Min fru är inlåst på LVM-hem

Fina du, en stjärna till dig, du är en stark människa. Det här vill jag säga till dig (och ta det inte som något elakt).

Ge din fru en chans och en chans bara. Jag har tagit mig ur ett missbruk en gång. Dock inte ett missbruk av alkohol men jag brukade subutex vilket anses vara den drog som ger den värsta abstinensen. Ja till och med värre än abstinensen man får när man slutar med heroin. Jag brukade subutex varje dag i tre år. Utan en enda dag med uppehåll. Jag började med det efter att jag bevittnade när min pappa fick en hjärtinfarkt och dog, jag var nyss fyllda 18 år. I samma veva träffade jag en kille som jag flyttade ihop med och som slog mig sönder och samman. Det tog inte lång tid förrän jag var fast och det blev mer och mer för att till slut bli varje dag.

Mitt missbruk satte mig verkligen i skiten för tre år senare satt jag inlåst i en cell på Hinseberg. Men inte slutade jag för det, jag hade bekanta som smugglade in Subutex till mig för att jag skulle klara av att leva.

Men så en natt, efter inlåsning, vaknade jag och kände att "nej nu får det vara nog, vad fasen håller jag på med". Sedan den natten för två år sedan är jag helt och hållet ren. Jag tar inga värktabletter och dricker aldrig alkohol. Beroende är livsfarligt. Så farligt att jag till och med lyckades sluta röka.

Jag vet hur svårt det är att sluta med någonting man är beroende av men jag blir förbannad på människor som säger att det är näst intill omöjligt och att man mår dåligt och av den anledningen brukar alkohol eller narkotika. Allting handlar om vilja. Har man viljan att sluta så klarar man det. Abstinens eller inte. När jag slutade med subutex så tog det fyra månader innan jag sov en hel natt. Innan dess sov jag i tio minuters intervaller. Jag genomgick svettningar, skakningar och hjärtklappningar. Fick raseriutbrott och slog sönder min cell ett flertal gånger. Jag gick upp i vikt, kräktes och fick feber men jag klarade det för att jag ville.

Nu blev min historia lång men min poäng är att om din fru inte slutar nu, när hon sitter på LVM, ja då kommer hon aldrig att sluta för då finns inte viljan.

När jag slutade hade jag varken barn eller man att tänka på men jag gjorde det ändå. Nu har din fru en underbar man och två fantastiska gåvor till barn.

Min son är 4 månader och jag skulle aldrig någonsin kunna skada honom så mycket som din fru gör. För mig är det ofattbart det hon gör. Ofattbart och oförlåtligt, dåligt mående eller inte. INGEN URSÄKT.

Jag förstår att du älskar din fru och att du vill henne väl men ibland kan det även betyda att man måste lämna och gå vidare. Visa att nu får det vara nog! Ibland räcker inte orden.

Jag önskar dig all lycka i framtiden. Och hoppas att min något OT historia ändå fick fram sitt budskap