Familjehem som tjafsar med kommunen

puff puff.....

Hejsan =)

varför "gissar" du d?
Har dom visat dom tendenserna?

Som jag skrivit många gånger förut så är jag familjehem eller våran familj.
Jag har bara haft uppdrag som gällt tonåringar å d passar mig ganska bra,
har faktiskt varit rädd för att det en dag ska komma en förfrågan om ett yngre barn.
Yngre barn tror jag man lättare tar till sig och yngre barn har oftast inte en mobiltelefon
så dom kan sms:a om det blir problem eller för att bara fika =).....(jag vet ja är ett kontrollfreak)

Man ska juh alltid se familjehemsbiten som ett uppdrag å jag kallar det att låna ett barn ett tag,
men varje gång en tonåring packar sin väska och vinkar farväl försvinner en bit av mitt hjärta =(
Men jag försöker tänka så att, ifall ödet hade varit emot mig och jag hade hamnat i den situationen
att mina barn hade blivit placerade...då hade jag blivit lyckligast i världen att få tillbaka dom.
Självklart ska barnen bo hos sina föräldrar om det går =)
och de tonåringar som flyttat hem igen går glädjen inte att ta miste på....å är dom glada är ja lycklig =)

Lycka till kram

Skillnaden mellan tonåringar och yngre barn som placeras är ju att tonåringar oftast återvänder hem till människor som är deras psykologiska föräldrar och där de har sin anknytning. Små barn som är familjehemsplacerade länge mår oftast inte alls bra av att slitas upp igen tvingas lämna det familjehem som de ser som sin familj. Att fosterföräldrar kämpar för barnet (som de känner bättre än någon annan) och dess rätt till trygghet är väl inte konstigt?

Varför säger då lagen att barn ska arbetas hemåt...om fosterfamiljer vill samtidigt behålla barnen...en paradox

Ja lagen idag innebär ett moment 22. Finns förslag att ändra när det gäller mindre barn.

Inte lag 22. Utan moment 22. Att olika intressen står mot varann och inget är riktigt bra.