ADD symptom utan diagnos? Otroligt tacksam för svar!
Hej!
Jag vet inte riktigt var jag ska vända mig, så jag gör ett försök här! : )
Under hela mitt liv så har jag i perioder funderat på om jag har någon slags diagnos, liknande adhd/add, men jag kommer aldrig så långt att jag tar tag i det, då det i regel brukar lugna sig också känner jag mig naiv för att jag i huvudtaget tänkt i de banorna. Men den senaste tiden så har dessa symptom visat sig mer markant och jag börjar nästan bli rädd för mig själv. Då jag läste igenom symptomen för just add, så stämde allt i princip. Förutom att jag inte försökt ta livet av mig, använder mig utav droger eller har problem med skola/jobb. Jag har så även inte svårt för att planera saker eller att hålla ordning, snarare tvärtom jag har gula lappar överallt och håller alltid ordning hemma, (vilket kanske är ett symptom i sig, överpedantiskt.. vad vet jag?)
De symptom som stämmer är:
- Humörsvängningar, kraftiga som snabbt går över, då jag blir förbannad så kommer det som en blixt från klar himmel, jag kastar saker och förvandlas till en psykopat. Två minuter senare kan jag fråga sambon om vi ska göra varma mackor som om inget hänt.
- Jag har svårt för ljud, tickande klockor, folk som smaskar, att radion är på i köket då jag ser på tv i vardagsrummet kan få mig att gå i bitar.
- Jag har en väldigt överenergi, jag går inte och hämtar en kaffekopp.. jag springer. Jag arbetar på kontor och det kryper i kroppen på mig hela dagarna och jag kan finna med själv med att stå på knä på stolen och snurra :b
- Jag är väldigt tankspridd, glömmer saker och förlägger nycklar... allt. Är i regel helt övertygad om att NÅGON måste tagit dem av mig och min sambo finner dem alltid, på oftast underliga platser. Typ i skafferiet för att ag mitt i allt kom på att jag skulle ta en näve chips :b
- Har jag bestämt mig för någonting så måste jag göra det direkt, helt igår. Kommer jag på att jag ska städa bilen eller möblera om så gör jag det direkt, utan en tanke på att klockan är ett på natten och att det kommer ta sina timmar. Jag slutför ALLTID mina projekt, vilket är i motsatt till symptomen, men allt kan ju inte klaffa?
- Bristande koordinationsförmåga. Jag missbedömer avstånd, går in i saker, försökte mig på aerobic.. det skulle jag inte gjort :b Haha, fick knappt till ett steg.
- Går runt med en ständig inre oro och känner mig aldrig nöjd eller tillfreställd. Som liten tyckte jag att allt skavde på mig och även idag upplever jag det så.
- Ser allt i svart eller vitt. "Antingen blir vi skitfulla eller så kan vi lika gärna stanna hemma", lite så :b
- Sedan har jag på senare tid upplevt en väldigt låg självkänsla, ser alla som hot och upplever en svartsjuka som inte känns normal. Har väldigt svårt att lita på folk och tror alltid att de har något i baktanke med de det gör.
Shit, stackars min sambo känner jag nu.. Haha, men på samma vis som jag är överdrivet åt det ena hållet, så är jag extremt glad utav mig och folk i övrigt upplever mig som en väldigt glad, sprallig person med mycket humor... och humör :p
All creed till er som orkat läsa igenom det här. MEN till min fråga, fungerar ni också såhär? eller måste man ha en diagnos bara för att man är lite speedad? Ska jag söka hjälp? går det över med tiden? vilken diagnos skulle det annars kunna vara? Jag blir så yr av allt och jag vill helst inte vara en diagnos, utan hellre se det som att det här är jag och alla kan inte vara lika. Vad tror ni, känner ni igen er?
Tacksam för alla former av svar!!! : )