Ni som lyckats få tillbaka lusten, hur gjorde ni?

Jag är i samma situation som så många andra här på forumet - min fru har tappat lusten till sex till största delen och vi har i bästa fall sex en gång i månaden, vilket är mycket mindre än jag skulle önska (jag har inget behov av sex dagligen men åtminstone en gång i veckan vore önskvärt...). Problemet är inte bara bristen på sex utan i lika hög grad bristen på initiativ från hennes sida och avskanaden av spontan ömhet i vårt förhållande - det händer nästan aldrig att hon kysser eller kramar mig spontant, och när jag kramar henne verkar hon ofta tycka det är mest jobbigt.

Vi har barn i tidig skolålder och det blir inte mycket tid över till oss själva, så jag har förståelse för att det inte blir en massa spontansex på köksbordet precis, men hennes brist på intresse har varit mer eller mindre konstant sedan vi fick barn och även om frekvensen på sex ökat något på senare år är det fortfarande mycket glest mellan och måste alltid planeras i förväg - alltid på mitt initiativ. När vi väl har sex vill hon inte ha förspel utan tycker om att gå rakt på sak, vill inte att jag smeker och oralsex, ge eller ta, har hon inget intresse av (vi hade det innan vi fick barn men nu tycker hon att det är äckligt och blir sur om jag ens för ämnet på tal). Hon säger själv att hon gillar sex när det blir av och jag tycker själv att det oftast är rätt bra fastän inte så äventyrligt kanske, men erkänner att hon aldrig tänker på sex och känner sig pressad av mig.

Under semestern ställdes saker på sin spets när jag efter flera veckors torka försökte förföra henne och blev avsnäst med "det känns som du bara tänker på sex hela tiden". Detta ledde till att vi hade en ganska argsint diskussion där hon erkände att hon gick omkring och var arg på mig för saker som hänt för många år sedan men också irritation över nuvarande småsaker i vårt förhållande. Det kan låta som vi har ett taskigt förhållande men i övrigt har vi roligt ihop, är intresserade av samma saker fast vi är olika, ett väldigt bra familjeliv med mycket glädje, och så länge vi inte pratar om sex är allt frid och fröjd. Till saken hör att hon uttryckligen inte vill prata om sina känslor för enligt henne börjar hon då tänka på det som är dåligt och blir arg och bitter, vilket naturligtvis inte gör henne mer intresserad av sex men också innebär att vi aldrig kan tala ut om problemen. Hennes senaste kommentar var bara "det behöver väl inte vara så bra jämt". Tidigare hade jag mest trott att hon bara hade mindre sexlust än jag, men sedan vår diskussion känns det som om problemet faktiskt är i hög grad hennes känslor för mig, fastän hon säger att hon älskar mig.

När jag skriver det här och läser alla inlägg och svar till andra som varit i liknande situation är det många kvinnor som verkar känt precis som min fru som sedan skilt sig och fått tillbaka sexlusten med en annan. Jag älskar min fru och vill absolut inte att det ska bli så och och hon vill inte heller skiljas eller separera, men jag är frustrerad och olycklig att vi har tappat passionen - eller att hon har det. Vi har funderat på att gå i familjeterapi av något slag för att reda ut hennes ilska eller vad det är som ligger emellan oss, men det skulle vara till stor hjälp att höra från andra som varit i liknande situation men lyckats få tillbaka passionen och lusten utan att skiljas.

Tacksam för svar, råd, eller allmäna visdomsord från er som varit där och lyckats komma tillbaka till varandra...

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 15:57

#2

Anonym skrev 2012-08-24 15:55:14 följande:

Har hon besvär med underlivet efter förlossningarn? Har hon ont under sex? Får hon orgasm?

Nej, nej, och ja. Tror inte det är där skon klämmer.

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 16:36

#4

Anonym skrev 2012-08-24 16:29:35 följande:

Är du säker på det? Ni verkar ju inte ha världens bästa kommunikation när det kommer till sex? Det är vanligt både med smärta efter bristningar vid samlag (även lång tid efter) och det är vanligt att kvinnor aldrig eller väldigt sällan får orgasm vid sex.

Att det inte gör ont är jag helt säker på, de gånger det varit ett problem (som kan hända ibland efter mens) så har hon sagt ifrån. Och hon har inte haft några som helst komplikationer i underlivet efter någon av förlossningarna. Jag tror knappast att hon fejkar orgasmer för det har hänt att hon inte kommit och hon har varit ärlig med det, så jag tror inte att det är huvudproblemet. Sen vill hon ju inte heller att jag smeker henne eller slickar henne, men har inga problem att smeka sig själv medan vi har sex om hon vill. Jag tror inte det är något med sexet i sig som är det som hindrar saker och ting, i alla fall har hon aldrig sagt något som antyder det.

