Min 2åring sparkar och slår mig.
Han går fram och slår mig i ansiktet. Jag säger ifrån, har visat att det gör ont, att jag blir ledsen, sagt nej, pappan har gått in och sagt ifrån osv. Men det funkar inte. Vi gick hos barnpsykolog ett tag vars tips var att jag skulle höja rösten mer och skrika på ungen. Men där går min gräns, jag kan ryta ifrån och visa att det är allvar men skriker gör jag inte. Hon föreslog timeout också men det slutade i kaos, det kändes inte bra alls och han fick panik.
Det som funkat bäst är att jag säger nej och "så gör man inte det gör ont" och sen går därifrån, men det sa barnpsykologen att vi inte skulle göra.
Men nu håller jag på att gå sönder innuti, det är så jobbigt när han sparkar på mig om och om igen och hånler och skrattar och härmar när jag säger ifrån. Det gör så ont också hans sparkar, ibland så hinner jag parera men ibland så går det så fort. Han bits också till och från, kommer springades och hugger mig i låret.
Vad ska jag göra? Jag är den som är hemma med sonen, pappan jobbar sent så de träffas inte så mycket. På förskolan så biter de andra barnen endel och det är knuffar och småbus som personalen nu jobbar stenhårt med att förhindra och få bort. Min son bits inte på förskolan utan knuffbusar med de stora barnen men nu har vi sagt att han inte får det så personalen försöker lära de större att säga ifrån.
Ibland ser jag att sparkarna och slagen kommer när han vill ha uppmärksamhet om vi sitter och gosar och han vill busa så kommer en spark, eller om han vill ha en kram så sparkas han istället. För uppmrksamhet får han ju när han sparkas.
Emellan detta så kan han vara så snäll och gosig, men sen kommer den lille jävulen fram. Vad kan vi göra? Ska vi köra med att jag går därifrån eller finns dat andra saker att testa?
När mina barn var mindre och sparkade mig eller slog mig så tog jag helt enkelt tag i deras ben/armar med er löst grepp (inte barnaga) bara så att dom inte kunde fortsätta slå mig. Sedan så väntade jag tills dom lugnade ner sig, förklarade att jag bara släpper om dom inte gjorde så igen och att dom inte får sin månadspeng om dom fortsätter slåss med mig eller någon annan. Jag fick göra det kanske 3 gånger med min första dötter och 5 med min yngsta. Idag slår dom aldrig någon annan och bråkar nästan aldrig.
Jag gjorde dessutom samma sak med mina syskon när jag var yngre, när dom bråkade med mig så höll jag bara i deras armar i ett grepp dom inte kunde komma ur så lätt. Det gjorde som sagt inte ont, personen kunde bara inte röra armarna eller benen om jag höll i dom så liksom. :)