Varför så svårt att ge barnet ett namn?

Jag har ingen aning... Grabben var ca 5 timmar när jag hade kommit på vad han skulle heta, och lilltjejen hann knappt komma ut innan jag och min man kom överens om att namnet vi hade tänkt oss först inte alls passade "hon är ju faktisk en liten ******!" :)

man tycker att namnen man tänkt ut inte passar barnet.

Men efter flera veckor?

Här visste vi innan...vi bara hoppades att namnen skulle passa.
Hade de inte gjort det så tvivlar jag på att vi hade funderat i flera veckor.....

Jamen.....nä..jag förstår inte....och 3 mån....stackars barn att bara bli kallad "Lillebror" "Lillasyster" "Lillen/Lillan" osv.....

Tja... de är så små att de inte lider av det.  

Tänkte jag med! Haha, och de flesta kallar en bebis massa små smeknamn ändå. Ärtan, pyret, gumman, gullet, snuttas, pluttis etc. Tror inte ungen bryr sig. Man måste ju känna sig nöjd med namnet

Näe, men det gör ju inte saken annorlunda tycker jag.

I mitt fall va det en slump att det tog så lång tid. Barnet va så efterlängtat att jag ville ge det perfekta namnet när alla andra namn inte passade. Det va faktiskt omgivningen som tyckte att det va jobbigt, inte vi .

Vår son fick sitt namn efter 2 månader och 3 veckor...

Innan dess kallades han vid en massa olika roliga/gulliga smeknamn. Och vi hade troligtvis använt dessa smeknamn även om vi hade haft namnet klart, så inte var det synd om honom inte.
Och vi använder fortfarande (efter 22 månader) ett antal på honom. Så varför det skulle vara synd om en 2 månader gammal bebis som kallas 'Plutten', 'Grodan', 'Lillsnutten' eller 'Skrutt', det förstår jag inte...? Hur tänker du då?

Varför tog det tid?
Tja, vi är båda ganska veliga av oss. Vi hade ett solklart favoritnamn på pojksidan redan ett halvår innan han föddes. Och det var även det namnet som fortsatte vara favorit, även om vi ställde det mot ett antal andra, fina namn. Och det blev, till slut, det namnet vi valde. Men vi ville helt enkelt fundera, stöta och blöta, innan vi bestämde oss slutgiltigt.