Till er som samsover. Jag behöver höra hur ni har det.
Hej Till er som samsover med era bebisar. Jag har en liten tjej på snart 8 månader. Hon har samsovit med mig sen hon var 6,5 månad. Innan dess sov hon så fint i sin spjälsäng. Och det är bara hos mig det funkar, tar sambon henne så blir hon ledsen, som tex på natten och jag måste gå upp och kissa. Då vaknar hon av att jag rör mig och så är paniken igång. När vi lägger oss för natten så kan jag tyvärr inte smyga ut ur rummet när hon somnat i våran säng, så jag får snällt gå och lägga mig samtidigt, kl 21. Någon annan som känner igen sig? Skulle behöva lite pepping och höra att det finns andra i samma situationen. Tips och förslag. Jag vet att det förmodligen handlar om seperationsångest, tandsprickning och utvecklingsfaser. Men det är jobbigt att vara den enda som kan natta och trösta, dag som natt och det är så jobbigt för kroppen att inte kunna ligga som man vill om nätterna. Och att dagsvilan i princip bara sker med att jag bär henne i sele 3 timmar om dagen. Skriv gärna ett svar och kommentera. Mvh Lina