Anonym (SUCK!!!)

Äldre 31 Aug 09:12

28 svar

Prydhet, blyghet, spärrar och hämningar

Hur...HUR fasiken skall man riva dessa murar? Hur kommunicerar man och ger sådan total trygghet och öppenhet så dessa "hinder" till euforiska äventyr i "sängen" blir möjliga.

Vi har varit tillsammans i mer än 10 år
Vi har tre barn
Vi har en hel del sex och bra sex, men dock vanilj
Vi älskar varandra och trivs med livet och familjen
Vi är jämställda och jämlika
Vi är olika när det kommer till sex
Vi har olika lust

Jag prioriterar sex högre
Jag tänker sex
Jag fantiserar om sex
Jag driver och börjar tröttna på det

Hon gör väldigt lite av det jag gör när det kommer till sex.

Hon gillar dock sex
Hon njuter av sex
Hon får orgasm
Hon vill finnas där för mig
Hon onanerar inte, har aldrig onanerat och kommer kanske aldrig att göra det.
Hon funderar inte på hur hon vill ha det

Men det pryda och blyga tillsammans med spärrar och hämningar bromsar och stoppar det fria och möjliga. Det är inte det att hon inte vill eller inte har lust, för det har hon. Jag både ser och känner det.

Inga erotiska noveller
Inga sökningar på google om "hur man gör" eller liknande (hade hon intresserat sig lite så hade hon kunnat läsa sig till olika tekniker i hur man suger av exempelvis i stället för att bara nöja sig med "bortförklaringar" som "jag får så lätt kramp i käken".

Hon är inte asexuell...det kan hon inte vara...hon blir våt och bjuder på snabbisar ibland. Så en viss tankeverksamhet förekommer, men det hade det nog aldrig gjort om vi inte kommunicerat en hel del kring sex. Hon tar aldrig initiativ till att prata sex. Det är lite jobbigt och känsligt. Det blir känsligt. Vi vill ju inte såra varandra.

Sex skall komma naturligt. NATURLIGT! Ok...vad är naturligt? Skall man inte prata om det då för det är jobbigt och det som händer, händer och kommer då naturligt oavsett vår olika nivå av lust? Skall jag då ta initiativ de gångerna jag känner att det känns naturligt...hm...OMG...då hade det blivit åka av varannan dag. Men det fungerar inte. Jag vet att hon inte har den lusten. Därför respekterar jag henne och accepterar det även om det känns jobbigt ibland. Därför låter jag henne veta om min lust och henne att ta initiativen numera. Jag vill inte stressa eller pressa fram något. Blir då det naturliga de gångerna hon känner att lusten pockar på!? Himmel vad det här med sex kan bli komplicerat. Man vill inte såra. Man vill bara älska. Jag vill bara få utlopp för min lust tillsammans med min underbara fru.

Så vad kan jag göra utan att verka för på. Utan att verka tjatig. För att luckra upp dessa "hinder" som i slutändan bara hon kan bemästra och komma över?

Kanske man bara skall låta det vara och bero. Hoppas på att hennes lust och sexuella mognad kommer ikapp min eller att min lust dalar och dämpas med tiden.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 09:48

#3

Anonym (H. Arne) skrev 2012-08-31 09:35:03 följande:

jadu... du delar dina problem och funderingar med många! Jag har nog inga råd att ge, vill bara att du ska veta att du inte är ensam. Jag är nog tveksam till att det skulle vara möjligt att hon ändrar sig så mycket så att du blir nöjd. Sånt här sitter djupt i personligheten. Men visst, under har skett! Men då kanske du måste bli väldigt tydligt med vad du vill. Typ ifrågasätta er relation, men det kan ju sluta med att ni får det ännu sämre eller går skilda vägar.

Tack för ditt inlägg. Jo, jag och vi har väl redan ställt det hela på sin spets när det gäller att ifrågasätta vår relation och vad vi önskar/hur vi vill ha det. Det har blivit bättre, men det är precis så som du skriver. Det sitter verkligen djupt i personligheten. Vi har varit inne på uppväxt och erfarenheter och det var då hon svarade mig ärligt efter en mängd diskussioner att hon är pryd. Vi kan tyvärr inte vara riktigt öppna och ärliga i vår dialog. Det är iaf den känslan jag har trots att jag verkligen vill och försöker få till en sådan dialog.

