Matvägrare

Låter jättejobbigt. Jag har samma problem men mer extremt då min son har autism och äter bara ytterst få saker. Just nu äter han förskolans fiskbiffar, potatiskroketter och digestivekex. Alltså ingenting annat. Vår förskola har varit jättefina och gör stora batchar med fiskbiffar och fryser in och så får han det varje dag, så att han äter. Jag vet inte om det går att resonera med dina barn, det går ju inte med mitt, då kanske det är annorlunda.

Nja jag vet inte om det går så bra att resonera med mina barn, de är lite för små. I alla fall den lilla. Men det är ju en helt annan sak med din son antar jag. Jag har försökt att prata med den stora men det hjälper inte.

Min yngsta är hopplös med maten han med. Men sen vi började lägga det i små skålar och han får plocka själv fungerar det bättre. Ibland äter han direkt ur skålen och ibland lägger han det på sin tallrik.
Kanske kan vara något att prova.

Jag tycker du ska kontakta läkare och få stöd. Vi var, för ca ett halvår sen hos läkare med vår mat ärrade. Hon var fem, så då är det så klart lättare att förklar.... Dina barn är mindre. Vi kopplades till en barnhälsopsykolog. Summa dum Stim: hon skulle äta det som familjen åt, dvs varierat och hälsosamt. Hon skulle smaka lite av allt och äta upp sin pyttelilla portion. Det har fungerat kanon och nu äter hon normalt och mår bra igen. Hon började bli blek trött och hängig och det var därför vi kontaktade vården. Att arbeta en minimal och ohälsosam kost gynnar inte barnen. Då vänjer de sig vid det och problemet ökar. Men mitt råd är i alla fall att kontakta vården. Hoppas det löser sig.

Oj så konstigt det blev..... Skriver från telefonen hoppas di förstod i alla fall

Tycker de om välling? I så fall kanske ni kan ta med och be förskolan ge det när de börjar krokna på eftermiddagen. En akut lösning så de slipper gå hungriga tills ni fått hjälp.

Jag förstår att det är jobbigt. Jag tycker också att du ska kontakta barnpsykolog. Det låter ju lite dramatiskt men det är skönt att bolla med någon. Min äldsta har varit svår med maten, inte riktigt så som ni har det men ändå jobbigt, och jag tyckte att det var jätteskönt att bolla med någon som kan det här och få lite stöttning i hur jag som förälder bemöter det på bästa sätt.

Min stora är nu 4,5 år och maten fungerar riktigt bra! Han började på förskola när han var 3 år och under första halvåret åt han ingenting där. Han höll för näsan och tyckte att allt luktade illa. Han har ett väldigt känsligt luktsinne så inte för att han är "ouppfostrad". Han kan fortfarande få kväljningar av mjölklukt exempelvis när någon häller upp nära, och han fejkar inte. Han har nyligen t.o.m. helt frivilligt försökt testa mjölk . Hur som helst så började han äta lite på förskolan när han var 3,5 och det lossnade rätt bra i våras efter att han fyllt 4. Jag pratade igår med personalen och de var lite häpna hur han inlett den här hösten. Han äter stora lass och smakar sådant som är nytt som han aldrig skulle ha gjort tidigare och äter sås! Heureka!

Vi fick dock inte riktigt samma råd av vår barnpsykolog som Stjärnfall76. Absolut aldrig några krav på att smaka eller äta upp, ha något på bordet hemma som han gillade och låta honom äta det. Inga som helst problem att äta ensidigt enligt henne. Nu var ju det han åt rätt bra mat, men extremt begränsat. Det kan vara ett stort steg för många barn att bara låta något nytt ligga på tallriken. Man kan börja där. 

Växer de som de ska då de inte verkar äta något alls? Barn går ju ner rysligt fort och hamnar lätt på efterkälken med växten.
Min största kille kunde vara lite kinkig med vissa maträtter när han var yngre. Vi gav honom det han gillade då, nu när han har blivit äldre så äter han samma som oss efter att vi slutar servera honom andra alternativ, och det funkar jättebra. I regel äter ju barn när de är hungriga, för att överleva. Men jag skulle nog vara orolig om mina barn inte fick i sig något alls om dagarna och ev uppsöka läkarhjälp/psykolog/BUP

Det går inte riktigt att jämföra barn som är lite kinkiga med vissa maträtter och barn som inte äter. Många barn är kinkiga med mat någon period. De är snarare regel än undantag eftersom det så att säga är en del av barns utveckling. Det är en sådan där stenåldersgen som handlar om att barn som blivit så stora att de äter vanlig mat och dessutom är rörliga och har förmågan att plocka åt sig ätbart medvetet inte ska äta nya saker och bli förgiftade. Att bara sluta servera sådant de äter brukar inte vara någon höjdare för sådana barn.

Barn som inte äter alltså.

TS, har du testat plockmat ute? ute brukar många barn ha bättre aptit generellt och det är allmänt lite roligare. Sedan är det lätt så när man har barn som inte äter att just själva matsituationen blir ångestladdad - för alla inblandade parter. Om man äter lite mer spontant ute, lite mer i farten så att säga så finns inte riktigt "matbordsladdningen" där.

Jag förstår också att man inte bara kan rycka bort det lilla som barnet får i sig. Då kommer väl ungarna svälta ihjäl.. De flesta barn jag känner käkar lite vad som när hungern är tillräckligt stark. Men vissa barn kanske inte känner någon hunger och hellre svälter, vad vet jag. Hur som skulle jag söka hjälp, professionellt, äter inte ens barn lunch och middag så är det ju ganska stora problem då det är dagens största mål.

Man kan behöva byta lite perspektiv när man har barn som verkligen inte äter. Man kan behöva ge mer enformigt än vad man skulle önska hemma Man kan behöva se vad det är som gör att barnen inte alls äter på förskolan. Min äldsta som mer eller mindre matvägrade första halvåret på förskolan åt de saker på förskolan som han åt hemma = exempelvis pasta, broccoli, kokt potatis (ibland), majs etc etc. Han har dock alltid behövt lång startsträcka för att pröva nya saker och dessutom vägrade han länge alla former av sås så grytor etc. som är vanligt på förskolan gick bort. Om TS barn inte äter alls, inte heller sådant de vanligtvis äter hemma så kan det ju vara något annat i själva matsituationen just på förskolan. Hemma blir maten, när det gått ett tag, lätt laddad och det känner barn av. Man kan behöva fundera vad man kan göra för att bryta den onda cirkeln. Som förälder blir man orolig, trött, irriterad, känner sig misslyckad eftersom man känner att man har gjort något fel då ens barn inte äter etc. Många barn vill ha kontroll över sitt matintag - inte minst viljestarka 3-åringar med stark integritet - och ett sätt kan vara att servera så "ren" mat som möjligt där allt liksom är lätt att identifiera och inte uppblandat t.ex.

Och ja, jag tycker också att TS ska söka hjälp .

Jag kommer att börja med att ringa till BVC nu till veckan som kommer och fråga om råd där och sen ta det vidare om det behövs. Självklart lägger jag skulden för detta på mig själv och ju mer jag tänker på det desto skönare känns det att få prata med någon om det. Tack för ert stöd!