Fler än jag som är pedantiska o tycker det är FÖR jobbigt med skitiga människor??

Det låter som om du har nån form av tvångssyndrom på G, TS. Du kunde kanske testa KBT? Att vilja ha det städat är en sak. Men att bli äcklad för att vänner på besök använder ens toa är inte sunt. Du får vara försiktig så du inte överför tvångstankarna till dina barn.

Vad skulle hända om gruset fick ligga kvar på golvet till imorgon? Eller om du inte torkade av stolen din släkting suttit på? Eller om sängarna inte bäddades?

Det verkar som att du är livrädd för något som inte riktigt finns, men som känns väldigt jobbigt och rentav farligt. Att förlora kontrollen?

Jag tror som de två som skrivit före mig i tråden att KBT (kognitiv beteende terapi) skulle kunna hjälpa dig att få ett bättre perspektiv på tillvaron så att du kan fokusera på allt det som spelar roll i det långa loppet.

Jag förstår dig! Tycker folk är lite äckliga ibland! Luktar illa i munnen och kroppen osv! Avskyr när folk kommer hem hit utan att tvätta händerna, och vill alltid ha rent och fräscht hemma! Vi har småbarn så saker är det lite överallt, men alltid rent! Bär alltid handskrift med mig när jag är ute med den minsta! Många tycker jag överdriver, men jag tycker inte det är mkt begärt att tvätta händerna och vara ren! Jag själv älskar att vara ren, duschar minst en gång om dagen! Badar ungarna varje dag, byter sängkläder ofta! Ungarna får inte mekanisk sängen med dagiskläder, jag kan komma på mig själv när vi kommit hem efter dagis att jag bara vill ta av alla kläder på barnen och slänga dom i tvätten! Jag skäms inte :)

Är nog inte så extrem som dig ts. Men vill alltid ha det rent och fint runt mig. Plockar o donar massor! Dammsuger dagligen, moppar golven ett par gånger i veckan. Mer om det behövs. T ex om en kompis drar in en barnvagn så ser jag bara smutsen... Tycker det är jobbigt att bjuda på vissa sorters fika. T ex kanelbullar, för det hamnar ALLTID pärlsocker på golvet.

När folk går in med skorna känner jag ett stort moln växa inom mig typ. Städar ALLTID efter att det varit besök. Visst, har jag haft en vännina här så storstädar jag väl inte. Men har det varit 4+ här så blir det en ordentlig städning när siste person lämnat huset.

Känner dock inte att jag måste torka av stolar o dyl när någon suttit där. Upplever heller inte mina vänner och släktingar som smutsiga på så sätt. Hundar släpps dock inte in här.

Ptja, lite så är jag. :) Klarar inte heller obäddade sängar. Hela rummet ser stökit ut då. Samt grus på golvet får jag nästan panik av. Vill inte känna något sådant under fötterna. Gillar dock att städa så det gör mig inte så mycket. Och min make är också väldigt ordningsam av sig så det flyter på!     

Jag gillar också att ha det rent och snyggt här hemma. Jag kan absolut känna som en inre stress om det är för mycket saker som ligger framme, golvet är lite grusit eller så och mår som allra bäst när jag fått plocka undan och damsugat....men jag är inte lika extrem som du TS som mår dåligt och blir äcklad av människor och som bara måste städa jämt hela tiden. Ibland orkar jag inte, ibland har vi roligare saker för oss och då får faktiskt städningen vänta...jag mår inte så dåligt över det att jag bara måste städa, men jag gör det gärna om jag hinner och har tid.

Låter lite väl extremt i ditt fall om du också själv upplever att det verkligen är jobbigt för dig.  

min bästa kompis leda av svåra tvångssyndrom där just Städningen tog stora delar av hennes vardag och liv!
hon städade- alltså storstädade, sin lilla lägenhet VARJE dag..! damma, diska(såklart dock), dammsög, torkade golvet osv osv vaaaarje dag..
hon hade stora problem med panikångestattacker likaså..

så till slut fick hon hjälp, KBT! Och voila!
visst hon städar fortfarande men INTE alls i samma anda som tidigare!
vilket hon upplever som en ren befrielse alltså!

så ts, sök hjälp INNAN det går för långt!

(kan dock verkligen förstå dig ang den smutsiga släktingen.. jag hade också städat stolen OCH toan efteråt..!):P