• EllerHurVa

    "Sunt med bråkiga barn", men arga föräldrar då??

    Jag håller på att bli fullkomligt galen!

    Våra två tjejer är överallt och ingenstans, aldrig och jämt och uppochner och bakochfram.
    Artikeln säger att det är bra att de är "olydiga" barn. Jag strävar inte efter lydiga barn, utan att få vara en glad och avslappnad mamma igen! 

    De lyssnar i stort sett aldrig på va jag säger, de gör samma saker igen, de river ut allt, kastar saker, skriker och bråkar - med varandra och med mej. Jag vet att de är relativt små, men ändå??

    Häromdan - Storasyster 3 år och lillasyster 1,5 år har öppnat in till duschen och badar kläderna som jag nyss klädde på storasyster. Tar fram en liten balja (en mycket liten balja, det fanns "ingen" drunkningsrisk, trots att jag vet att man kan drunkna i en tallrik flingor - det är inte det tråden handlar om tack) och varsin docka och säger att de får bada dom istället, och låta bli kläderna. Det går bra. En stund. Sen är det tyst och jag går in. Aaaah härligt de har dragit ner ett plagg från tvättstället och badar det. Jag säger till något sur, att de fick ju inte! Går ut igen och går in strax. Då storasyster har hört att jag kommer springer hon och gömmer sin hatt som jag ser är blöt. Jag tar upp den och säger "Men du fick ju inte, lyssna på mej! Ni fick ju varsin docka, en gång till så får ni inte bada sakerna mer!", jag lägger undan hatten. Lillasyster har tröttnat och går. 5 minuter senare har storasyster hällt ut vattnet utanför duschen över, som det kändes just då, "heeeela" golvet!! Och hatten håller hon i uppochner och vattnet bara sipprar ur den.. GAAAAAAAAAH!!!! Det är inte världens grej med vatten över "hela" golvet, men varför varför varför, lyssnar de inte!?

    Problemet är det att jag blir så vansinnigt arg!! Jag försöker innerligt att hålla tyst, att ta det lugnt, vara mamman som "Haha aaah mina härliga busungar, kom så bakar vi nåt!", men jag blir en furie som vill kasta ut barnen ur fönstret för att sedan hämta upp dom igen så jag kan kasta dem en gång till!

    Och hur kan hela himlen falla ner för att det sitter en fluga i andra änden av soffan?? HUR?

    Jag har ofta huvudvärk och ont i käkarna, jag känner mej nere och usel! Jag undrar vad som hände med mina glada barn, men framförallt när jag ska bli glad igen? Jag vill inte åka in med dom till stan själv för de springer iväg och sitter den lilla i vagnen så skriker hon, men jag kan bara springa åt ett håll och de väljer ju för fan aldrig samma håll!! VARFÖR inte rymma tillsammans åtminstone? 

    Bordskicket kan man ta senare säger folk, javisst, men idag hällde storasyster en tallrik ihoprörd hallonglass över huvudet, varför??  "Iiiiiiinte i ööööjoneeeeen" skriker hon i duschen sen trots att jag håller för - JAG GÖR JU MITT BÄSTA!!! GAAAAAAAAAAH!! Jag har aldrig varit för sträng och inte heller för slapp, jag har tyckt att jag gjort allt så bra, men varför har det då blivit så fel? :( Minsta lilla så är det skrik och bråk, och jag kan bara inte hålla tyst jämt, jag blir så arg men det värsta kniper jag ihop så huvudet nästan exploderar från att ropa de hemskaste saker jag bara kan komma på, nä förresten jag kommer inte bara på det, det känner jag ända innifrån min arga slitna mamma-själ! Hur blev det så?

    Hur bra det än är med bråkiga och livliga ungar, så kan det inte va bra med arga föräldrar..
    Det måste ha mer inverkan på dom hur jag är, än deras inverkan på mej, därför måste jag verkligen komma på nåt - HJÄLP för tusan, Hjälp!!

    Ska tillägga att min sambo är otrolig, han tar de det mesta när han kommer hem från jobbet., så jag kan träna eller sticka iväg en sväng. Vi börjar samma tid på jobbet men jag lämnar då han måste åka tidigare än dagiset öppnar och jag jobbar i samma kommun . Jag har alltid morgonen, som brukar gå bra. Men jag slutar oftast 13.00 så jag hämtar också, då han jobbar till 16. Och ibland är det dessa få timmar innan han kommer hem, och sen har en aktivitet några dagar i veckan, som är för mycket för mej!! Jag får avlastning, men ändå klarar inte mitt psyke dessa timmar av helvete som allt för ofta uppstår.. GAAAAAAAAAH!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-09-11 15:20
    www.aftonbladet.se/wendela/barn/article10566862.ab artikeln förresten!