Visst hade det varit underbart med en vildkatt i sängen, men det är inte på den nivån jag ligger på i denna tråd. Jag önskar att hon intresserade sig mer vardagligt för sex. Att hon söker lite själv och tar reda på vad hon vill och önskar. Att sex blir mer naturligt för henne.

Idag frågar hon vad jag vill. Hur jag önskar att det var, men det är inte det jag är ute efter. När jag ändå upplever henne som hyggligt sexuell så känns det väldigt onaturligt för mig att hon bara kan stänga av det sexuella och inte ha med sig det i vardagen.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 09:54

#4

Anonym skrev 2012-08-31 09:44:19 följande:

Jag är en av de där "pryda" kvinnorna!

Jag har inga problem att prata om sex med min sambo men jag har problem att släppa alla hämningar - tror bara jag kan göra det i lite berusat tillstånd! Kanske för att jag har såna kontrollbehov!?

Vi väntar våra första barn (tvillingar) nu och jag hoppas att mina hämningar kommer att släppa med tiden! Men vi pratade mycket om det i början eftersom han var lite orolig för att jag inte skulle kunna "leka och njuta" ordentligt - och då inte han heller!

Jag antar att tiden kommer att visa hur det blir men jag jobbar på det!

Mitt tips är ju att ni kan väl prata om det - försöka iaf! Vi pratar om allt och jag tror att det hjälper, även om vi inte alltid når en lösning så startar vi iaf en process!

Tack för att du delar med dig.

Jo, missade att ta med kontrollbehovet

. Det har hon så det räcker och blir över, men vi kommunicerar mycket om det och allt annat så hon har lyckats tagga ner det behovet en del.

Jag hoppas verkligen att du kan bemästra ditt kontrollbehov framöver. Det är verkligen en stor anledning som jag ser det att dessa andra "hinder" blir så tydliga.

Min fru kan bli helt galet kåt när hon dricker lite och blir berusad. Då blir hon verkligen en vildkatt. Tänk om hon kunde plocka fram det i nyktert tillstånd.

Så hur funderar du och tänker du kring sex när ni skall till eller under akten med ditt kontrollbehov. Kan du känna dig för utlämnad när det gäller vissa grejer eller vill du känna trygghet och göra det ni brukar för att du känner att det har ju fungerat hittills?

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 10:18

#7

Anonym skrev 2012-08-31 10:07:30 följande:

Jag tror faktiskt att det handlar mycket om att inte hamna i en position som jag inte känner mig bekväm i! Men sen också - pga kontrollbehovet - att jag har svårt att bara njuta, att bara ta för mig! Jag är liksom "medveten" om allt hela tiden... om du förstår vad jag menar!?

Jag ser ju att min sambo försvinner in i total njutning och det kan jag känna mig avundsjuk på - men jag tror verkligen att allt bottnar i behovet att vara i kontroll hela tiden!

Det är ju kontrollen man släpper på när man är lite berusad!

Jag upplever det ungefär så som du beskriver det. Hon är medveten precis som du. Medveten om både hennes kontrollbehov, svårigheter med att njuta och slappna av samt ta för sig. Och "för" medveten om vart jag ibland försöker styra det hela. Hon har svårt för att flyta med och bara låta det ske. Kan avbryta det härliga med kommentarer som "vad tänker du göra nu" eller liknande...hm...lite avtändande och lustdödande om du frågar mig. Det är ju inte så att jag försöker göra något hon inte vill för såpass bra känner vi varandra...det jag kan känna i de lägena är att hon inte litar på mig. Hon känner sig inte 100% trygg kanske p.g.a att kontrollbehovet tar över och gör henne osäker, vilket jag inte vill och hon säkert inte kan hjälpa.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 10:41

#9

Anonym (Blake) skrev 2012-08-31 10:14:28 följande:

Att öppna en hämmad person är inget du kommer lyckas med över en natt. Det här tar tid. Vi pratar år. Det sitter djupt rotat i personligheten. Förmodligen har du mer kontakt med din känslor än vad din fru har. Jag kan gissa att hon bidrar heller inte så mycket till de energiska samtalen om annat heller, eller hur?

Du måste vara beredd att lirka, göra oändliga försök och uppoffringar. Men trots allt så kanske hon ändå inte ger det där öppnandet som du så väntar på. Det kan vara så att ni är perfekta för varandra men sexuellt osynkande - men med en annan man hade hon vågat öppna sig och ta för sig. Det är den bittra sanningen som man måste hantera.

