Syskon till 7-åring med atypisk autism?

Hej!

Jag ha en kille på 6 år som har adhd och autismliknande tillstånd, han har två mindre syskon på 2,5 år och 3,5 år och det har varit jättebra för honom de har tvingat honom att prata och svara och de har lärt honom jättemycket i leksituation. de mindre syskonen har inga diagnoser. syskonen tycker väldigt mycket om varandra och acceptera varandra precis som de är. jag tycker att det är skönt tt veta att när vi går bort så har syskonen varandra.
jag jag har bara upplevt att det är positivt med att att ha syskon. 

låter skönt att höra  jag vill ju inte tvinga min man heller, han måste ju vilja och orka med fler barn också men jag tror han är överdrivet ängslig över detta.
Varför ska inte vi klara av det när många andra föräldrar klarar av det? Vi har ju lärt oss så mycket genom sonens diagnos som kanske inte alla föräldrar gör med barn utan diagnos.
Är det fler som har erfarenheter? 

Har en 7 åring med Atypisk Autism som fick sin syster när han var 6 år (han är 7 år nu). För honom har det BARA varit positivt med ett syskon, vi har inte ens upplevt någon syskonsvartsjuka uton någon enstaka kommentar. Däremot har han tagit storebrorsansvaret lite väl bokstavligt ibland så i början fick vi säga till att vi föräldrar tog hand om bebis och han att han inte behövde känna det ansvaret att ta hand om lillasyster.

Sonen gillar också att ta hand hand om mindre barn och lära/hjälpa dem så han är en tålig lekamrat till lillasyster på dryga året och hon tokälskar sin bror.   

  

Litet My: Låter positivt tycker jag. Jag har ju tänkt planera och förbereda sonen så mycket som det går både före ev födsel och även sedan. Vi brukar använda bild-scheman vid nya rutiner/ resor mm, det funkar jättebra. Göra scheman över tex att "nu när mamma ammar syskonet" så måste du vänta lite, jag kan läsa för dig eller sitta och prata men inte resa mig på en gång och komma.

Jag är ju som sagt positiv och säker på att det kommer att fungera bra, bara man har en positiv inställning. (lite svartsjuka från sonen, men det får man ju räkna med och planera för hur man gör då)
Känner även att vi som familj har den tiden som ett syskon "tar". Man kan ju göra saker (semester, hälsa på vänner, bjuda hem folk mm mm) med 2 barn också   Vill bara att min man ska tänka klart hur han vill ha det, klockan tickar ju, är 38 år..... Även om jag förstår honom också. Vi får mer egen-tid med varandra, sömnen störs inte, utveckla mer egna intressen. Men min längtan är så stark...  

Är det flera som har småsyskon till sitt barn med atypisk autism eller liknande funktionsnedsättning?
Jag har tagit en paus från att prata med min man om detta, orkar inte diskutera och bråka om det. Men längtan efter ett till barn finns kvar.....