20-årig hemmafru

Jag tänker att det är sorgligt.

Tänker samma sak

Tycker det är helt upp till var och en.

Jag är 21 och är hemma med de två yngsta barnen hela dagarna. Jag städar, tvättar och oftast hämtar/lämnar stora på dagis. Nej just för tillfället kan jag inte tänka mig något annat och tanken är att jag ska vara hemma i ca 2år till. Då blir det att börja jobba :)

Vad jag tycker om det?
Ingenting. Jag tycker det är upp till var och en. 

Jag tänker att det är sorgligt att kvinnor aldrig kan få göra ett val i livet utan att få skit från antingen andra kvinnor eller män. Vill hon vara hemmafru är hon sorglig, vill hon jobba som snickare är hon okvinnlig.
Man ska väl inte begränsa kvinnan och ta hennes önskningar ifrån henne?

Jag anser att människor får leva sina liv precis hur de vill. Men jag tycker fortfarande det verkar vara sorgligt och instängt att vara hemmafru.

Håller med dig!

Varför är det sorligt om en kvinna vill vara hemmafru? 
Vad är det för FEL på att vara hemmafru? 

För min del tycker jag inte att det har överhuvudtaget med jämnställdhet att göra utan vad en PERSON väljer oavsett kön. För jag antar att det är minst lika sorligt om det skulle vara en man som ville vara "hemmaman"? 

Ja det tycker jag att det skulle vara, jag tycker att människor som är arbetsskygga vill sitta hemma och bli försörjda och vara hushållerska/barnpassare är sorgliga och att deras liv är tragiska, oavsett kön. Det har inget med kön eller jämställdhet att göra.

Om det är det du vill så Go for it! Strunta i vad alla andra tycker, folk kommer att ha åsikter om vad man än gör med sitt liv. Det är ditt liv och du lever bara en gång. Du sårar ingen genom att vara hemmafru. 

Mmm, det vore väl härligt att slippa lönearbeta och få pyssla med hemmet och ta hand om ungarna och bli försörjd av sin man? Och har man ändå bestämt sig för det redan innan universitetet så slipper man ju plugga också?? Jättebra ju. 

Visserligen finns ju risken att man blir singel igen nån gång vid 45-50 och då kanske det är svårt att hitta jobb eller ny man att försörja en... men men, den dagen, den sorgen! Eller hur?