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 16:42

#5

DenFrustrerade skrev 2012-08-24 16:36:06 följande:

Att det inte gör ont är jag helt säker på, de gånger det varit ett problem (som kan hända ibland efter mens) så har hon sagt ifrån. Och hon har inte haft några som helst komplikationer i underlivet efter någon av förlossningarna. Jag tror knappast att hon fejkar orgasmer för det har hänt att hon inte kommit och hon har varit ärlig med det, så jag tror inte att det är huvudproblemet. Sen vill hon ju inte heller att jag smeker henne eller slickar henne, men har inga problem att smeka sig själv medan vi har sex om hon vill. Jag tror inte det är något med sexet i sig som är det som hindrar saker och ting, i alla fall har hon aldrig sagt något som antyder det.

Sen kan det ju förstås vara en del av problemet att det går slentrian i det sexuella i alla relationer (vi har varit ett par i över tio år). Men jag har på nåt sätt på känn att det skapa en sexuell nytändning måste börja mentalt och genom vår relation snarast än i sängen i första hand (iofs så tände hon faktiskt till en gång på att jag på skoj låtsades somna just när vi hade börjat ha sex... så hon var tvungen att ta initiativet den gången)

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 17:08

#9

Kjellgren skrev 2012-08-24 16:51:29 följande:

Jag tycker ni ska börja med er icke-sexuella relation om man kan kalla det så. Dvs vardagskommunikationen och vardagskänslorna.

Hur kärleksfulla är ni mot varandra? Talar ni om att ni saknar varandra när ni inte träffas? Att du/hon är den sexigaste på jorden? Kramas ni, smeker insidan på låret i smyg för barnen?

Familjeterapi låter som ett bra förslag, det tycker jag verkligen. För vår del har det gjort underverk med förhållandet (det är nu 10 år sedan) och jag rekommenderar i princip alla familjerådgivning.

Men börja helt ensidigt, skit i rättvisan! I dag är det fredag, köp hem lite champagne och förbered gott käk. Sätt barnen hos kompisar och kolla på en film tillsammans i soffan. Kramas. Eller spela ett spel hela familjen. Charma din fru! Titta på henne med stora ögon och känn i ditt hjärta att hon är kvinnan i ditt liv!

Även om du inte får någon respons - fortsätt. Du kommer inte att få ligga i kväll för det, det är en process att bli förälskade igen men det går. Jag blir fortfarande förälskad i maken så jag blir knäsvag när jag ser honom och det efter över 20 år så det finns hopp! Det kommer inte av sig själv dock.

Lycka till och trevlig fredagskväll!

Tack för tipsen - får dock vänta tills svärmor har åkt hem...

När vi är ifrån varandra så saknar vi verkligen varandra och ser fram emot att träffas, så även om passionen kanske inte glöder så finns det känslor där.

Jag försöker krama henne ganska ofta, men hon säger själv att hon inte har så mycket behov av fysisk närhet eftersom vi får så mycket från barnen - själv kan jag inte få för mycket av den varan och förstår inte hur kramar från barnen (bland det bästa som finns) är i samma kategori som kramar från ens partner. Och hon blir sur om jag skulle krama henne annat än rent vänskapligt, så att smeka henne på låret skulle just nu knappast hjälpa.

Men ska testa med champagnetipset.. har tänkt att överraska henne med att bjuda henne på spabesök, vilket jag vet att hon skulle uppskatta mycket. Det som känns jobbigt är att jag har försökt att uppvakta henne och ge henne komplimanger, men det brukar mest mottas med ett förstrött tack. Vet inte, jag kanske är för otålig? men man vill nån gång ha bekräftelse på att ens ansträngningar ger resulttat av något slag.

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 17:38

#12

Anonym (Blake) skrev 2012-08-24 17:25:18 följande:

Om hon är inställd på familjeterapi/parterapi så ta den chansen. Då kommer allt till ytan.

Det låter som hon har tappat glöden och tänder inte längre men för "feg" för att erkänna det eftersom det kanske kraschar hela förhållandet. Det verkar också ligga mycket som tynger om hon blir bitter och sur om hon pratar om djupare känslor. Jag tror räddningen för er kan vara en tredje person som nystar i det här. Att inte ens spontana kramar och pussar finns är en stor varningsklocka. Det är definitivt något som inte är som det ska.

Hon kan ju heller inte köra huvudet i sanden gång på gång. Det är ett effektiv sätt att kväva förhållandet. Det skapar frustration hos dig men säkert en enorm press hos din fru. Hon ser definitivt inte dig som sin sexpartner just nu.

Förslaget från Kjellgren är bra. Men samtidigt så kan också motsatsen var lika effektiv. Du lever ditt liv ett tag (månader) och fokuserar på familjen och finns där i vardagen. Gör inga kopplingar på sex eller försök till sex. Ge hela relationen luft - är du viktig för henne i relationen så vill hon ha en lösning mellan er. För det är något som inte stämmer.

