Man kan ha PCO utan att veta om det och utan att det skapar några som helst problem, eftersom PCO bara betyder att man har ett särskilt utseende på äggstockarna. Har du regelbunden mens nu har du troligen regelbunden ÄL också. Ge det åtminstone 6-7 månader innan du börjar oroa dig.
Mitt förra svar från mobilen blev lite kort. Här är den längre versionen, från en dator. 
PCO betyder enbart att man har flera äggblåsor samtidigt på äggstockarna. Det är en variation av "vanliga" äggstockar, och påverkar i sig inte fertiliteten. Väldigt många har helt normal ÄL trots PCO, och då har man lika stor chans att bli gravid som alla andra.
Om ÄL krånglar pga PCO har man egentligen PCO-S, men tom läkare slarvar och kallar det också för PCO. Ofta (men inte alltid) är det kopplat till övervikt så att man kan "bota" sig själv genom att gå ner i vikt.
Nu till dig: Att du hade problem medan du medicinerade skulle kunna vara PCO-S eftersom du också gick upp i vikt, men det kan också ha 1000 andra orsaker eftersom kroppen är rätt märklig och kan spela massa spratt.
Har du regelbunden mens nu har du troligen också ÄL, och då kvittar det egentligen hur dina äggstockar ser ut. Det enklaste är nästan att du köper hem ÄL-stickor och testar. Får du utslag på stickorna är det bara att köra på. Får du det inte kan en tur till gyn vara på sin plats.
Sen är det helt normalt att det tar ett tag att bli gravid. Man hör mycket om de som lyckas på 1a försöket, men det är lika normalt att det tar upp till ett år utan att det är något som helst fel. Dröjer det längre än så kan det vara läge att kolla upp sig.
Även om det skulle visa sig att du har PCO eller tom PCO-S så är inte det en dom till evig barnlöshet. Många kan som sagt hjälpa sig själva genom att gå ner i vikt, andra kan behöva mediciner för att få igång ÄL, men det finns hjälp att få. Kommer man så långt som till ivf så är PCO:are ofta idealpatienter som reagerar bra på medicinerna och får ut många fina ägg.
Så sluta oroa dig och gå och förför din man istället. 