Inlägg från: skåningentösen |Visa alla inlägg
  • skåningentösen

    trött på vänners ouppfostrade barn

    Hej.

    Jag har ett litet problem. Jag börjar bli så himla trött på vänner och familjs ouppfostrade barn. Någon mer som känner så? Det är ju lite tabu och uppenbart ett mycket känsligt ämne. Men, nu är det såhär att vi orkar inte bjuda hem folk längre.Känns liksom lite bortkastat att köpa hem dyr mat, göra sig besvär med tillagning och göra det fint hemma och försöka umgås när barnen mer eller mindre kvaddar vårt hem under sitt besök. Det är ju dessutom så himla svårt att säga till andras barn... Någon gång eller ett par går ju. Men det känns som att man måste säga till dom hela tiden. Vi äter tex inte glass eller mat i soffan (när man är 3 år) och speciellt inte om vi är hos andra. Eller lägger bebisar på soffan utan att lägga filt under. Vi vill ju inte ha kräk från andras bebisar på vår helt fläckfria soffa. Alltså, hallå, tänker inte folk? Eller bytar blöjor i soffan!
     

    Vad stör oss? För det första så kretsar allt kring barnen. Självklart ska man ägna barnen tid och låta dom vara med i samtal, men dom vuxna måste väl få säga två meningar utan att konstant bli avbrutna? Kan inte barn sitta och titta en liten stund på tv?  Eller leka lite själva? Det rör sig om barn mellan 3 och 10 år. 
    Är det normalt att barn får göra precis som dom vill, ex hoppa i soffor? Hoppa ner från stolar på golvet? Gunga på stolar? Men framför allt, avbryta hela hela tiden och styra samtalet. Kan man inte be en sex eller tio-åring att vara tyst i 5 min? 

    Är det normalt att man tillåter sitt barn när man är borta att ta alla leksakerna utan att fråga först hos den man är gäst hos? Eller är det så att leksaker är till för alla barn?  

    Vi har också barn, men vi har regler hemma.    

    Vi känner att det daltas så himla mycket i vissa familjer. Vissa barn får aldrig ett nej. Det känns som att dom flesta tillämpar helt fri uppfostran?   Dom springer och hoppar och är allmänt "speedade" istället för att be barnen att lugna ner sig lite?

    Är det fler som tycker att andras barn är allmänt ouppfostrade? Att det känns meningslöst att bjuda hem vissa familjer för att det är mer jobb än trevligt? 

          

  • Svar på tråden trött på vänners ouppfostrade barn
  • skåningentösen

    Det är inte tal om att fråga om lov inför varje ny leksak, Men när föräldrarna själva eller barnen kastar ut allt i leksakslådan som står i vardagsrummet eller går in i vårt barns rum och hämtar saker då tycker jag det är oförskämt. Vi är generösa med leksakerna men det får finnas gränser. Sedan ligger dom överallt och ingen lägger tillbaka dom. Det är svårt att neka leksakerna speciellt till små barn. Men vissa är ägnade för små barn och äldre barn använder dom till fel ändamål och riskerar att ta sönder dom. Vi säger till men man kan ju inte hela tiden säga till.

    Vi har sagt till ibland men man har ju olika syn på saker och ting och det märks när vänneran får barn. Vi är väl mer stränga och har mer regler. 

    Ex, min väninna var här på frukost häromdagen. Då börjar hennes son skrika efter glass. Hon kan inte själv neka så hon ber mig på engelska att säga till sin son att vi inte har någon glass hemma. Jag säger att vi inte har glass och då skriker sone ändån. Klockan är halv tio på morgonen . Då säger min väninna "du har ju redan fått en glass idag" och då åkte dom hemifrån halv nio på morgonen!! Hallå, vad är det? Äta glass direkt efter frukost en måndag morgon och sedan komma direkt hem till oss och skrika efter glass? Vårt barn får inte glass efter frukost en vanlig vardag. För att det är ohälsosamt och fel på alla sätt och vis. På sommaren och semestern eller om barnen är sjukt är det väl en annan sak. Så då fick man höra sonen skrika efter glass i 10 min. Sedan var det något annat.