Jag är rätt på det klara med vad hon är bitter över, det är en lång och komplicerad historia men vi hade en hel del problem i början av vårt förhållande där vi båda under olika omgångar var osäkra på varandra och vad vi ville, och jag var definitivt inte schysst i alla lägen (inte hon heller). Men vi kom över den tiden som jag trodde och har, förutom sexet, haft det överlag väldigt bra tillsammans, definitivt aldrig tråkigt. Jag trodde att hon hade kunnat lägga allt det där bakom sig men hon har tyvärr en tendens att vilja sopa saker under mattan i stället för att diskurtera det (som hon nog ser som att älta det snarast). Hon själv föreslog terapi av något slag för att komma över sin ilska så hon verkar inse att det inte är i längden helt bra att stoppa huvudet i sanden.

Jag har redan, som jag tycker, testat att inte göra något och fokusera på familjen. Problemet är att då hände ingenting, visst efter två månader kanske hon skulle säga något om att det var länge sedan vi hade sex, men skulle nog inte se det som ett större problem. Det hjälper ju inte att jag blir retlig fastän jag försöker låtaa bli när tiden bara går och hon inte visar något intresse, och att schemalägga sex en gång i månaden känns rätt långt ifrån den sortens relation jag vill ha.

I viss mån är det nog att hon gått in väldigt i mammarollen så jag vill gärna tro att nu när barnen blivit större så kan det släppa lite. Men jag är rädd att vi hinner glida ifrån varandra innan det blir ändring om vi inte gör något.

DenFrustrerade

Äldre 24 Aug 17:54

#14

Anonym (mindre bra...) skrev 2012-08-24 17:41:04 följande:

Jag är nog inget bra exempel... jag fick inte tillbaka lusten förrän jag bytte karl nämligen...

Så vad var problemet med den förra mannen? Var det något som var fel i den relationen så här i efterhand, eller hade ni bara tröttnat? Jag förstår om man lämnar ett förhållande för att det inte fungerar men om allt är bra förutom attraktionen, men den en gång fanns där och allt som gjorde att man var attraherade av varandra finns kvar, borde man väl ändå kunna hitta tillbaka till den då och då?

DenFrustrerade

Äldre 29 Aug 20:46

#17

Anonym (Samma situation) skrev 2012-08-25 18:54:24 följande:

Jag är i samma situation just nu, fast ur kvinnans/mammans perspektiv.
Har åkt hemifrån för att få ordning på mina tankar efter en diskussion med min man före middagen om varför jag ej har nån sexlust....

För mig känns det givet att det är kopplat t mammarollen. Före barnen var sexet toppen. De är 3 o 5. Dessa år har det varit lite sex. En gång i månaden max.

Sen vi fick barn är det lite sömn, mkt jobb o vardagsfix. Har två extremt mammiga barn så tiden jag får för mig själv känns obefintlig. Har alltid haft stort behov av egen tid o känner nu att jag knappt hinner andas. Alltid nån som ropar på mig eller hänger om min hals. Har ingen lust alls t sex. Bara t egen tid.

Vet att det inte har med honom att göra att jag inte har nån sexlust så han behöver inte vara orolig att jag vill träffa nån annan o att jag då skulle ha lusten tillbaka. Däremot kan jag känna att han snart ger upp o antingen vill skiljas eller vara otrogen. Självklart är ju hans behov av sex lika viktigt som mitt behov av att inte ha sex.

Som ni många andra har vi en bra relation i övrigt och ett härligt familjeliv. Vi älskar varandra o vill leva ihop.

För mig tror jag det handlar om att barnen tar all kraft o när de har somnat på kvällen vill jag bara vara i fred eller sova.

Så min fråga är, hur länge kan nån stå ut med detta...eller som Den Frustrerade, hur får man lusten tillbaka?

Jag förstår precis vad du menar och min fru har sagt liknande saker, att barnen tar inte bara all kraft utan också fysisk närhet, så när det bara är vi två så vill hon mest vara ifred. Våra barn är lite äldre och jag hade väntat mig att det skulle bli lättare när de blir mer självgående men jag kan inte påstå att det märkts någon stor förändring precis.

Eftersom jag själv inte kan besvara din fråga ställer jag en motfråga - av de saker som föreslagits ovan (strunta i problemet, romantik, mer engagemang utan krav från min sida), skulle något hjälpa dig få mer lust? Eller kan det vara som Anonym (mindre bra) skrev, att du egentligen inte längre kan tända på honom men skulle kunna det på någon annan, men kanske bara inte vill erkänna det för dig själv?

Problemet för mig är att jag inte vet hur mycket eller alls det här är något jag är delaktig i och/eller kan göra något åt, eller om det helt är min fru som måste bearbeta situationen - eller om det ens går. Att döma av antalet kommentarer på forumet verkar de flesta inte lyckas utan ger upp eller skiljer sig, så det verkar rätt hopplöst...

Ni som lyckats få tillbaka lusten, hur gjorde ni?

INNEHÅLL