Blixtförälskade eller sakta framväxande kärlek?

För mig växer det alltid fram. Ibland kan man känna sig attraherad fort av en person men förälskelse växer fram under tiden man lär känna någon. Oftast när jag känner attraktion snabbt går det snabbt över också. Förälskad blir jag oftast i persner som jag från början inte trodde att jag skulle bli intresserad av.

Jag lider också av växande kärlek.

Blixtförälskelse är något man inte kan invänta/förvänta sig. Den sker helt oväntat, därav namnet. Men det är väl idag vedertaget att all förälskelse går genom vissa faser.

Förälskelsenfasen - Den berusande förälskelsen som gör att man inte kan tänka klart. Man kan göra saker som man normalt aldrig skulle göra annars. Att vara ifrån den man är förälskad i för en stund känns som en evighet. Ens tankar är nästan konstant upptagna. Man behöver knappt sova eller äta. Den ger en ny energi vilket syns på utsidan. Allt som normalt känns jobbigt eller tråkigt blir enkelt. Det är ett rus eftersom belöningssystemet går på fullvarv och bara vill ha mer. Man kan nästan bli lite galen. Det är inte ovanligt att man går helt upp i den andra personen och försvinner från jordens yta (och från sina vänner) för att spendera varje minut med personen. Man ser bara positiva saker i personen. Den verkar vara för bar för att vara sann. Om det finns någon brist hos denna har man överseende med det eller vägrar att se det. Det är inte heller ovanligt att man speglar sig i den andre personen. Dvs det man vill ha hittat och få höra får man den andre att uppfylla. Själv så gör man detsamma tillbaka för man vill ju visa det allra bästa av sig själv och uppfylla den andres förväntningar. Denna förälskelseperiod brukar hålla i sig från några månader till något år.

"Jagfasen" - Inte rätt namn kanske. Men här har den värsta förälskelsen lagt sig. Efter att ha gått upp i den andre personen under lång tid försöker man nu hitta tillbaka till sitt eget "jag". Att bli lite oberoende och hitta sin egen unika individualitet i tvåsamheten. Man börjar söka upp kompisar igen. Väljer att göra sker på egen hand. Man kanske även känner att skeppet är tryggt i hamn och nu kan återgå lite till det man gjorde innan man träffades. Men det är även här som det kan börja knaka i förhållandet. De brister som man tidigare inte brydde sig om eller inte valde att se kommer nu ut i det nakna ljuset. En slöja har fallit från ens ögon. Lika fort som förälskelsen slog till så kan den här försvinna. En del känner att det inte fanns allt det man sökte hon personen. Att man redan har nått botten på skålen och det inte längre finns något mer att utforska eller som lockar. Det är inte heller ovanligt att en typ av eftertankens kranka blekhet infinner sig. Man ser plötsligt personen med helt andra ögon - om man är inte längre attraherad av det man ser. Någon kan även undra hur man öht kunde se något i den andra personen. Det är här 7 utav 10 förälskelser tar slut.

Fördjupningsfasen - Här har man klarat sig undan eller inte drabbats av det negativa i den tidigare fasen. Förälskelsen är inte kvar men istället börjar nu något djupare byggas upp. Det är här den andre personen även blir ens trygga punkt i tillvaron, ens bästa och närmaste vän samt den man vågar och kan lita på. Men ser nu en framtid tillsammans som man tror på. Det är nog detta de flesta söker och vill hamna i men få lyckas. Och det är här det man kallar för "djup kärlek" uppstår. Den skiljer sig helt från en förälskelse. Den är lugnare och tryggare men inte lika intensiv och passionerad som förälskelsen.

Vilken är bäst? Kan man öht jämföra dessa med varandra?

En sak är säker och det är att en förälskelse alltid går över. Det kan ta olika lång tid men de håller aldrig i sig. Dessutom kan ingen leva i en konstant förälskelse. En annan sak är att man aldrig kan återskapa en förälskelsefas som man har haft. Den kan dock vara något man kan återvända till senare i ett förhållande för att påminna varandra om varför man en gång föll för varandra. Typ återuppleva den. Har man av någon orsak inte haft en förälskelsefas och istället låtit en kärlek växa fram så finns det inget som hindrar att mans senare kan få en förälskelsefas. Men när man en gång har haft den så är den förbi.

Kanske detta svarar på TS fråga.

