Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?
Hej!
Tyvärr måste jag också sälla mig i skaran "ofrivilligt barnlösa".
Jag och min sambo befinner oss mitt i utredningen, och har fått det hemska beskedet att min sambo helt saknar spermier. De har gjort en testikelbiopsi (både TESA och PESA) vilket tyvärr resulterade i negativt resultat. Inga spermier!! Det känns rent ut sagt outhärdligt och förjävligt! :(
Vår enda chans är spermiedonation. Jättekul att behöva vänta uppemot två år... Om sambon går med på det hela vill säga, han tycker inte det känns jättekul med ett barn som bara är "mitt", hans ord inte mina...
Det känns så fruktansvärt ORÄTTVIST!!! Jag trodde aldrig att just vi skulle behöva drabbas av det här. Hur kan det gå så lätt för andra? Jag känner mig så otroligt bitter och faktiskt förbannad på folk som blir gravida. Speciellt de som blir gravida mer eller mindre på en gång efter att de träffat sina killar. Det gör så ont!!! Och på mitt jobb är barn det ENDA som folk pratar om, konstant...
Kan tillägga att jag är snart 33 år, har varit tillsammans med sambon i 6 år, vi ska gifta oss i september i år, bor i Stockholm, är ekonom, har två underbara birmakatter.