Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?
MariaMaria01 skrev 2013-05-28 18:54:03 följande:
Hej, får jag hoppa in här:)? Jag är 31år och jag och min kille har försökt bli gravida i 1,5år utan något resultat. Känner igen mig så i era historier. Jag har gått från exalterad att försöka skaffa barn, till orolig att inget hände, till besatt och ångestfylld vardag fylld med ägglossningstest och tillslut till acceptans - jag är helt enkelt inte en av dom kvinnorna som blir gravid lätt tyvärr.
Precis som ni skriver så blir alla vänner och bekanta gravida omkring mig. Så glad för deras skull. Men deras glädje är min sorg. Jag och min kille gick utredning april som visade inga direkta "fel" på oss. Vi står i kö för ivf som kommer ske runt oktober/november! Någon annan som ska göra IVF på Huddinge eller har erfarenhet av IVF.
Utöver att jag är barnlös så är jag en glad ekonom i sthlms stad:) Jag älskar att umgås med vänner, träna, dricka vin och resa (haha låter som en kontaktannons) Ingen av mina vänner går igenom vad jag går igenom (vad jag vet) jag såg denna tråd och tänkte " här kanske jag hittar likasinnade där man kan skratta, gråta och ge varann stöd om det behövs" Mina vänner är underbara och försöker såklart så gott det går att stötta, men om jag hör " slappna av, tänk inte på det, stressa ner, såklart du inte blir gravid när du oroar dig" en gång till...
Värsta kommentarerna för mig är när folk i sin omgivning säger att livet började när de fick barn. Det känns som ett slag i magen.
Någon som känner likadant?
Är 29 år gammal, sambon fyller 34 i år. Vi har försökt i 2 års tid snart med en felfri utredning bakom oss. Känner så väl igen mig i det du skriver och även de tidigare i tråden (även fast jag nu såg att tråden är från förra året). Är egentligen en väldigt glad och positiv tjej, men blir allt mer ledsen och ångestfylld ju längre tiden går. Själv har jag inte berättat för mer än en vän om att vi försöker, har en vän som nyss fick sitt barn och lyckades på första försöket. Hon sa för några veckor sedan till en annan vän (när jag satt bredvid) att "det är bara att sluta skydda sig, så lyckas man". Det var ett stort slag i magen!
Även jag älskar att resa!
Vore kul att följas åt!
