Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?
Hej MeMon!
Jag känner igen mig så mycket! Jag är 30 år och bor i sthlm. Jag har önskat mig barn så länge jag kan minnas. Jag och min sambo har inga barn. Vi har försökt i 1,5 år drygt och ska nu börja med ivf-behandling om en månad. Nu har jag min sambo med på noterna. Han är engagerad och involverad i planeringen och processen. Men det har han inte alltid varit. Att få honom att vilja genomgå behandling har varit en resa för sig. Många tårar har runnit. Det är svårt det där, att vara ödmjuk och locka någon med sig på ett bra sätt när man själv är stressad över att tiden rinner i väg och det ända man vill är att bli gravid.
Jag skulle också vilja hitta nya vänner som förstår lite mer vad det handlar om när man inte få det barn man önskar sig. Jag har många fina vänner. Men alla är redan föräldrar eller gravida. De är gulliga och försöker förstå - samtidigt som det säger "stressa inte" och "försök inte så mycket". Vilket inte är till så mycket stöd.
Till vardags jobbar jag som barnmorska på förlossning och bb-avdelning. Jag älskar det! Att få vara med när nya små liv kommer till världen är nått alldeles speciellt. I övrigt gillar jag att umgås med vänner, träna, läsa och resa och mycket annat oxå : )
Vad bra att du hittat en samtalsterapeut. Att hitta en balans i livet när man lever med längtan och oro är inte så lätt. Jag pendlar själv mellan att vara stark och positiv till att vara svag och under ytan. Jag pratar mycket med min mamma som är psykiatriker och vi har en väldigt nära och öppen relation. Men jag tror att en anonym samtalskontakt säkert är ännu bättre.
Hoppas din sambo ändrar inställning mycket snart, så ni kan börja med behandling!
Liwa, så spännande. Lycka till!!
