Vuxen son med Aspergers syndrom..

Personligt ombud kanske kan hjälpa er?

Har man asperger så tillhör man Lss, ta kontakt med en lss handläggare

Låter ju helt otroligt att ni inte får hjälp av soc

Ta kontakt med vuxenhabiliteringen i din kommun.
Landstinget bör kunna ge dig telefonnumret om det är svårt att hitta.
LSS som nån skrev går via soc, ring dom och kolla. 

Och kontakta gärna attentions lokalförening där du bor, så du kan få stöd av andra i samma sitaution.
Kanske det viktigaste av allt. 

Lycka till.         

Er situation verkar ohållbar. Vad säger vuxenhabiliteringen? Ni måste väl ha kontakt med olika instanser som kan hjälpa er/har hjälpt er fram till nu? 

Hej!
Vi har inte fått någon som helst hjälp under alla år...trots kontakter med både psykologer och lss i kommunen.
 

Då måste ni vända er dit igen. Om er son är 30 år och inte klarar av att flytta hemifrån behöver han få ett eget hem där han kan få stöd i vardagen. 

 Bo hemma hos föräldrarna vid 30 låter inte som en hit. Jag har själv en son med Aspergers och vet att det är en djungel att hitta rätt hjälp. Just nu bor han i egen lägenhet och lever på studielån, men han har aldrig haft ett jobb. Jag uppfattar det som att er son inte klarar av ett så självständigt liv?  Det måste väl i så fall finnas något gruppboende.

Så där ska det ju inte vara!
Ring genast LSS och säg att er son ska med omedelbar verkan till ett eget boende.
Inte så att er son tolkar och känner att ni kastar ut honom men handläggarna måste får på ett brutalt sätt reda på vad de ska ställa upp på.

Under hanteringstiden ska han till ett kortids (eller vad ni själva känner för) Ni måste få ett andningshål några dagar i veckan så ni klara kämpa igenom det här.
Hab måste skriva ett åtgärdsprogram.
Er son måste ha sysselsättning.
Han måste få gå till psykolog/terapeut, det som händer i hans liv nu kommer skapa mycket oreda och ångest om det inte blir ordentligt genomgånget.
Har han medicinering? Se över möjligheterna för det annars så han får en så bra start som möjligt.

Även om han är en kille med en AS diagnos så är han inte diagnosen! Han behöver få bli oberoende, få testa sina egna vingar och utvecklas som människa. Han måste få reda på vad han är intresserad av och vad han vill göra med sitt liv. Han behöver mycket hjälp och vägledning men det är inte en ensam förälder som ska stå med det, det är samhället som ska ställa upp med det när man tillhör LSS. Det är ju därför som lagen finns. 

Hur självgående är han? Skulle han klara en egen lägenhet eller är ett gruppboende bäst?  

Han beter sig sådär för att ni låter honom göra det. Ställ lite krav på honom. Säg att han måste flytta inom ett halvår, då skärper han till sig och skaffar jobb och bostad. Se till att visa att ni verkligen menar allvar bara.

Hej igen och tack för alla glada tillrop..

Vi ställde krav på honom och gav honom ultimatum vilket slutade med att han packade sin väska och gick.
Han har sen dess bott växelvis hos sin mormor som i sin tur bor på 44 kvm och är 70 år fyllda alternativt sin biologiske hemlöse far som bor i husvagn.

Och oss vill han inte ha med att göra längre.

Han är dock fortfarande skriven hos oss och vi försöker dagligen via kommunen och deras LSS folk att försöka få till ett särskilt boende åt honom. Men svaren vi får är "goddag yxskaft" samt "vi har sekretess" och "vi gör inget utan han måste ansöka själv"..

Och hur lätt är det då?

Det samlas individer från olika instanser till ett gemensamt möte för att tillsammans kunna lösa sonens problem men det slutar med att ingen kan säga något om hur dom tänker utan hänvisar bara till deras respektive sekretess...snacka om stolpskott!!

Ingen vill göra något och ingen vill att det ska kosta något, fast det finns lagar och förordningar att följa.

Så vi står och stampar på samma fläck fortfarande.

Situationen är nu närmast ohållbar då mormor inte orkar/klarar av att ha det så här längre och flytta hem är för honom inget alternativt. Återstår då bara ett liv som hemlös och ev boende i en husvagn...???

Det är bra med kommuner som tar sitt ansvar...eller hur?? Dom har sluppit i 30 år....

Så har ni några fler idéer så får ni gärna höra av er, tack!

 

Har han god man/förvaltare? Då kan hen ansöka om insatser i hans namn.

Alltså den metoden kanske fungerar på en normalfungerande men lat tonåring, eller någon som inte har så grav Asperger..
Däremot behöver sonen såklart få flytta hemifrån, men med stöd och hjälp, som han enligt lag har rätt till.

Min son är 18, vi väntar just nu beslut om lägenhet med boendestöd för vissa grejer för honom.
Om du vill TS kan du inboxa mig så kan jag tipsa lite om hur du kan gå tillväga!

Förutom den egna erfarenheten så är jag även ledare inom Attention  för en grupp vuxna med Asperger