Mitt tips är att du är tydlig med vad du längtar efter och vad du vill mer ert sexliv. Du måste vara övertygad om att det det har sjunkit in hos henne. Skriv ett brev om det är lättare. Sedan kan du inte göra så mycket mer än att vara den person du alltid har varit. Är du på för mycket kommer hon alltid att backa. Hon måste hinna känna att hon kan riskera din kärlek om hon försummar dina intimaste behov. Hon måste få tid att inse att du blir osedd.

Sex borde inte vara så förbannat komplicerat om det fanns en vilja att prata och inte dra sig undan så fort intimitet kom upp på tal. Smiter hon undan så kan du berätta att du inte längre känner för att dra i dessa diskussioner om du ändå inte blir tagen på allvar.

Av erfarenhet så kommer ni säkert få det bättre om du är viktig för henne men den bild du har i huvudet om vart du vill - kommer ni tyvärr inte ens ut på startsträckan. Ställ in dig på det.

Vi har kommit ut på startsträckan och är på väg att lyfta om bara inte barlasten varit så tung att lossa.

Jag både hör och ser att hon drar sig undan de intima samtalen. Ger korta svar och hugger av dialogen med rappa försvarskommentarer och tar på sig skulden till att det är som det är. Det blir lite "offerkofta på" i de lägena. Svårt att komma framåt i samtalen då känner jag. Inte helt oofta tolkar hon det jag säger till något helt annat som bara blir negativt, tyvärr, även om mina avsikter är goda.

Jag vet att det tar tid och att det samtidigt går sakta framåt, men det känns svårt ibland att samla kraft även om jag försöker se det positivt och till framgången som faktiskt gjorts.

Hon är medveten om riskerna även om jag inte vill att hon skall oroa sig för dem, men det är förstås oundvikligt. Hon reflekterar och funderar efter varje samtal vi har och haft. Det är vad hon säger till mig, vilket känns bra att höra. Det sjunker sakta in hos henne. Det är det jag ser och uppfattar även om det är i små steg.

Jag tog förresten upp det med att om hon träffade en ny man så skulle allt detta troligtvis vara som bortblåst. Att hon då skulle ge sig hän, ta för sig och inte bry sig om den ryggsäcken vi har med oss idag. Hon hade troligtvis känt sig friare och öppnare. Hon förstod inte vad jag menade riktigt.

Pratar vi de sexuella känslorna så är jag en bra bit före henne, annars finns det känslor så det blir över från hennes sida när det gäller annat. Men njutning kopplat till sex och intimitet tillsammans med känslor finns inte på samma sätt.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 10:45

#10

Anonym skrev 2012-08-31 10:39:07 följande:

Haha... jag har också sagt typ "vad gör du" till min sambo - stackaren! Du verkar ju känna henne så pass väl att du vet vad som är bekymret!

Jag kan bara hålla med om att det är ett bekymmer! Har man behov av att vara i kontroll hela tiden så är det svårt att släppa sig själv till den eufori som kommer i sex och orgasm!

Jag håller inte med "Blake" ovan om att man inte är i kontakt med sina känslor - för det handlar inte om det!

Ibland när min sambo tycker att nu ska vi försöka tänja lite på gränserna (mina gränser) så tar vi det långsamt och han är väldigt tålmodig med mig och lugnar mig - för jag vill ju kontrollera det! Det är ju jobbigt för mig att inte bara kunna ligga ner och njuta också!

Det där med att tänja gränserna fick jag höra igår...hon känner att jag aldrig blir nöjd. Att jag alltid flyttar fram gränserna/tänjer på gränserna. Jag gör det både medvetet och omedvetet.

Hur känner du med det. Känner du att din man tänjer för mkt på gränserna?

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 11:53

#14

Anonym (Mannen) skrev 2012-08-31 11:04:35 följande:

Det går säkert att skriva spaltmeter om detta. Då menar jag inte bara hämningar utan hur man funkar i ett förhållande efter en längre tid tillsammans. Har tidigare upplevt att ha partner som var väldigt hämmad och inte vågade släppa loss och njuta och prova lite nya saker. Ibland kunde hon våga släppa på sitt kontrollbehov, lägga skammen åt sidan och ge sig hän. Men det var snarare ett undantag än en regel. Och då var det för det mesta alkohol med i bilden och krävde en låååååång startsträcka där det under en bra tid inte hade funnits några orosmoment i vardagen som hade stört. Vårt förhållande tog sen slut av andra skäl.

