Skulle ni känna det här är ok?

Hur var det förra julen och förra födelsedagen?

kan ni föräldrar prata?

Förra julen var barnet halva var, tanken var att barnet skulle vara med mig andra halvan och juldan och sen till pappa men då blev det sjukt och blev längre, då vill han ha den tiden i år för jag hade så förra.
Födelsedagen delade vi halva, men nu blir det på en vardag och han har helg före så han tyckte enklast var att förlänga hans helg och då träffar jag inte barnet alls på födelsedagen och känns inte någon vidare.
Vi försöker lösa dagisfotot också, det hamnar på hans helg, på andra dagen när barnet ska vara hos han, då kräver han längre igen och då är barnet hemma med mig 2 dagar på en vecka, känns inte heller någon vidare!

Vaddå lösa dagisfoto?

Hur tar barnet det att leva såhär?
Det måste vara jobbigt att vara så liten och åka fram o tillbaka så mycket?

Oj, det verkar vara ett jobbigt schema för ett 18 månader gammalt barn? Och det var så redan förra julen? Hur kom ni fram till detta upplägg för barnets första år?

Ni verkar båda tänka mer på er själva en på barnet?

Schemat är framtaget med två socialtanter, de ansåg täta besök hos pappa var bättre, jag mår dåligt att barnet reser så mycket och han kräver bara mer.
Nu vill han börja regelbundet gå på öppna förskolan hos honom med barnet med och jag känner det blir för mycket med vanliga förskolan.
Socialen tycker jag ska bara vara glad att pappan vill ha barnet hos sig.

Under 1 år hälsade han på hos oss, sen efter det tyckte socialen att det var bättre barnet var i pappans miljö.

Trött men annars glad.
Dagisfotot blir på dag 2 när han ska ha umgänge, men han vägrar komma på morgonen för att fota barnet, i så fall ska han få dagarna förlängda framåt så barnet blir inte så mycket hemma.

Varför är soc inblandade?

Hade ni bott nära varandra hade det där med fram och tillbaka inte känts så farligt.
Kan förstå att det inte känns så kul att hatta omkring med barnet.
Fast dom har ju rätt i att det är viktigt att träffas ofta när dom är så små.
Dom har ju också rätt i att du bör vara glad att han engagerar sig och vill vara med sitt barn. Inte alla som har turen att ha engagerade föräldrar.
Det finns ingen möjlighet för någon av er att flytta så ni bor närmre varandra?
Det skulle ju underlätta.
Sen kan jag väl tycka att det verkar konstigt att de anser att han ska ha ett boende och vara mer hos boendeföräldern, men ändå hattas omkring!?
Stor skillnad på att tex ha varannan helg men ändå se till att träffas oftare för att det inte ska bli så mycket luckor.
Men vad vet jag, är ingen expert på området.