  • Svar på tråden "Sunt med bråkiga barn", men arga föräldrar då??
  • beccagranen

    Har du testat att ändra taktik? Har både en syster och en bekant med tre barn vardera, och totalt kaos i hemmet. Ungarna gör dumheter i ett, skrattar föräldrarna i ansiktet vid tillsägelse, skriker hysteriskt osv. Men samtidigt märker jag att mammorna är inte bättre, exploderar lätt, tjatar/gapar och gnäller på barnen i ett och sedan blir dom helt slut och struntar i allt. Barnen uppför sig faktiskt som mammorna/föräldrarna när det kommer till temperamentet.
    Jag tycker absolut det hör till att barn testar gränser, gör lite bus och dumheter osv. men vissa saker tycker jag att man kan kräva av barnet vid en viss ålder. Har själv en femåring, visst kan han ha sina stunder och strejker men dom går över snabbt. Han vet dock våra rutiner och att vi förväntar och kräver oss bordsskick ifrån honom. Att han plockar undan efter sig etc. Tycker vår metod att hålla en god ton men vara konsekvent har fungerat väldigt bra, och det fungerar även på mina vildar till syskonbarn när dom är här (blir som ombytta). samtidigt som jag försöker att berömma det som dom gör bra istället för att bara mala på om det dåliga. Det stärker barnen och systersönerna blir så stolta och vill verkligen visa att dom kan än mer och än bättre med den responsen. Men visst krävs det mycket av en som förälder, mycket tid och tålamod, men det ger utdelning tillslut =)

  • hellokill3r

    Var konsekvent. "nej, ni får inte bada kläderna, men här får ni bada dockorna, inga kläder, annars tar jag bort vattnet" och redan vid första tillfället att de drog ner nåt från tvättlinan hade jag hällt ut vattnet och tagit dom därifrån.

  • Flickan och kråkan

    Min spontana tanke utifrån din TS: Du kan inte förvänta dig att så små barn gör som du säger....av flera anledningar. Sätt gränser genom att så att säga konkret handla - plocka bort, lyft undan etc. Jag är mest förvånad över att du inte förväntar dig att det som hände i badrummet hände. Dina barn är 1,5 respektive 3 år . Bli inte arg för att de agerar fullkomligt normalt för sin ålder. Sätt varken dig själv i situationer de och du inte kan hantera. Känner du att DU inte orkar plaskblött badrum just precis i detta nu så låt dem inte leka med en vattenbalja själva i badrummet just då.

  • Flickan och kråkan
    Flickan och kråkan skrev 2012-09-11 15:54:37 följande:
    Sätt varken dig själv i situationer de och du inte kan hantera.
    "Sätt varken dig själv och framför allt inte barnen i situationer som du och de inte kan hantera", skulle det stå .
  • EllerHurVa

    Ja men det är så jag känner, jag tycker att jag är för arg och mitt tålamod tillhör just nu tidernas sämsta. Skulle kunna göra en hel dokumentär om det ungefär.. Men när jag ger mej tusan på att "Nu, nu ska jag va lugn, hantera allt bra" och så blir det ändå som bad-incidenten över. De lyssnar ju varken jag är glad eller arg!

    Det som gör mej så besviken på allt är att innan hade vi det som du beskriver. De lyssnade bra, och kusinen som är vild blev lugn och lyssnade också på vad vi sa. Hon åt bra här och va glad. Vi fick alltid höra att våra barn va så harmoniska :) Men nu är harmoni miltals från denna familjen!

    Men det va väl att ju mer de testade, desto sämre hanterade jag det.. Typiskt!  