Jag träffade senare en kvinna som hade lämnat ett längre förhållande bakom sig. Det visade sig att vi synkade direkt när det gällde sex. Kanske man skulle kunna säga att hon hade ett uppdämt behov som hon själv inte hade förstått. Jag fattade inte först vad hon menade utan tyckte att hon bara var sexuellt utsvulten. Men hon berättade att de sista åren med sitt ex så hade hon nästan ingen lust alls. Han försökte och försökte få henne att vilja testa nya saker men hon sa att det inte gick liksom. Det satt i väggarna som hon beskrev det. Nu med mig så kunde hon starta med ett oskrivet blad och ville göra allt det hon inte ville tidigare. Minns att hon började berätta detta efter vi hade haft vilt sex och hon sa att om hennes fd man hade sett vad hon hade gjort för saker så hade han blivit galen. Det fick mig att förstå hur det låg till med mitt eget ex när vi var tillsammans. Ibland så synkar man inte helt enkelt.

Det är lite det jag försöker lyfta upp till ytan. Jag vill göra henne medveten om att jag inte vill ha det sittande i väggarna. Jag vill få oss mer sexuellt levande. Jag vill få det att fungera för oss även om/trots att vi har tre barn och en massa rutiner och måsten. Jag vill få henne att se att vi behöver lika mycket omsorg nu som då som i framtiden. Det är bara vi som kan skapa det vi vill ha. Jag känner mig lite ensam där när det kommer till det sexuella och intima. Hon släpper inte garden riktigt och lever ut, tyvärr, och det är inget jag vill eller kan tvinga henne till. Hon måste hitta det själv innan hon kan ge det till mig och oss.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 11:58

#15

Anonym skrev 2012-08-31 11:01:48 följande:

Nja egentligen inte för mycket men det är ju på gränsen av vad jag är bekväm med! Eftersom vi pratade om detta i början av vårt förhållande så vet ju jag att det är något han vill - och jag vill väl egentligen också men har väldigt svårt för det!

Vi har ju bra sex ändå men det är väl den där lilla extra kryddan!

Såg vad du svarade "Blake" om ifall hon träffade någon annan! Jag har ju haft flyktiga förhållanden där killen inte betydde lika mycket för mig som min nuvarande gör, där jag kunnat släppa lite mer på mig själv! Jag tror och vill att vi ska bli gamla ihop - kanske har det något med saken att göra också!?

Vi pratade tyvärr inte så mkt om det i början av vårt förhållande och hon har inte med sig någon som helst erfarenhet sedan tidigare så vi startade i rejäl uppförsbacke kan man säga.

Jag tror säkert att hon vill och det har hon sagt och antytt, men det krävs så mycket mer mod och ansträngning för henne att "våga" än vad det gör för mig och blir det då för mkt så antar jag att det blir helt fel. Hon backar.

Jo, är man i ett förhållande som är lite flyktiga eller som inte har satt sig lite antar jag att jakten fortfarande är i full gång. Man håller på att lära känna varandra och tänker inte på några spärrar eller hämningar förns "fisken" har dragits upp? Man "presterar" lite över sin förmåga för att inte visa sig "feg" kanske!?

Men här känner jag ändå att jag har förhållandet i en lite ask (inte egoistiskt menat, mer som en metafor). Hon vill bli gammal med mig och jag med henne. Vi älskar varandra mkt och det finns en rejäl bas av kärlek och omtanke att hämta kraft ifrån.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 31 Aug 13:12

#18

Anonym (Mannen) skrev 2012-08-31 12:21:29 följande:

Jag vet faktiskt inte vad jag skall tro om detta längre. Bara att det suger. Mitt ex kunde som sagt ibland prova lite nya saker. Inga konstiga grejer egentligen utan mer än att bara pilla-pilla-missionären-rida-final-puss-släckalamp an.
Det kanske mest handlade om att jag ville känna att hon gav sig hän. Faan, vet att jag under vissa perioder i tanken tom skulle kunna acceptera att gå så långt som att se henne ha sex med någon annan bara för att få uppleva att hon faktiskt kunde vara kåt och släppa loss och njuta. Bara för att för få det bekräftat att det fanns något därinne. Men med den nya kvinnan som hade varit på samma sätt som mitt ex så var det helt annorlunda. Där behövde jag knappt göra någonting för att hon skulle gå igång. Och hon blev mer lössläppt ju mer sex vi hade. Det säger en del om att vissa personer funkar bättre ihop sexuellt. Kanske inte lika bra i vardagen som vi inte gjorde. Hon funderade en hel del över det hör problemet och kände sig skyldig för allt det hon gjorde med mig. Hon hade ju sagt till sitt ex att det inte intresserade henne, att det inte tände henne eller att hon inte tyckte det var skönt. Och precis som mitt ex så sa hon att hon inte fantiserade eller onanerade som hon tydligen inte gjorde då. Men när vi möttes så hittade hon allt detta igen och nu var hon mer sugen är någonsin. Hon kände därför att hon inte hade varit helt ärlig mot sitt ex men det hade ändå inte förändrat något i slutändan.

