de Robespierre skrev 2012-09-13 12:10:50 följande:
Vid första anblicken läser jag att du lämnade för att som du uttrycker det "sexlivet var urtrist".
Men när jag läser vidare så skriver du även att det åt upp dig inifrån, livet kändes meningslöst. Nu såhär efteråt, känner du att det inte funkade inom fler områden är bara det fysiska sexet? Utan att med flit ställa ledande frågor, men t.ex att du inte kände att hon verkligen ville ha dig? Att hon uppskattade det du gjorde i sängen? Att du kände att du kunde tända henne? Även att det färgade av sig utanför sängen?
Ibland (Obs ibland!) kan sexet vara en temperaturmätare på hur förhållandet funkar och mår allmänt sett. När det då inte funkar så kan orsaken till det hittas på annat håll.
giftfri skrev 2012-09-13 12:18:30 följande:
Men du kanske bröt upp från en generellt dålig relation, vilket i så fall du gjorde helt rätt i.., i TS version så var allt väldigt bra utom sexet..
I hans fall så skulle det teoretiskt gå att lösa relativet enkelt (enligt mig då), så jag tycker han gör fel som bara bryter upp, speciellt som han inte ens ö.h.t verkar ha tagit upp det med frun, innan han meddelar sitt beslut om att vilja skiljas..
Dessutom så finns endast i ett fåtal försumbara undantag, förhållanden där man kompletterar varandra så fullständigt att inga behov av andra människor behövs, åtminstone inte efter att förälskelsen gått över..
Så att avsluta ett förhållande som är bra på alla sätt utom sexet, känns förhastat, så jag tvivlar lite på att TS har fått hela sanningen av sin kompis..
Jag ser att ni båda är inne på samma spår. Vi hade ett bra förhållande från början, samma intressen, jobbade mot samma mål i vardagen osv. Sexet var bra i början, men sen gick det snabbt utför. Men vi hann få barn och jag kämpade vidare för att bevara relationen, men när det kom till sex så var hon totalt oengagerad. Vi gick i terapi, och hon sa där att hon gillade sex och njöt av det sex vi hade tillsammans. Hon kunde inte förklara att hon ville ha sex så sällan med annat än att hon inte tyckte att det var viktigt. Därför hade hon inte heller nån fantasi att ge mig nåt när vi väl hade sex, utan hon tog bara emot.
Det var då det sakta men säkert gick utför och jag höll på att gå sönder. Jag kunde inte längre känna nån glädje i allt annat som vi hade tillsammans, trots att jag borde ha kunnat det. Jag försökte gång på gång få henne att säga nåt som jag gjorde fel, som gjorde att hon drog sig undan sex, men hon sa att jag inte gjorde nåt fel, att hon älskade mig och att jag var hennes bästa vän. Vi var aldrig ovänner, bråkade inte om nåt annat. Vi hade det bra på ytan, men jag kunde inte njuta av det. Våra vänner anade aldrig nåt.
Jag behöver sex och den speciella närhet det ger som inte kan kompenseras med något annat. Får jag inte det så rasar min tillvaro samman. Det är också värre att leva ihop med någon och inte få dela det med den personen än att leva ensam.
Så jag bröt upp, och hon motsatte sig det sa att hon inte kunde förstå att sex kunde vara så viktigt när vi hade det så bra. Men jag hade det inte bra längre. Hon har aldrig haft nån ny man, (barnen har aldrig sett henne med nån, ingen i bekantskapskretsen heller) vilket kanske bevisar att sex inte är nödvändigt för henne. Efter skilsmässan har vi haft mycket att göra med varandra iom barnen, och det har varit väldigt lätt och jag ser henne som min en av mina bästa vänner. Men jag vet att jag aldrig skulle kunna leva med henne igen.
Undrar hur bitter han kommer vara när det visar sig att han inte får ligga så mycket som han tänkt samtidigt som exet efter ett tag kommer över honom, blommar ut och tar för sig av nya män! Hoppas hoppas...