Jag vill bli läkare - Är det för sent?

för att vara läkare krävs det höga betyg. Personer som läser  IV brukar inte vara smarta.

Om du går IV för att du har inlärningssvårigheter och kämpar hårt för att komma in på ett gymnasieprogram så tror jag att du kan få det tufft. Men jag har läkare i min omgivning och de är ju olika och normala allihop och inga undermänniskor.

Om du verkligen vill tycker jag att du ska ge det en chans! Har du den kämparanda som krävs? Go for it!

Ser att du skriver att du haft det kämpigt hemma - och Anonym här ovan ska nog tänka lite innan han eller hon svarar så kategoriskt! Inte smarta? Vad vet du om det? Enligt vem?

Det är väldigt väldigt många som börjar läkarlinjen efter att de har jobbat med något annat i flera år. Så fort du är klar med gymnasiet kommer du alltså inte att ligga två år efter längre, det är extremt blandade åldrar på universitetet. Fokusera på din utbildning nu istället för att oroa dig över framtiden. Du måste i princip få högsta betyg i alla kurser, och välja kurser som ger meritpoäng, så det gäller att ligga i ordentligt 

Kära TS!

GIvetvis kan du bli läkare. Du är bara 17 år! Du är ung och man kan ändra sig. Det är dock oerhört hårt arbete och många års kämpande men vill man något tillräckligt mycket klarar man allt.  Det handlar om att plugga, och att ge sig fasen på att man ska förstå allt man läser! Och kämpa mot sitt mål!

Som nämnts tidigare: välj rätt kurser på gymnasiet så du får maximalt med meritpoäng (fråga din SYO om du inte vet vad det är). Sen behöver du näst intill perfekta betyg i alla ämnen. Har de ändrat betygskalan än? Då kanske det inte behövs lika höga betyg längre.

Gör Högskoleprovet! Varje termin fram till du ska söka till universitet! "Gratischans" att komma in på.

Vet dem som har ändrat sig mitt i livet och pluggat till läkare... Så två år hit eller dit gör väl inget... Det är ju massa som byter linje, gör militärtjänst, jobbar ett år, inte kommer in direkt osv...

Jag tycker att du ska kämpa på TS! Grymt av dig att redan nu ta tag i studierna trots problem hemma, själv hade jag 60% frånvaro första året i gymnasiet och massor av IG som jag fått kämpa upp på Komvux flera år senare. Bara några få icke godkänt drar ner snittet massor så hade det inte varit för högskoleprovet som jag fick bra poäng på hade jag fått fortsätta med komvux i flera år... 
Lycka till!