Det är precis den ärligheten jag söker med lykta efter. Precis det du beskriver att din nuvarande partner sagt till dig känner jag saknas, fattas hos min fru. Jo, jag har lite försiktigt föreslagit det du funderade på med ditt ex. Att bjuda in andra i leken (i första hand trekant med en extra kille), men hon harklade bort det med ett "ja visst", "det tror jag inte på". Jag visste att hon i stort sett skulle svara så, men nu vet hon iaf om en av mina fantasier. Försökte dela med mig av mina för att få igång henne lite och tänka, men det stannade vid det.

Vi har iaf kommit en bra bit på väg och då jag sett resultat kommer jag envist att fortsätta tänja lite på gränserna för att försöka få fram ärligheten och dämpa hennes kontrollbehov och hämningar.

Kanske släpper det lite när barnen blir större, kanske inte, men vi har mycket annat som är bra och som gör oss glada och beroende av varandra.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 1 Sep 09:37

#23

Anonym skrev 2012-08-31 13:19:43 följande:

Du igen ts!!??? Varför blir du ALDRIG nöjd SUCK!!!

Din fru har gjort mycket för dig, hon bjuder på snabbisar och har sex oftare än hos önskar, hon har gått halvvägs. NÄR är det din tur att gå halvvägs?? Du nöjer dig inte förrän du får precis som du vill eller?? Varför kan du inte acceptera att din fru är som hon är?? Och varför är det endast din fru som ska möta dig på halva vägen. LÄGG NER NU!!!

Låter som du vet mer om vårat förhållande än vad som är bra för ditt eget bästa

"sex oftare än hon önskar"
"hon har gått halvvägs"

Hmm...för mig handlar det inte om att bli nöjd i antal ggr i veckan eller graden av variation osv. Det är något som kommer "på köpet" om och när allt det andra fungerar enl mig. Detta är en helt annan diskussion. Dela gärna med dig av dina erfarenheter rörande prydhet, blyghet, spärrar och hämningar. Hur tror du man kan lära sig hantera dessa grejer?

Tråkigt att du väljer att uppfatta denna TS på det sätt ditt inlägg svallrar om, men det är å andra sidan vanligt förekommande i ett forum som detta.

Vet inte vad du har för erfarenheter med dig i bagaget, men ditt inlägg säger en del.

Det kan ju vara så att du tror du vet vem jag är, även om jag väljer att vara anonym, och vet du så vet även jag vem du är. Så LÄGG NER NU KÄRA DU!!!

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 1 Sep 09:50

#24

Anonym skrev 2012-08-31 13:23:54 följande:

Nej du blir aldrig nöjd ts, i början tyckte jag synd om dig, men nu tycker jag allvarligt synd om din fru! Hon försöker redan göra dig nöjd på flera sätt, men det är inte nog, du slutar inte förrän hon har blivit precis som DU vill ha henne! VAD vill din fru? Fast det kanske inte är så viktigt vad din fru vill? Allt handlar ju bara om DIG, DIG och DIG. Skäms!

Det är, tror jag, lätt att uppfattas som både självisk och egoistisk när man skriver på forum då man oftast är sig själv närmast. Det är ju jag som författat TS, det är inte min fru. Sen beror det kanske än mer på sättet man väljer att tolka det som skrivs. Hur du har uppfattat och valt att tolka TS råder det för mig inga tvivel om.

Jag kan bara lugna dig med att skriva att jag både respekterar och accepterar min fru för den hon är. Älskar henne över allt annat (än möjligtvis våra barn). Vi har en bra relation och ett härligt familjeliv.

Det är inte lätt att prata om "känsliga" saker i ett förhållande där man älskar varandra och bryr sig om varandra. Ingen av oss vill såra varandra, men det är ingen hållbar anledning för vare sig mig eller min fru att tiga.

