Först: klart du ska ta ett "riktigt" körkort när du ändå gör jobbet/lägger ned pengarna! Växla är verkligen något som bara är klurigt precis, precis i början och det är ju skönt att kunna köra ALLA bilar och inte bara sin egen.
Hur som. Jag tog mitt körkort lite i panik när jag fått mitt första barn. Då hade jag tagit någon körlektion innan och sedan kört mycket privat med min man, men aldrig kommit mig för/haft tid/tagit mig råd att göra den där satsningen som ledde till körkort. Och nu hade jag som sagt kört hyffsat mycket privat och kände att jag bara ville göra klart allt snabbt. Funderade först på någon intensivkurs i obyggden, men efter att ha diskuterat det med en släkting på min mans sida som haft körskola alltid, så struntade jag i det. Han menade att de ofta är för simpla om man redan har kört en del och att man kanske inte får tillräckligt avancerad träning för att faktiskt klara en uppkörning. Så jag ringde en körskola och sydde i hop min egen intensivkurs på två veckor. De fixade allt under de här två veckorna – körlektioner, halkkörning, risk-ettan, uppkörning etc. Mellan de momenten hade jag obegränsad tillgång till deras datorer för självstudier av teorin.
Efter två veckor skrev och körde jag upp den sista fredagen, och jag vet inte om det är lite av en myt att det är svårare att köra upp som privatist, men nu körde jag ju upp med körskolans bil som jag kört i två veckor och det var en trygghet för mig. Nu kommer jag inte ihåg vad det kostade, men vet att det inte blev dyrare än en "färdig" intensivkurs. Och fortfarande, några år senare, så tänker jag varje gång jag sätter mig i bilen att detta är mitt livs bäst investerade pengar...
Lycka till!