 
  

Jag tror att alla KAN träffas av den där blixtförälskelsen, däremot inte sagt att det har hänt alla ännu.

Ska ge ett exempel. Hade en tjejkompis som varit sambo med sin kille i över 5 år. Hon sa att hon aldrig varit förälskad, passionerad, men att det växt fram en stark kärlek. Hon sa att det däremot kändes mer som en kompiskärlek och att hon inte längre var tänd på honom. Och inte lycklig.

Jag sa att hon borde göra slut. Det var inte rätt mot killen när hon kände så. Han var förälskad i henne men inte vice versa. Men länge propsade denna kompis på att hon lika gärna kunde stanna av trygghetsskäl för att hon aldrig kommer hitta någon bättre i alla fall, att hon inte hade förmågan att bli passionerad. Jag sa hela tiden att alla har förmågan att bli passionerat förälskade, men att hon inte hade träffat rätt partner ännu. Hon trodde inte på mig utan trodde hela tiden att det var något som var fel med henne och hennes känslor.

Gissa vad, något år efter att dom gjorde slut hände det som hon aldrig trodde skulle hända. Hon blev passionerat förälskad! Nu har de levt som sambos i flera år.

Har man inte upplevt detta med passionerad förälskelse är det för att man INTE HAR TRÄFFAT RÄTT PERSON!  

Svårt att avgöra om jag kan kalla det blixtförälskelse när jag är en intensiv person överlag? Att söka något då,gör oftast att det far omkring en massa stormar inom en,så visst tror jag på blixten

Jag har aldrig blivit blixtförälskad - jag är nog för reserverad och misstänksam för det....

Däremot har jag lärt känna människor och kommit att älska dem. Säger inte att det ena eller det andra är bättre men spontant tänker jag att en blixt slår ner och är bländande, kort och intensiv...Som sagt, inte dålig, men på ett annat sätt.

Jag har blivit blixtförälskad en gång och är nog fortfarande förälskad i honom ,detta var ca 3 månader sedan !
Jag träffade den här personen när jag var ute med en tjejkompis. Han och jag satt och pratade och de slutade med att han gav mig sitt nr ( jag var i ett förhållande då , så jag sa att jag förmodligen inte kommer höra av mig)

Jag kunde iaf inte sluta tänka på honom.
Vi träffades lite som vänner innan jag tillslut insåg att jag var kär. Mina vänner visste innan jag berättade för dem.
Han blev också kär i mig men han sa aldrig något. När jag avslutade mitt förhållande så berättade han vad han kände och jag berättade vad jag kände.
Sedan dess har vi varit med varandra varje ledig stund vi haft !

Blev det med min fästman som jag nu ska gifta mig med och har barn med. Hade aldrig hänt innan, troode faktiskt att det var en myt. Detta är 4 år sedan

Vi träffades på nätet och kärleken växte fram under nåhgra månader trots att vi aldrig ens sett ett kort på varandra. När vi sen möttes första gången var det som om blixten slog ner och sen den dagen har det varit VI. Det är nu 10 år sedan och kärleken är lika stark i dag.

Jag blev det för några veckor sedan!
Var ute på min kompis möhippa. Hade verkligen inte tanken på att ragga den kvällen. Vi alla står på dansgolvet och dansar och har kul. Helt plötsligt så känner jag hur någon kommer upp bakom mig, vänder mig om och fastnar i hans ögon och vi båda två bara står och stirrar på varandra i nån minut, känndes som en evighet. Sen umgick vi resten av natten. Sen tidigt på morgonen så sa vi hejdå, jag tog en spårvagn hem och han åkte hem till sig. Vi bytte nr. Jag tänkte massa på honom men försökte slå bort han från mina tankar, för jag hade haft en massa jobbiga dejter innan. Efter 3dagar så smsade han mig - Kan inte sluta tänka på dig! Sen dess har vi umgåtts varje dag. Trodde aldrig man kunde känna såhär! Helt överväldigad, haha :D

Är väl medveten om att man kommer komma ur denna bubblan sen, men just nu njuter jag något fruktansvärt mycket! Och undertiden lär vi känna varandra mer och mer, blir mer och mer kär för varje dag som går! Lite farligt att känna såhär mycket på så liten tid, men det är inget man kan hjälpa, bara att flyta med i det härliga och ta det som det kommer!