Varför adoption så lätt

Tänkte först inte ge mig in i den här diskussionen men så kan jag inte låta bli.

Jag KAN inte "få" barn på naturlig väg och har därför gjort en lång och utdragen hemutredning för att ha "möjligheten" att få bli mamma.
Det är många instanser att gå igenom och sedan väntar ytterligare kötider för att först köa i registrerna i Sverige och sedan passa in på landens olika krav för blivande adoptiovföräldrar vilket innebär mer köande.

Jag blir illa berörd när du säger att vi adoptivföräldrar "köper" ett barn.
Vi betalar pengar för administrativt jobb, översättningar, legaliseringar av papper och många andra poster som är nödvändiga för att vår adoption ska gå igenom.

Adoptera gör man inte som ett sista val, man gör det för att man önskar så starkt att bli en familj. Att adoptera likväl som att försöka på egen hand är väl mångt och mycket en egoistisk handling för att man vill bli fler i familjen.

Vi har försökt i 8 år och gått igenom otaliga undersökningar och utredningar först för att utreda vår egen infertilitet och sedan för att gå igenom allt annat som hör adoptionen till.

Om det par du pratar om fick ett barn som dog av hjärtfel har de säkert goda anledningar till varför de valde att adoptera, tror du inte det?
Kanske var det så otroligt tungt för dem att se sitt barn dö att de aldrig någonsin igen vill uppleva det, kanske orkar de inte bli gravida igen?

Med önskan om du TS kanske kan se saker och ting med lita andra ögon i fortsättningen.

Hade du sagt till en handläggare att du skulle vilja adoptera för att rädda barn hade du inte fått adoptera.
Rädda världen argumenten går bort helt där vi gör våra utredningar, jag kan inte svara för andra kommuner än den kommun vi gjorde vår utredningen i alla fall.
Du måste ha bättre argument än så och en stark längtan efter barn.

Tack, du besrkiver det bra. Kanske är jag för arg för att skriva på ett sätt så att alla förstår.

Du gav inte upp efter att du fick, antar jag, föda fram ditt döda barn.
All heder åt dig.

Kanske har du en annan styrka än de andra paret hade, kanske orkade de inte genomlida ett sådant trauma som jag förestället mig att det är?
Kanske har de genetiska defekter som gör att de inte VÅGA bli gravida igen.
Vet du det?

Kanske har de VALT tillsammans att hitta en annan väg till att bilda familj.
Jag förstår inte varför du upprörs så av detta?

Usch vad sorgligt TS att du lägger energi på detta. Att du kallar en bekants barn för två negrer som du sedan säger att mamman kommer att få ångra den dagen hon dör. Kanske just de här barnen och just den familjen känner lycka för första gången på många år.

Det är beklagligt på alla sätt att du rör upp så många känslor hos oss alla här som undrar vad det är som gör att du stör dig så på detta.

Jag lämnar denna tråden nu med en känsla av lätt illamående och hoppas för din skull att du inte lär ditt barn att hata på det sätt du gör.