Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

Hej!

Tyvärr måste jag också sälla mig i skaran "ofrivilligt barnlösa".

Jag och min sambo befinner oss mitt i utredningen, och har fått det hemska beskedet att min sambo helt saknar spermier. De har gjort en testikelbiopsi (både TESA och PESA) vilket tyvärr resulterade i negativt resultat. Inga spermier!! Det känns rent ut sagt outhärdligt och förjävligt! :( 

Vår enda chans är spermiedonation. Jättekul att behöva vänta uppemot två år... Om sambon går med på det hela vill säga, han tycker inte det känns jättekul med ett barn som bara är "mitt", hans ord inte mina... 

Det känns så fruktansvärt ORÄTTVIST!!! Jag trodde aldrig att just vi skulle behöva drabbas av det här. Hur kan det gå så lätt för andra? Jag känner mig så otroligt bitter och faktiskt förbannad på folk som blir gravida. Speciellt de som blir gravida mer eller mindre på en gång efter att de träffat sina killar. Det gör så ont!!! Och på mitt jobb är barn det ENDA som folk pratar om, konstant...

Kan tillägga att jag är snart 33 år, har varit tillsammans med sambon i 6 år, vi ska gifta oss i september i år, bor i Stockholm, är ekonom, har två underbara birmakatter.

Wile:
Jag längtar så otroligt mycket efter att få vara gravid. Om det fungerar så att vi kan få barn genom spermiedonation så skulle det innebära att vi får uppleva allt från början, om man adopterar är det vad jag har förstått inte så vanligt att man får spädbarn. För mig känns det inte så aktuellt just nu. Därför kan jag förstå hur sambon känner... Men jag hoppas verkligen att han inser att han ändå kommer att bli barnets pappa. Han är den som kommer vara med från början, byta blöjor, uppfostra barnet. 

Hade också högt TSH, låg på ca 3 precis som du. Äter Levaxin nu, underlättar ju om det skulle bli aktuellt med donation. Om typ två år... 

Strumpan81:
Absolut överkomligt med 3-pack IVF för ca 36 000! Men hur gör man då rent praktiskt, måste man inte åka dit flera gånger då? Sätta igång med hormonbehandlingar och sedan äggplock och så?

Jag hoppas verkligen att vi inte har ytterligare fertilitetsproblem. De gjorde en vaginal undersökning på mig, samt tog blodprover och sånt. De hittade att jag hade något höga TSH-nivåer på sköldkörteln, men det äter jag medicin  för nu. Hoppas det inte är något ytterligare problem som ligger hos mig...

Jag får nog ge sambon lite tid. Hoppas att det ska sjunka in lite och han inser att det kommer bli hans barn precis lika mycket som mitt. I så fall skulle vi kunna börja med att åka till Danmark och testa inseminationer, samtidigt som vi står i kö i Sverige. Då skulle vi i alla fall göra något under tiden :) För den här väntan är det värsta av allt, att det tar så evighetslång tid!!!