Kan en bebis vara "räddningen"?

Barn lagar aldrig förhållanden. Att få barn är en påfrestande resa som sliter på vilket förhållande som helst och jag anser att man skaffar barn i ett stbilt förhållande om man nu har förmånen att kunna välja.

Nej, ett barn kommer knappast att hjälpa.

Hur tänker du? Ska ni bli mer kärleksfulla av mindre tid med varandra, mindre sömn och fler ämnen att tjafsa om?

Att skaffa ett barn för att "rädda" ett förhållande eller liknande det är lika intelligent som att lösa sina skulder med SMS-lån.

Där har du svaret.

tyvärr så kan ett barn aldrig rädda ett förhållande (såvida vi inte prata om att man slits pga ofrivillig barnlöshet) men så är ju inte fallet hos er.

Min moster trodde att ett barn skulle rädda deras förhållande.. det rasa bara ihop tidigare än tänkt och idag nästan 15år senare. Så kan dom inte ens tala med varandra. Barnen hatar pappan ifråga, och "räddnings barnet" mår sämst av alla
Nu kanske detta är ett extrem fall.. men det är iaf "mina" erfarenheter. 

Ett barn ska aldrig vara räddningen för någon eller något. Så.. Anser inte att det vore en bra tanke i det här fallet.
Bygg istället upp er själva och varandra.

Sen lilla L kom till världen har det inte slitit mycket alls på förhållandet, det var innan han kom! 
Och vårat förhållande är stabilt, Men han är rädd att ett till barn kan göra så förhållandet sjunker. 
Vi tar vara på varje tillfälle att göra saker med och utan sonen.  

Som sagt, tar vi vara på egentiden, när sonen sover så är det oss det handlar om, och om nästa barn skulle sova dåligt skulle jag ändå uppskatta att leva livet som trött mamma (sonen har aldrig vaknat på nätterna) Och det är inte mycket tjafs ang barnet. 

Nej ett barn är inte räddningen. Ett bra förhållande grundar sig på de vuxna, aldrig på barnen. En nära släkting till mig fick ett barn med sin exman, förhållandet började knaka och hon ville så gärna ha ett syskon till sin flicka, så de skaffade ett barn till och när den nyfödda var ca 4 mån flyttade hon ut med barnen. Idag har pappan ingen kontakt med sin äldsta och inte så mycket med den yngsta heller, varannan helg.

Det hjälper inte med ett barn till, tro mig. Och inte ska du skaffa ett barn till enbart för att ditt nuvarande barn ska få ett syskon, det är du och pappan till det eventuella barnet som ska vilja ha barn. Blodsband behöver nödvändigtvis inte betyda att man är vänner för alltid, vare sig det är syskon emellan eller barn-föräldrar.

Risken finns att din sambo inte orkar ett barn till som han själv säger. Ge det lite perspektiv; är längtan efter barn mer värt än kärleken till din sambo? Tänk om du förlorar han!? 

Lägg fokus på att laga/stärk ert förhållandeistället och var nöjd med det liv du har. Man ska vara försiktig med att göra för stora ändringar!

Men skulle din sambo uppskatta att vara en trött pappa? Försök att tänka på din sambo och se det ur hans vinkel.

Du skriver i TS: Kan en bebis vara räddningen? Svaret är NEJ det är det inte.