• Vinterankan

    Vill ni inte ha modiga barn?

    En sak jag funderat mycket på är varför så många uppfostrar sina barn till att bli fega. När jag är på lekparken med min dotter (3,5 år) så är det många fyraåringar som inte får klättra på de klätterställningar där min dotter klättrade förra sommaren. Och det är inte att barnen inte vill, föräldrarna stoppar barnen när de försöker. 

    Jag har alltid varit fysiskt modig och har vunnit så oerhört mycket på det i form av upplevelser och vill att mina barn ska få möjlighet att uppleva det också så jag försöker uppmuntra dom att våga så mycket som möjligt. (Sonen är bara några månader så än så länge är det bara dottern.) Men jag tycker nästan alla andra barn jag ser hålls tillbaka. Min dotter är modig i sig själv och jag uppmuntrar henne till att vara det också. Om hon t.ex. klättrar någonstans och frågar "får jag hoppa härifrån" så svarar jag nästan alltid att om hon vågar hoppa därifrån så får hon det, hon får bedöma själv om det är för högt. (Kollar såklart att landningen inte är olämplig först.) 9 gånger av 10 så går det bra och den 10:e gången så har hon lärt sig något nytt om riskbedömning. Hur ska man kunna lära sig att bedöma risker om man inte får ta några? 

    Alla barn är ju inte modiga från start utan måste kanske uppmuntras till att bli lite modigare. Har varit på tivoli två gånger i sommar med två olika kompisar till min dotter. Ingen av dessa kompisar är speciellt nyfikna och modiga i sig själva. Den ena mamman var jättepositiv och frågade sitt barn om barnet ville åka olika saker och pratade om hur kul det var. Sedan när barnet bestämt sig att hon ville och vi stod i kön så kunde hon fråga "är du säker på att du vågar nu" och då var barnet säker och hon hade jättekul när vi var där och vågade åka allting som hon var tillräckligt stor för att åka och hon tyckte ingenting var obehagligt läskigt utan bara kul läskigt. Den andra kompisens mamma kunde säga till sitt barn (om min dotter föreslog en karusell) "den går jättesnabbt, vill du verkligen åka den?" och om barnet ville åka så fortsatte hon prata om hur snabbt den gick och hur läskig den var tills barnet inte längre vågade åka. Det barnet hade inte alls lika kul på tivolit. 

    Min dotter har många kusiner och av dessa så är det två som är rätt lika henne i grunden vad gäller att vara modig. Den ena har blivit mycket tillbakahållen av sin mamma och uppmuntrad av sin pappa och är fortfarande modig. Den andra har blivit mycket tillbakahållen av sin pappa och lite tillbakahållen av sin mamma och är nu rätt feg, vilket han inte var från start utan han har blivit uppfostrad till att vara feg. Jag tycker det är jättekonstigt att man håller tillbaka sina barn på det sättet fast det verkar ju vara normen så jag antar att alla andra tycker jag är konstig som låter min dotter testa sina gränser. 

  • Svar på tråden Vill ni inte ha modiga barn?
  • Indianica

    Modig och modig. Jag har lärt mina barn att vara relativt försiktiga eftersom jag inte vill ha brutna armar och ben på dem. Man kan ju vara modig på annat sätt än att t ex klättra jättehögt. Mod kan också vara att man åker buss själv eller dylikt, eller att åka en karusell som du skriver.

  • Lilia

    Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det verkar dessutom som att tjejer och killar uppfostras annorlunda, killarna tillåts vara modigare än tjejerna.

  • Vinterankan
    Indianica skrev 2012-08-29 10:21:37 följande:
    Modig och modig. Jag har lärt mina barn att vara relativt försiktiga eftersom jag inte vill ha brutna armar och ben på dem. Man kan ju vara modig på annat sätt än att t ex klättra jättehögt. Mod kan också vara att man åker buss själv eller dylikt, eller att åka en karusell som du skriver.
    Jo man kan vara modig att våga göra saker själv också. Socialt är min dotter mindre modig av naturen och jag försöker uppmuntra henne att vara så modig som möjligt utefter sina förutsättningar där. 

    Det är framförallt den fysiska modigheten jag reagerar på att så många håller tillbaka sina barn. Gör det verkligen så mycket om man bryter något? Jag har haft fler benbrott än de flesta (kommer faktiskt inte ens ihåg hur många det är) och varenda benbrott har varit värt det. Jag har haft kul när jag fått skadan och jag har gjort hundratals liknande saker utan att bryta något som jag inte alls hade fått uppleva om benbrott var något som skrämde mig.  
  • Duckan

    Jag låter Siri klättra på allt i parken och göra massa annat också förstås. Ibland säger andra barn till henne att "där får man inte klättra" varpå jag säger att för mig får hon det. Antar att de inte får för sina föräldrar eller pedagoger.
    Har även fått höra från fsk att Siri ofta är först med att tex klättra i träd när de är på utflykt och på så vis får de andra barnen att också våga.
    Märker att hon är mer framåt när det kommer till dessa "våga situationer" än jämnåriga kamrater och släktingar.

  • Duckan

    Som Indianica tar upp också så åker hon även karuseller utan att rädas. Nästa mål är Bergbanan på Liseberg då hon äntligen är över 110 cm.

  • asatantrosa

    Personligen tycker jag det är bättre att vara försiktig och ta kalkylerade risker än att hoppa 10 gånger av 10. Man är enligt min mening inte modig om man gör fysiskt farliga saker utan att tänka efter utan bara oförsiktig och dum. Att vara modig är att våga fast man är rädd, om man inte är rädd och gör fysiskt svåra saker är man inte modig. I vår forntid vann man på att vara försiktig eftersom ett brutet ben kunde leda till döden genom sårinfektioner.

  • Duckan

    Men vi är ju förbi forntiden så det resonemanget känns passé`
    Klart det inte är modigt att göra idiotiska saker, det är dumddristigt, men en del barn vågar ju knappt åka rutschkana för att föräldrarna står och ojar sig på sidan och undrar om den kanske inte går lite för fort.

  • asatantrosa

    I sånna fall pratar du om att barnen gör ofarliga saker då skulle jag säga att föräldrarna är fjantiga ;P min dotter är naturligt feg (vilket jag tycker är bra) men jag uppmuntrar och peppar henne att klättra osv på ställen jag bedömt att det är svårt att slå ihjäl sig eftersom det bygger upp hennes självkänsla att klara saker hon är rädd för och det är kanske det du menade med att vara modig. Barn behöver ju lära sig avståndsbedömning och kroppskännedom osv. Angående sårinfektioner är antibiotika inte lika effektivt idag pga ökningen av resistenta bakterier så man ska inte ta för givet att man kan "fixa" alla skador hos doktorn. En sak att ha i åtanke. Överanvända antibiotika pga idiotgrejer som att ungar ska klättra i berg och slår sig och bryter ben varje månad är väl inte så smart?

  • Duckan

    Känner inte nån direkt oro över just antibiotika då dottern aldrig fått det på sina 5,5 levnadsår. Skulle man äta det pga ett sår? Aldrig varit med om nån sån infektion.  Nåväl, vidhåller att rent dumdristiga saker godkänner vi ej, men att klättra i träd, på klättervägg, uppmuntra barnet att prova på allt möjligt som kanske verkar läskigt, det tycker jag är positivt.

  • asatantrosa

    Ah det är kanske för jag sett hemska sårinfektioner pga benbrott som jag är mer nojig

Svar på tråden Vill ni inte ha modiga barn?