Tycker ni synd om barn som inte lyckas sälja jultidningar?
Jag köper i princip alltid något Igår kom en 10-årig pojke och knackade på Jag beställde några få saker och han blev så glad
Jag köper i princip alltid något Igår kom en 10-årig pojke och knackade på Jag beställde några få saker och han blev så glad
Nej jag köper inte, ser ingen anledning att betala överpris för skit jag inte vill ha. Sen ogillar jag hela grejen med att komma och störa mig i hemmet, avskyr säljare och tiggare. Förstår inte hur man som förälder kan låta sitt barn knacka dörr hos främlingar, det är inte en gång jag tänkt hur enkelt det hade vart att lura in ungen och hålla den kvar i mitt hem, om jag hade vart så avvikande och velat det ;)
Jag brukar köpa av släktingars barn.
Tycker att det är bra att barnen får tjäna egna pengar och ta ansvar på det viset. Sedan finns det alltid gnällspikar som tycker att barnen stör men de ligger förhoppningsvis i minoritet.
Nej, köper inte jultidningar när de kommer och säljer vid dörren, möjligtvis kan jag köpa om det är någon jag känner som säljer - men tycker de tar överpris för många saker.......
Min dotter på 10 år säljer jultidningar med en kompis. LIka bra att de får lära sig lite sälj redan från början. Det är aldrig fel med motion, interaktion, räkneskap, ansvarstagande. ut och sälj! Så Nej varför ska man tycka synd om dem. Går det käpp rätt åt skogen så kan de nästa år sälja julkort istället! Inget att lipa för bara att testa nåt annat.
Nej, inte det minsta.
Jag känner mig väldigt splittrad kring det här fenomenet. En del av mig tycker det är jättebra att ungdomar tar initiativ för att tjäna egna pengar, men samtidigt tycker jag det är enormt irriterande när de ringer på dörren i tid och otid. Trots att vi bor i ett mindre villaområde med få barn och ungdomar och som ligger lite avsides ringer det periodvis ungdomar som ska sälja på dörren i ganska stor omfattning. De säljer strumpor, korvar, jultidningar, majblommor, tulpaner, tvålar, julkort, m.m. Köper i stort sett aldrig om det inte är någon av grannens barn då jag inte vill uppmuntra till dörrförsäljning och det sällan är något jag vill ha, men samtidigt får jag dåligt samvete.
Nej, tycker det är en verksamhet som bör avvecklas. Våra barn ska inte entreprenöriseras.
Min 12-åring säljer jultidningar, och har gjort det i flera år. Det är typ årets roligaste dag då katalogerna dimper ner i postlådan, och hon börjar kolla vad hon ska sälja och vad det är för premier. Vi är inga prylgalningar i vår familj, så det är sällan vi köper något åt barnen, förutom till jul och födelsedagar.
Jultidningsförsäljningen är ett sätt för henne att tjäna ihop till sina prylar själv, hon tar dem inte för givet utan hon uppskattar verkligen varenda liten grej. Till och med "på-köpet-prylarna" som alla får. Förra året fick hon en kamera i premie, och var fantastiskt lycklig och oerhört försiktig med kameran.
Men vi bor i en liten by, där vi känner alla grannar, som är hennes "stamkunder", så vi är inte rädda för några galningar eller yxmördare. Grannarna brukar börja fråga "visst säljer du jultidningar i år också" redan i augusti. Hon är väldigt bra bekant med grannarna tack vare jultidningarna, annars hade hon ju inte haft någon anledning att hälsa på dem och lära känna dem.