  • sextiotalist
    Flickan och kråkan skrev 2012-09-11 15:54:37 följande:
    Min spontana tanke utifrån din TS: Du kan inte förvänta dig att så små barn gör som du säger....av flera anledningar. Sätt gränser genom att så att säga konkret handla - plocka bort, lyft undan etc. Jag är mest förvånad över att du inte förväntar dig att det som hände i badrummet hände. Dina barn är 1,5 respektive 3 år . Bli inte arg för att de agerar fullkomligt normalt för sin ålder. Sätt varken dig själv i situationer de och du inte kan hantera. Känner du att DU inte orkar plaskblött badrum just precis i detta nu så låt dem inte leka med en vattenbalja själva i badrummet just då.
    Jag tänkte detsamma, en tre-åring och ännu mindre en ett-åring har inte alls det tänket som ett äldre barn har och ännu mindre en vuxen.

    Nej, du kan inte lämna så små barn själva och tro att de gör exakt som mamma säger.

    Så små barn behöver ett vakande öga eller så får man riskera att något händer.    
  • EllerHurVa
    hellokill3r skrev 2012-09-11 15:48:17 följande:
    Var konsekvent. "nej, ni får inte bada kläderna, men här får ni bada dockorna, inga kläder, annars tar jag bort vattnet" och redan vid första tillfället att de drog ner nåt från tvättlinan hade jag hällt ut vattnet och tagit dom därifrån.
    Jag har gjort så flera gånger och då har de såklart blivit ledsna, men jag har stått fast vid det. Denna gången tänkte jag att jag skulle ge dom tid att bevisa att denna gången kan vi leka och lyssna, men det sket sej ju. Jag skulle ju hälla ut vattnet den sista gången ,men det hade hon ju löst så fint själv..
  • hellokill3r
    EllerHurVa skrev 2012-09-11 16:02:22 följande:
    Jag har gjort så flera gånger och då har de såklart blivit ledsna, men jag har stått fast vid det. Denna gången tänkte jag att jag skulle ge dom tid att bevisa att denna gången kan vi leka och lyssna, men det sket sej ju. Jag skulle ju hälla ut vattnet den sista gången ,men det hade hon ju löst så fint själv..



    Fast du kan ju inte förvänta dig att en ettåring och en treåring ska klara av att leka och följa instruktioner utan övervakning, det märkte du ju första gången när de började dra ner grejer från klädstrecket. De är små, och omogna och du får anpassa regler och konsekvenser och ansvar efter det tycker jag.
  • sextiotalist
    EllerHurVa skrev 2012-09-11 16:02:22 följande:
    Jag har gjort så flera gånger och då har de såklart blivit ledsna, men jag har stått fast vid det. Denna gången tänkte jag att jag skulle ge dom tid att bevisa att denna gången kan vi leka och lyssna, men det sket sej ju. Jag skulle ju hälla ut vattnet den sista gången ,men det hade hon ju löst så fint själv..
    Du verkar förvänta dig mycket mer av dina barn är man kan göra med barn i den åldern.
  • Flickan och kråkan
    EllerHurVa skrev 2012-09-11 15:57:40 följande:
    Ja men det är så jag känner, jag tycker att jag är för arg och mitt tålamod tillhör just nu tidernas sämsta. Skulle kunna göra en hel dokumentär om det ungefär.. Men när jag ger mej tusan på att "Nu, nu ska jag va lugn, hantera allt bra" och så blir det ändå som bad-incidenten över. De lyssnar ju varken jag är glad eller arg!

    Det som gör mej så besviken på allt är att innan hade vi det som du beskriver. De lyssnade bra, och kusinen som är vild blev lugn och lyssnade också på vad vi sa. Hon åt bra här och va glad. Vi fick alltid höra att våra barn va så harmoniska :) Men nu är harmoni miltals från denna familjen!

    Men det va väl att ju mer de testade, desto sämre hanterade jag det.. Typiskt!  
    Barn utvecklas ju, blir mer initiativrika och innovativa . Jag har en 4,5-åring och en 3-åring. De lyssnar absolut. "Problemet" är ju att de inte alltid hör för att de är så totalt upptagna av sin egen lek, att de ibland både hör och lyssnar men inte delar min uppfattning, eller att jag och dem inte riktigt tolkar mitt budskap på samma sätt . Om de är uppjagade och uppvarvade så måste jag bokstavligen stanna den jag vill prata med/få kontakt med, sätta mig i samma nivå, söka och se till att få ögonkontakt och sedan tydligt tala om vad jag vill. Sedan är det som sagt viktigt att inte sätta dem i situationer som de faktiskt inte kan hantera på det sätt jag önskar och sedan bli arg på dem. De blir lite tokigt.
Svar på tråden "Sunt med bråkiga barn", men arga föräldrar då??