får inte prata eller veta hur min son mår, pappan svartmålar mig totalt
jag vet att många av er kommer säga att jag ska skylla mig själv,
jag har en son på lite över 2 år.
hans pappa har inte varit med i bilden för att nämna, han har inte brytt sig om sin son så mycket som att ens ringa och prata med honom. han har inte hållt uppe kontakten med mig alls på över ett år-
vi har tyvärr delad vårdnad då han är otroligt duktig på att manipulera och få en att tro honom-
till saken hör att jag har haft en relativ bra kontakt men farmor x,
min son har fått vara hos henne då hon velat ha honom.
jag har förklarat min rädsla om att pappan ska en dag ta sonen ifrån mig då han hotat med det när jag lämnade honom- "om du hittar någon annan tar jag pojken"
nu 2 år efter sonens födelse har jag vågat mig ut och hittat en underbar kille. vi planerar en framtid ihop.
jag har känt denna kille i 5 år så jag vet hur han är och han har i 1 år visat intresse för mig hälsat på och sakta lärt känna min son.
i fredags ville farmor x ha pojken över natt och kommande dag.
jag har tydligt förklarat till henne att jag inte vill att sonen ska träffa sin far än att vi ska vänta med det tills tingsrätten beslutar umgänge och vi hade kommit överens om att det i början skulle vara tillsamman med socialen, bara för att sonen inte skulle fara illa-
farmor x bad om en natt till och jag kände att varför inte. hon har inte varit med honom på hela sommaren eftersom hon rest hela sommaren.
sen kom det igår när jag skulle hämta min ängel så säger hon " om du kommer får du komma med polisen"
jag har ingen rätt i att träffa min son.
men hans pappa som inte funnits i hans liv kan ljuga och sätta igång en utredning om min lämplighet som mamma.
jag är så arg. så sårad och så orolig för min son.
hans pappa har inte brytt sig om sin son på två år och nu kastar han runt skit.
jag visste att detta skulle hända.
därför jag velat ha socialen med när han träffa sin son.
jag är rädd att hans ska ta sonen ifrån mig att jag aldrig kommer se honom igen.
har bett om att få prata med honom i telefon men nej,
jag vet inte om han lever de va över 48 timmar sen jag pratade med min son....
ville bara skriva av mig för att lätta på smärtan som finns i bröstet
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-12 10:38
nu har jag inte sett pojken på 4 dagar, längsta tiden han varit ifrån mig någonsin.
igår blev jag väldigt orolig för hur de går till där borta.
ringde farmor x (många ggr) hon svara efter ett tag och ger mobilen till sonen som blir hysterisk och riktigt förvirrad man hör på rösten han börjar springa runt i lägenheten och leta efter mig.
till saken är att farmor x inte svarar på min fråga gällande om jag får träffa barnet.
slutade att jag skickade ett sms om att jag kommer och badar honom och säger god natt.
åkte hem till henne hör att de e hemma men hon öppnade inte dörren, slutade med att jag polisanmälde händelsen.
jag känner nu lite skuld över detta för om på blir dömd så förlorar hon sitt jobb. hon har ett yrke där man inte kan ha blivit dömd för brott mot barn.
men sen tänker jag bara på min son och hoppas hon inser att hon får skylla sig själv.
kommer hon med förtal mot mig, håller min son borta från mig så får hon stå för allt som händer henne pga detta.
jag vill inte bråka med någon av dom men om de inte fattar va de gör så ska de få se hur stark jag är och hur långt jag är redo att gå med detta!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-13 02:28
jag älskar sverige på många sätt men detta som hände idag borde aldrig få hända...
jag va och hälsade på en vän som råkar bo ganska nära farmor x.
jag åkte dit runt 16 tiden, vi satt och prata jag åt och pratade med min advokat,
va på väg hem lite efter 19.
på vägen till bussen ser jag att mitt ex kommer med min son och hans fru, min son ropar mamma mamma men pappan stannar inte han går bara framåt, jag blev så till mig av choken av hur min son såg ut att jag ramlade ihop på marken kunde inte röra mig.
min vän ringde polisen och efter att jag lyckades sätta ihop mig och förklara vad som hänt till polisen lyckades jag ta mig till huset där farmor x bor, polisen bad mig vänta där och medan vi väntade på polisen kommer farmor x ut på balkongen med min son och säger titta mamma och min son börjar prata med mig och till komma till mig, hon sätter ner han på marken och han börjar gråta sen lyfter hon upp han igen och börjar igen att titta där är mamma. allt detta kändes som att hon ville provocera mig till att börja skrika och ge dom någon sorts rätt till deras handlingar.
jag sa inte ett ända ord till farmor x,
polisen kom och beslutade sig att gå upp och prata med dom.
slutade med att dom så gott som kastade ut poliserna och som sagt de va inte nå möjlighet för poliserna att få dom att se hur de skadar pojken min, va jag förstod så kommer polisen föra en anmälan om att denna situation skadar sonen.
Min ända tröst är att han har sin farmor där, vet att de låter konstigt men han känner henne, han är mesta delen av tiden va jag har fattat de med henne...
vilket också talat till min fördel.
i morgon kommer mycket ändras när jag sätter igång med allt, nu ska sonen min få komma hem. jag vill inte ha dumma ursäkter längre detta va barnmisshandel!!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-15 19:07
min son har börjat stamma.... *tårar*
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-18 16:31
saknar ihjäl mig, men jag ska få hem pojken i morgon om inte pappan bryter mot de vi kom fram till idag!! yeeeeyyyy!!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-26 01:43
hej igen, nu har pojken min varit hemma i snart en vecka.
jag är både lycklig och i miljoner bitar.
förra veckan hämtade vi min son, när jag såg honom hade han blåmärken i ansiktet och det jag fick höra gick inte ihop med gamla och nya blåmärken, slutade med att vi hamnade på sjukhuset och de gjorde anmälan om misshandel.
pappan får nu inte komma nära min son...
oron finns att han dyker upp men det är inte min största stress...
min älskade pojke va borta i nästan 2 veckor och nu säger dom att han blivit misshandlad. lägg till förvirringen han känner mot mig, han har sett mig men jag har inte kunnat hämta hem honom, vem vet va de sagt till honom medan han va där..
nu är det så att han inte vill va med mig så mycket på kvällarna... jag vet att de är normal reaktion på det som hänt men de gör så ont. han ska kunna bli tröstad av sin mamma som han alltid blivit, han ska inte va förvirrad eller ha ont i kroppen.
vart tog hans rättigheter vägen??
