Vår son har 30% Asperger, men får ingen diagnos?
Hej
Just nu känns det som förälder ganska förvirrande. Vår son blir sju i oktober och fick förra året sin ADHD-diagnos. länge har han visat många tecken på att kunna ha Aspergers syndrom. Inte bara vi föräldrar har sett och reagerat, utan även skolan. Vi bad därför om en utredning. Psykologen som visserligen gjort ADHD-utredningen förra året och som därmed känner honom en del, gjorde även nu utredningen om Aspergers syndrom. Hon träffade honom och testade honom i en halvtimme en gång. Vi blev intervjuade av läkaren och skolan intervjuades. Utifrån intervjun med skolan kunde man se att de sociala problemen var stora. Vi ser att han har en del problem med tolkningar, detaljer, specialintressen och att förstå både oss och sina kompisar. Han fungerar dock bra med en pojke i samma ålder som han leker med ofta. När vi skulle få besked så fick vi följande:
Ja, jag vet inte riktigt hur vi ska göra! Vi får nog avvakta. Det är lite svårt. När jag frågar: Har han det eller har han det inte, då får jag svaret att man inte kan säga så att man har eller inte har, utan att det beror på vilken miljö man befinner sig i. Detta låter för mig riktigt knepigt och jag blir ganska irriterad. Hon sa också att han fungerar bra i skolan just nu och då behöver han ingen diagnos. Hade han varit i en annan skolmiljö så kunde hans problem bli tydligare. Min fråga till var då: Så om vår son varit i en miljö där han fungerat sämre, då hade han haft rätt till denna diagnos? Kan det vara så att han i själva verket har det, men att det inte syns nu? Har han inte rätt till en diagnos om han eg har det? Då ritar hon upp på tavlan: Din son har 30% Asperger och andra ligger på 60-90%, hade han däremot varit i en annan skolmiljö så hade han kanske kommit upp på 70-80%
Låter inte detta riktigt illa? Jag tolkar alltså detta på följande sätt: I denna skolmiljö just nu, finns det ingen chans att få denna diagnos, men om några år, om han hamnar i en miljö som gör att symtomen syns, då har han rätt till en diagnos? Vad är detta? Jag pratade med hans lärare idag och de tycker att detta är märkligt! De som intervjuats innan, det var hans lärare i förskoleklassen.Hans lärare i ettan säger samma: Han har stora problem och de är förvånade över att han inte fick diagnosen. De säger också att de barn de haft tidigare med denna diagnos är väldigt lika vår son i problematiken.
Psykologen berättade att vår son som testades med några kort med nallar som hade olika ansiktsuttryck, att han klarade alla bilderna och att han inte gjort det om han skulle få denna diagnos.
Vad säger ni andra? Är det inte så att man antingen har det eller inte, eller beror det på faktorer runtomkring som ska vara avgörande för om man får diagnos, jag känner mig både irriterad och förvirrad här. Är så tacksam om ni som fått diagnos, eller befinner er i samma sit eller rentav vet hur de bedömer skulle vilja skriva en rad.