Du kanske har tips och ideer på hur man i ett förhållande kan/bör hantera "promlem"!? Hur ser ditt recept ut?

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 1 Sep 10:31

#26

Anonym skrev 2012-08-31 19:14:00 följande:

Tänker du på att allt ditt tjat, dina drömmar och ambitioner för ert sexliv, kanske får henne att känna sig otillräcklig? Att du aldrig är nöjd, att hon inte duger? Inte sexigt att känna sig så, då försvarar man sig och slår ifrån sig. Du har ingen aning om vad som pågår i hennes huvud. Tänk om hon har någon riktigt otäck anledning till att hon finner detta svårt. Jag känner henne ju inte men det är få människor som jävlas på pin kiv. De flesta är innerst inne rädda.

Föreställningen om att det "ska" komma "naturligt" ställer till det mycket. Liksom alla andra "borden".

Pratar du med henne lika ärligt som du gör med oss här?

Ni måste båda våga sätta relationen på spel för att fixa detta. En av er måste ta steget, släppa allt låtsasstrunt, vara riktigt ärlig, blotta sig, och ta er båda till en ny nivå.

Vi har passerat det anklagande och otillräckliga stadiet i vår kommunikation...även om det är en svår balansgång som vi båda försöker bemästra. Motsatsen till anklagad och otillräcklig skulle väl ungefär vara känslan av att känna sig avvisad och ej åtrådd. När vi började prata för drygt ett år sedan om sex, vilket vi tidigare inte gjort på djupet, Var det givetvis svårt och riktigt jobbigt. Vi har båda växt och lyft oss flera nivåer både individuellt och som par. Vi har ett starkare band till varandra idag än vi någonsin har haft. Det är så jag känner och uppfattar det vi har. Jag är övertygad om att hon känner likadant

Jo, vi pratar ärligt med varandra, men vi kan båda bli bättre på det. Jag blottar mig och är så öppen jag kan vara utan att såra min fru eller framstå som en okänslig bulldoser. O tro mig, det krävs en del finess och diplomati för att inte förstöra en givande dialog och få henne att öppna sig. Vi pratade länge igår om just prydhet, blyghet, kontrollbehov och mycket annat. Hon ger mycket feedback på hennes syn och hur hon tänker och tycker. Hon har ett stort kontrollbehov och det tillsammans med mycket annat gör helheten lite trixig.

Jo, rädsla är ju en annan känsla som finns med i det hela och jag vet att min fru inte jävlas med mig på något vis.

Den otäcka anledningen tror jag inte finns, men den kan givetvis inte uteslutas helt. Tror dock att jag isf hade haft en magkänsla som sa att något inte stämmer. Men den enda otäcka anledningen jag kan komma på och som vi har pratat om är hennes två sexuella engångs ligg erfarenheter sedan tidigare i sena tonåren. Inget otäckt med dem egentligen, men lite in ut sprut från killens sida och dåliga sexuella erfarenheter för henne. Det var ingen kärlek eller förälskelse med i bilden utan mer: "alla andra har haft sex". Så det faktum att hon inte haft med sig så mycket erfarenhet + lite andra grejer gör att vi efter tre barn fått ta hela paketet med att hitta tillbaka till varandra och försöka förstå varandra på helt andra plan än tidigare.

Anonym (SUCK!!!) Trådstartaren

Äldre 1 Sep 11:11

#28

Anonym skrev 2012-09-01 10:46:58 följande:

TS! Jag tycker det låter som att Du har svårt att njuta och vara närvarande i det sex du = ni faktiskt har eftersom du är så upptagen med att längta efter något annat,något mer. Inte för att jag är någon förespråkare av Mindfullness eller så...

Jag njuter och är väldigt närvarande, men kan säkert tillåtas att njuta ännu mer. Min fru borde nog svara på det iofs. Hon lär ju veta om någon, men jag känner själv att jag är där. Jag längtar inte till något annat. Jag önskar och försöker förstå hur vi fungerar tillsammans och vet mer idag än jag visste innan.

Det är svårt att beskriva helheten i en tråd som denna. Men denna och andra trådar har hjälpt mig en hel del. Har hjälpt mig att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv. Jag är ingen psykolog eller relationsvetare. Men tror på kommunikation, respekt och ödmjukhet. Tror inte det är möjligt att leva utan meningsskiljaktigheter eller konflikter.

Prydhet, blyghet, spärrar och hämningar

INNEHÅLL