Dotter som är rädd för klasskompis

TS - jag förstår att du är rasande på den andra ungen. Det blir man. Det är helt ok, men du får inte agera på det raseriet. Du är vuxen och ska ha behärskning som en vuxen. Ilskan ska du ta med i första hand dotterns klasslärare/mentor - det är hen som borde ha sett och agerat på detta mycket tidigare. Om hen har försökt - gå till rektor. Ställ till ett jävla liv, det hjälper. Säg att om de inte kan hantera pojken i klassen så får de ta in resurspersoner, det är skolans skyldighet att se till att barnen känner sig trygga, konfliktlösning kan man inte lägga på åttaåringar.

Skäll inte på pojkens föräldrar men fråga om de vet om det här beteendet och om de gör något åt det. Skäller du så går de bara i försvar och det blir etter värre.

Beröm din dotter för att hon har berättat, lova att ni föräldrar ska ta tag i det och att även om det kan ta tid så kommer det att bli bra, ingen får skrämma henne. Be henne berätta på en gång nästa gång så att ni kan hjälpa henne fortare.

Och ja - skolkuratorn har tystnadsplikt. Det är ju enda sättet att få barnens förtroende. Om de inte vill att kuratorn berättar (de skäms kanske) så slutar de gå dit. Bättre då att kuratorn kan motivera dem till att berätta. Brott mot barn eller att barn far illa så att soc behöver kontaktas bryter tystnadsplikten.

Försök hålla tillbaka ilskan mot den andre pojken. Din dotter kommer att bli illa till mods om du gapar och går på. Säg som det är till henne - att du självklart blir arg på honom för att han är dum mot henne, men att du är ännu argare på de vuxna som borde ha sett till att han slutar långt tidigare.Och att ibland beror dumt beteende på att man har det dåligt på något sätt, men att han inte får bete sig illa ändå.