Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

Hej! 
Får man hoppa in här? Det verkar lite aktivt iallafall trots trådstartaren är inaktivt! Kort om mig. Snart 35 år jobbar inom vården , sambo 40år. Bor oxå i stklm och är inne i ivf karusellen just nu. Började utredningen i Vällingby läkarhus i vintras och fick remiss direkt till KI som i sin tur skickade oss till Fertilitetscentrum (efter att jag ringde ngr omgångar och pushade) Har hunnit med ett misslyckad ET och just nu inne i ett FET försök . Antingen har 4 dagars embryo växt fast eller så får jag mens nästa v.  Håller med att väntetiden är ett skämt!! 

Jag kan erkänna att jag trodde jag skulle hantera det hela bättre men icke...Har djupa berg och dalbana dagligen där jag kan sitta och gråta över det hela , allt känns hopplöst och nästa timme tycka att det kommer att ordna sig. Hur håller ni uppe hoppet? Jag har berättat till ngr få nära vänner, ingen i min eller hans fam vet nåt än. Vissa dagar vill jag berätta och andra dagar ångrar mig att jag har berättat till nån.... 
Hoppas vi alla kommer att lyckas inom snar framtid. 
Kram
 

Förstår dig! Men precis som du säger man vet ju inte vad som är bäst förrän man har provat det...Jag vill verkligen inte ha medlidsamma blickar och kommentarer...så jag håller det hela lite mer för oss själva. Jag hoppas man snart slipper ha det så.... För man fråga hur gammal du är och hur länge ni har försökt? Är ni under ivf behandling? (du kanske har redan skrivit det...) 

Mmm...tyvärr så måste man typ vara "jobbig" för att få nåt i vården...mkt tråkigt!! Men samtidigt har jag bra "hem" gyn som guidade mig rätt. Så all tack till honom...  

Ha det toppen.
 

Jag fyller snart 35 och försökt i drygt 1,5 år och kom igång med ivf sen i mars...
Så konstigt känsla att vara i denna situation! Trodde aldrig att jag skulle hamna här...usch...har varit gravid 2 ggr (11år och 10 år sedan) som slutade med abort. Nu sitter man och suktar efter att vara gravid.  Livet har verkligen sina stunder..... Men men vi vet vad vi vill och vi får inte ge upp hoppet!! 

Jag ställde samma fråga vid första misslyckade ivf försök. Svaret jag fick var ...Det är otur och det kommer...lugna ner dig...än har ni ju tid!! Va fan!! Tiden rinner iväg och jag är så rädd att det är nåt som de missar! För att varför funkar det inte! Jag är har svårt att köpa när de säger till en " ja...det var väl otur!" men kom igen vaddå otur! Vill gå till botten om orsaken....Ja..du hör ju på mig...jag bör lugna ner mig hihi... 

Hoppas verkligen att din mens håller sig undan nu... :) jag hann köra 2 pergotimekurer innan vi fick tid...

Känslan nu är...förutom att det känns skönt att skriva av sig...rätt så lugnt faktiskt. Min mens är beräknad till idag men inte dykt upp än. Är inte hoppfull alls...inte varit från början heller denna gång. Känner inga symtomer mer än att jag är kokar ...är frusen typ av mig egentligen men senaste veckan håller jag på kokar. Känner mig som klimakterietant  Men inga svullna tuttar eller illamående så...jag väntar in mensen...
Blev såååå ledsen förra gången...då kände jag mig gravid som fan...hade alla symtom du kan tänka dig men men....
Vilken klinik går du? 

Välkommen Wile! 

Här ältar vi, stöttar  och "löser" vi allt Där det med tsh värde hade jag ingen aning att det betydde förräns min gyn kollade upp på första besöket (blodprov) och berättade om det. Jag äter oxå Levaxin. Min låg inom normala ramar men inte om man tänkte på fertilitetsramar. Jag har 4,0 och senaste blodprovet i mars visade 1,0. Enl de ska det ligga mellan 1,0-1,5 vid ivf. Hur låg ni? 

Ingen förändringar i övrigt hos mig, ingen mens, inga symtom men än jag svettas ihjäl...är en dag över med mensen och nu vill jag den ska komma så jag kan släppa det ....

Hur mår ni? 

Godmorgon alla!
Testade stort negativ imorse så jag kände tyvärr rätt Har pratat med F-kliniken och de skulle höra av sig nästa v inför kommande beh (troligen skulle det ändras) i aug. Så det känns skönt att inte ha det här i huvudet nu under sommaren. Är jätteledsen och förkrossat men inte som första gången...mer utmattad nu och har gråtit faktiskt i 2 dagar. Men jag förstår inte att det inte funkar!!!! Och blir så provocerad att de inte kan komma med nåt vettigt förklaring Kommer det någonsin att funka?! 
Ikväll kommer min lillebror och hans tjej till oss så jag både vill att de ska vara här och inte!!! Känner mig så uselt människa när jag har dessa tankar...vill bara krypa under täcket och ja...älta hahaha... Men jag vet att det är bra att de kommer  så jag/vi slipper tänka på vår fina embryo. Vi ska ha nästa v en liten sorgkväll för den..tända ljus ...

Önskar er tappra tjejer Glad midsommar!
Kramar

Hej Alla! 
Hoppas ni mår toppen i denna kyla! 5 grader ute...usch!
Ja...vi har paus i ivf karusellen sen i somras. Jag känner mig inte psykiskt starkt nog för att genomgå ivf nr 2. Livrädd om det inte går vägen...usch! Ibland känner jag mig självisk och ego att jag inte vill medans sambon vill 150%...och varför är jag så rädd. Jag vill ju ha barn... Ja så lite kort om läget just nu...
Hur går det för er andra?
Lucca81 välkommen hit! Känner igen mig i din berättelse. Hoppas  ni får komma till kliniken snart och börja er resa. Alla mina vänner har oxå barn så jag känner mig ensam i min situation. Hoppas vi  kan stöta varandra...

/V