hur orkar man?

jag måste skriva av mig bara.
har haft en ganska infekterad relation till min dotters far i ungefär två år nu, allting eskalerade när han träffade sin tjej. vi har varit en omgång till familjerätten där vi upprättade ett umgängesavtal som har funkat ganska bra fram tills nu.

pga att min skola kommer krocka med tiden ville jag ändra den men fick tvärnej och ett argt mail om hur dum jag är etc etc.

idag hämtade jag vårt barn och fick av henne veta att hon hade löss, hon började skolan denna vecka.
hade helt missat det och skäms jättemycket för det.
fick då ett argt mail återigen om hur lat jag är och hur jävla dum jag är som missar en sån sak.

såhär är det mer eller mindre alltid,
mail med personangrepp. och jag orkar bara inte längre.
jag blir jätteledsen, det tär på mig att få höra hur värdelös jag är.
så idag fick min dotter se mig ledsen pga hennes pappa.

hur ska jag orka det här?
och vad kan jag göra?

jag är skyldig att informera honom om allt som har med vårt barn att göra men när jag mailar blir det ofta svar som direkt kränker mig som person.
när vårt barn har velat ringa honom så har han anklagat mig för att använda barnet som en slags mellanhand?

det är så jävla jobbigt bara.
ska ringa familjerätten imorgon och säga att jag inte orkar mer.
jag kan inte träffa dom här människorna när jag lämnar. jag orkar inte.

hur fan orkar ni andra som blir påhoppade och motarbetade mer eller mindre hela tiden?

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 27 Aug 08:57

#4

ja jag ångrar jättemycket att jag visade för dottern att jag blev ledsen.
blev bara för mycket. och jag har aldrig sagt ett ont ord om pappan inför henne.
men jag vet inte, igår rann det väl bara över.

är så jävla less på att vara en slagpåse och få skit av två "vuxna" människor.
ångrar bittert att jag gick med på att alltid lämna och hämta.
önskar att jag hade krävt att pappan får hämta på skolan eller på familjecentralen istället så hade vi sluppit all kontakt.

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 27 Aug 09:00

#5

Anonym skrev 2012-08-27 08:53:37 följande:

Vi har en stor vårdnadstvist o han har kränkt mig sen tösen var 3 månader. Hon är 2 år o några månader. hans tjej blanda sig i allt. O han har hotat mig alltar gånger att han ska göra allt för att knäcka mig o ta henne ifrån mig- Osv. Finns så mycket mer orkar inte ens ta upp det.

usch vad jobbigt =(
har liknande med min dotters pappa,
eller snarare. han anser att jag ska dansa efter deras pipa så¨att säga.

är så himla jobbigt att hålla god min känner jag bara.
att svälja skit i x antal år påverkar en till slut =(

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 28 Aug 08:47

#18

Anonym (nej!) skrev 2012-08-28 08:12:57 följande:

Åh vad jag lider med dig TS.
Har varit i samma karusell i ett antal år och i dagsläget fungerar det faktiskt bra.

Jag håller inte med de som säger att du ska bita ihop.
Du ska inte behöva ta sån där skit.
En mogen och sund människa vill väl inte att ens barns mamma ska må dåligt?
Det påverkar ju faktiskt hans barn när du är med det?

Jag tycker du ska kontakta familjerätten eller någon annan och kräva att ni ändrar så att lämning och hämtning sker via fritids eller någon kontaktperson. Kan dom inte ordna det, kanske du kan prata med en vän eller familjemedlem som följer med många av gångerna som stöd.

Sen tycker jag gott och väl du kan visa hans mail för familjerätten och om dom inte tror dig.
Det är ju inte meningen att du ska behöva ta skäll och känna dig kränkt på det där viset!

Ni behöver inte tycka om varandra men för barnets skull bör ni behandla varandra med respekt.
Det är ju trots allt barnet som kommer i kläm och får lida.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, vet precis hur tungt det där är och man kan bara inte leva så!

tack för ditt inlägg!
jag ska kämpa för det, jag orkar verkligen inte ha det såhär längre.

Anonym (orka) Trådstartaren

Äldre 29 Aug 09:26

#22

Anonym (nej!) skrev 2012-08-29 08:11:59 följande:

Var väl främst till TS men gäller ju alla som är i samma situation.
Man kan gå ner sig totalt av att ha så mycket bråk runt hämtning och lämning.
Vet själv att jag hade ont i magen redan flera dagar innan det skulle bli byte förut.
Hände något med sonen, smått som litet så vart jag nästan mer nervös över exets reaktion än jag vart nervös för det som hänt barnet. Då insåg jag verkligen hur störd våran kontakt var.

Man måste bita ifrån ordentligt!
Om inte det fungerar, eller om man inte vågar, så måste man ta hjälp utifrån.
Barnen tar väldigt mycket stryk av att ha föräldrar som inte kan samsas.
Det gjorde iaf mitt barn.

ja det är så jag har börjat känna. extrem olust, jag blir nedstämd.
jag bara väntar på att få massa skit slängt på mig.

vårt barn märker såklart att något inte stämmer.

Anonym (nej!) skrev 2012-08-29 08:12:43 följande:

Nej jag förstår det!
Är det så att du är rädd för ditt ex?

Är inte rädd för mitt ex men det är fruktansvärt jobbigt med personangreppen.
Det som gör det värre är att hans flickvän troligtvis är den som skriver mailen.
Det känns lite som att det är de två mot mig och det är påfrestande.

Han har tidigare ringt mig och skrikit i telefonen att jag förstörde hans liv, då hans kvinna blev jättearg för att jag hade ringt honom gällandes vår dotter.

Är en jäkla sörja allting och det har blivit ett enormt stressmoment för mig.
På fredag nästa vecka ska jag lämna och jag har redan olustkänslor.

Jättejobbigt är det, och jag skäms inför mitt barn att jag inte hanterar det bättre.
Men det är jobbigt att inte veta om man har ett mail med en enda lång spya om vilken värdelös mamma jag är och hur dum i huvudet jag är etc etc.

hur orkar man?

INNEHÅLL