju inte så höga krav och förväntningar på ett litet barn som på ett äldre. Kanske kommer han svårigheter att bli mer påminda när han blir äldre, men vi hoppas ju såklart att det ska bli tvärtom. Vi ska genomgå IBT med honom och så får man se hur det fortlider. Vi hoppas också att vi får en resurs till honom på förskolan. 

Enligt psykolog och specialpedagog så kan man efter föräldrars önskemål göra en ny utredning efter 2-3 år, eftersom han är så liten och det händer så mycket i utvecklingen just under denna period i livet. Sedan verkar det ju som att man har en ganska tät kontakt med habiliteringen och vi ska tillsammans göra en behandlingsplan för just vårt barn. 

Tack Paisley! Ska absolut gå ut och läsa om Temple.