Anonym (Krax) skrev 2012-09-04 09:54:58 följande:
Hej!
Sitter i en vidrig sits där abort egentligen är det enda alternativet i min situation. Samtidigt som jag är bestämd att göra den så tar det självklart emot en del. Blev rekommenderad att boka en tid hos kuratorn på abortrådgivningen.
Tog alltså emot tiden, och ska gå i veckan. Men ni som varit på ett sånt möte..hur går det till? Man bestämmer sig själv förstås, pratar för och nackdelar, men kan kuratorn hjälpa en styra en i rätt riktning?
Jag vill så gärna att hon ska kunna säga att "Jag tycker såhär utifrån vad du berättat för mig nu" Men vet ju också att i många fall "får" dem inte tycka utan ska som bara låta en själv komma på vad man vill genom att bolla tankar...?
Hur var det för er? Vill ni berätta? Och vad hade ni "bestämt" er för innan mötet, och höll ni fast vid beslutet när ni gick därifrån eller hade ni då ändrat er?
Hej TS! Tro mig när jag säger att jag vet hur det känns och vilken jobbig sits du sitter i. Jag var själv med om det för bara ett par veckor sedan.
Jag var på abortrådgivning med min pojkvän, vi har så mycket problem just nu och vi kan bara inte ha barn samtidigt som det är otroligt svårt för oss att göra en abort eftersom det är psykiskt ansträngande.
Vi hade inte bestämt någonting, vi visste verkligen inte om vi skulle behålla eller inte. Jag var så långt åt gången så det var ett tufft beslut. Jag var i vecka 11.
Kuratorn som vi träffade på abortrådgivningen skrev upp på tavlan För abort, Emot abort. För att behålla och emot att behålla på en tavla.. Vi skulle fylla i alla dessa vad vi tyckte. Minns inte vad vi skrev men t.ex såhär:
För abort: att snabbt få bort ''problemet'' ur världen och avbryta graviditeten
Emot abort: Abort är mord, Psykiskt påfrestande, moderskänslor
För att behålla: Långt åt gången i graviditeten,
Emot att behålla: Dålig ekonomi, inget permanent boende, dålig kontakt med föräldrar, jag är för ung, instabilt liv just nu, skulder, dålig nuvarande livssituation
Som du ser i detta fall kan man överväga genom att kolla på olika möjligheterna och för och nackdelarna..
I min sits var det mer emot att behålla, min sambo har skulder och jag måste studera. Jag fick moderskänslor, tyvärr.. Vilket gjorde allt så himla svårt.
Jag vill det bästa för mitt barn, jag vill inte att mitt barn ska få en ung mamma som ger upp sina planer att bli läkare för att ta hand om ett barn vars föräldrar går på socialbidrag med en pappa som har massor med skulder och en dålig sits i livet helt enkelt.
Vi beslutade oss gemensamt att göra en abort, och jag valde att göra en kirurgisk abort i vecka 12.
Jag känner ingen ångest över att jag tog det beslutet utan jag är ledsen att jag ens blev gravid och var tvungen att göra såhär mot det lilla växande i magen.. Jag fick så starka känslor och det var hårt för mig och min sambo.
Innan vi gick på rådgivningen så var vi så himla oense och vi visste inte vad vi skulle göra, men efter rådgivningen så blev det så himla klart.. Att vi kunde helt enkelt inte behålla. Jag gjorde min abort för två veckor sedan och jag är ledsen för det såklart.
Finns många som går för att göra abort men samma dag ändrar dom sig och det har varit det bästa dom någonsin gjort.
Jag säger bara: det bästa är att gå på rådgivning och du kommer säkert att hitta det som passar dig bäst och följ ditt hjärta vad som känns rätt för dig. Det är du som kommer bli mamma eller inte, och det är ett stooort beslut.
Hur det än blir, så kommer det bli bra för dig. Hur det än blir, kommer det bli konsekvenser oavsett om du behåller eller om du gör abort.
Jag önskar dig den bästa lyckan och hoppas att allt löser sig. Vill du prata mer kan vi gärna göra det mer privat :)
Återigen, lycka till TS.