    Ja, ja. Vi tycker det är svårt att säga till andras barn, för föräldrarn tar så illa vid sig. Man får väl sluta att umgås. Eller umgås ute eller hos vännerna. Vi är rädda om vårt hem och har det nog mer städat och fint än vissa andra. Men självklart lever vi i vårt hem. Men man får inte kasta mat på golvet och man får inte äta i soffan när man är 3 år. Och man får inte gunga på stolar eller rycka i kylens handtag eller jaga hunden.      

  • skåningentösen

    En annan grej är golvet. Varför släpar föräldarna ner bilar som barnen kan köra på i vårt vardagsrum? Det kan ju repa parketten! Eller leksaker dom själva har med sig som kan förstöra? Ex dammsugare vars slang hela tiden nästan välter saker osv. Vi leker inte vilt i vardagsrummet, det gör vi i barnrummen eller på ovanvåningen. Om man ska repa vårt dyra parkettgolv så är det vi själva som ska göra det eller vårt barn. Inte andras barn!

    Vi har endast lugna lekar i vardagsrummet, är det så fel? Eller utomhus. Barnen vill dessutom springa in och ut ur trädgården med skor på. Hur många gånger ska man säga till?

    Vi älskar barn men vi tillämpar inte fri uppfostran. Vi tycker att små barn får äta vid bordet tex. En tre åring får inte gå runt med läskglas osv. Allt som vi tycker är självklart.

  • skåningentösen

    Håller med dig ladysoul 77. Allt låter förnuftigt. Det är ju en sak vad man gör hemma hos sig själv och en annan sak vad man tillåter hemma hos andra. Det vet barnen också. Dom kan skilja på borta och hemma. Men problemet är att våra vänners barn inte har regler hemma heller. Vad har hänt? Det gäller även min bror. Och vi är själva inte uppfostrade till att få göra vad och hur vi vill. Men hans familj har absolut inga regler och dom bor jättefint. Men har väl antagligen för mycket pengar eftersom dom inte är ett dugg rädda om dom sakerna dom har.

    Sedan är det detta med att allting kretsar kring barnen 24/7. Orkar det inte. Har vuxna människor inget liv idag?   

  • skåningentösen

    Ja Tweetie, du har nog rätt. Har fått lte svårt för föräldrarna också på senare tid. Vi har skötbord här hemma som dom gärna får låna. Varför klär man då av sitt barn i vår soffa, bytar blöja och sätter på pyjamas där? Det är nog vårt fel att vi inte säger till, men alltså man blir helt stum när folk gör sådär. Vet liksom inte vad man ska säga! Och nu talar vi om en väninna som jag känt i 25 år. Vad hände liksom med henne när hon fick barn? Visst kan vi säga till men man kan ju inte säga till om allt. Vi har verkligen olika syn på det här med barn. Man kan ju säga några saker men sedan räcker det. Men vi kommer inte att bjuda hit folk på ett tag. Är så trött på att barnen styr och ställer. Vårt barn är lugnt och väluppfostrat och risken finns ju dessutom att han ska göra som dom andra.

    Hur som helst, verkar inte vara fler som känner så här som vi gör.... Men oavsett vad så är vi trötta på vissa vänner och deras barn. Eller vännerna, för det är inte barnens fel! 

  • skåningentösen

    Underbart att man inte är ensam om sin åsikt!
    Fler otäcka scener
    -kör bilar på väggarna så man får märken
    - kastar mat vid matbordet (inte bebisar då alltså)
    - får terrorisera vår hund, dra i svans och öron
    -slår våra barn
    -är precis överallt, även i vårt sovrum och kontoret (där får inte ens våra barn leka)
    - förstör blommorna i trädgården på ren jävelskap
    - ska ha sötsaker hela tiden(vi tillåter bara lite på fre och lör) skriker annars

    Osv osv. Vi lär våra barn att säga tack och förlåt och att inte avbryta. Sen får dom gärna leka och busa och vara med. Men när klockan är halv åtta/åtta då sätter vi på en film när vi har gäster, då ska man varva ner tycker vi...

Svar på tråden trött på vänners ouppfostrade barn