Försvinner ett stort ärr på barn med åldern?

Det kommer nog aldrig riktigt försvinna men det bleknar riktigt mycket med tiden och kommer knappt synas om det inte är ett "fult" ärr så att säga...

När jag var 6 år och ahde lärt mig att cykla utan stödhjul så cyklade jag rakt in i en kant och slog i hakan. jag har dock inte mitt ärr synligt för det sitter under hakan. men det syns än idag och jag även känner det! Jag är idag 40+.

Oftast så växer ärret i takt med att barnet växer, så lite större kommer det förmodligen bli. Däremot så bleknar ärr med tiden och brukar oftast få vanlig eller nästan vanlig hudfärg efter några år. Förhoppningsvis blir ärret relativt osynligt med åren.

Vår yngsta skar upp sin kind när hon var ett år. Tror det var 11 stygn som läkaren sydde. Det var verkligen på hela kinden på en ett-åring. Hon var även tejpad i nästan sex månader efter stygnen tagits bort för att kirurgen sa att det hjälpte till att minska ärrbildningen.
Idag (fem år senare) är det jättelikt, syns när solen ligger på från sidan då det ger en skugga och visst syns det en aning annars med men det är inte snett eller fult på något vis.
Hon har fått ersättning från försäkringsbolaget och en plastikkirurg har tittat på det och säger att man kan slipa lite på det om hon vill när hon blir äldre.
Vi tycker det är fint men det får hon bestämma längre fram.

Hennes storasyster fick mycket fulare ärr efter vattkoppor än vad lillasyster fick efter att hon ramlat.

Var det en bra kirurg som sydde? 

Blev det sytt?

Ehhhh, jättelikt ska vara JÄTTELITET!
Typ avsevärd skillnad, sorry!!! 

Min lillasyster rev djupa sår i mitt ansikte när jag var 2år gammal. Fortfarande idag kan man se dom. Så nej, ärren kan inte försvinna av sig själv genom tiden. Nog kan de blekna, men helt försvinna kommer de nog inte göra.

Ramlade och fick ett ärr i ansiktet när jag var 6 år, jag är 40 nu och det syns. Det är sytt. Dock har jag inte ens försökt göra något åt det trots att jag allmänt är väldigt fåfäng. Jag har gjort flera ingrepp hos plastikkirurgen utan att ens fråga om de kan göra något åt ärret :D Det stör mig inte alls.

Vet du om att det finns ärr-reducerande salvor och tejper? Dermatix och Mepiform är exempel på det, jag har använt det på operationsärr. Ni hade också kunnat ha vanlig kirurgtejp över ärret första 6 månaderna, men nu är det ju för sent med det.

Båda mina kusiner + lillasyster har sprucket ögonbryn. Min andra kusin + sambo har ärr på hakan. Jag har ett i läppen och min andra kompis har ett under ögat. En gammal kompis har även ett stort i pannan. Skulle kunna fortsätta med en lång lista, men orkar inte.

Var och varannan människa jag känner har ärr i ansiktet (oftast från när de var små). Man ser dem ju, men man bryr sig ju aldrig. Kanske frågar i förbifarten "jaha, hur fick du ditt ärr?", men inte mer än så. Bry er inte om det där ärret. Om ni inte bryr er kommer er dotter förmodligen inte göra det heller. Hon vet ju inte hur hon ser ut utan det.

Kan tillägga att jag även har väldigt många olycks-ärr (bla två stora på benen som inte går att dölja för fem öre.) men jag tar alla ärr med viss pride och räknar det som att jag faktiskt levt lite.

Min man cyklade omkull i tioårsåldern och slog upp hakan och yttre sidan av underläppen. Som tur var hade militärsjukhuset i Karlsborg, dör han bodde, besök av en docent i plastikkirurgi. Man får anstränga sig för att se ärren såhär femtio år senare:)