Hej!
Jag står i ett vägskäl där jag skulle kunna läsa ett naturvetenskapligt läsår för att sedan söka in till läkarprogrammet , med god chans att komma in.
Hur har era erfarenheter varit?
Gott / dåligt?
Har ni alltid drömt om läkaryrket?
Tacksam för alla funderingar och respons!
hej, hur har det gått?
jag är i en liknande situation... har utbildat mig till lärare, fött två barn, men nu kommit på att jag vill läsa till läkare (en dröm som jag inte vågat satsa på förr... :( )
jag måste oxå läsa in ett basår, och sedan skriva BRA på Hp, men sedan kanske jag kommer in... dock tidigast kan jag söka Ht 2015, då är jag 35 år.............
hur gammal är du, barn etc...?
Jag läser till läkare och har en termin kvar. Jag hade alltid drömt om att bli läkare och kom in ganska snabbt efter gymnasiet men hade förstås en ganska rosenskimrande bild av hur det var :) Då hade jag ändå fått liiite inblick genom att fixa praktiker osv... Att beskriva erfarenheter är jättesvårt... Men jag kan nog säga såhär.. Det är nog verkligen ingen nackdel att vara lite äldre och redan fött barn osv. När jag började plugga var jag så ung och superambitiös att jag inte på riktigt kunde förstå hur ett sådant yrke och utbildning påverkar privatlivet. Det är verkligen jättemycket plugg. 40 timmar i veckan räcker ibland men oftast inte. Man känner sig alltid otillräcklig för att man pluggar så mycket som man gör... Men man känner sig också otillräcklig för att man måste välja bort en hel del fritid Det blir mycket mindre tid att träffa vänner och familj. Har man små barn så tycker jag verkligen att man ska tänka några varv extra, många har barn och klarar det bra men det verkar verkligen vara en svår balansgång.
Under utbildningen (iaf på min studieort, men jag har hört liknande av andra) är det ofta dålig med schemaplaneringen. Man förväntas helt enkelt inte ha något annat för sig i livet och ingen anledning till att kunna planera saker. Man får ut schemat väldigt sent, även obligatoriska moment... Många obligatoriska moment är jättesvåra att ta igen om man missar. Att planera in några dagars ledighet är i stort sett bara att glömma. För mig är det så att en timmes föreläsning motsvarar kanske 4 timmars eget plugg så inte ens föreläsningar som ändå är frivilliga är lätta att ta igen. Dessutom måste man vara beredd på resor där man får vara borta från familjen i upp till 4 veckor.... (praktikplatserna på universitetssjukhusen räcker inte till så man måste ut till andra sjukhus). Detta var bara utbildnigen. Man har aldrig så mycket fritid som då har jag börjat inse... När man börjar jobba så jobbar man ännu mer! Även när man jobbar finns det mycket negativit med det också med arbetsvillkor, tider, besparingar inom vården med överbeläggningar osv. Jag tycker verkligen att man ska tänka på allt detta innnan man väljer att plugga till läkare.
Det var det negativa. Det positiva är att det är ett väldigt roligt jobb. Det finns mängder med roliga karriärmöjligheter. Jag tycker att det är jättekul att jobba med människor. Dvs själva patientbiten är precis så rolig som jag tänkte när jag började läsa utbildningen. Jag trivs även med själva arbetsuppgifterna. Det är otroligt kul att få tänka och använda sina teoreitska kunskaper i praktien när man ska försöka ta reda på varför en patient tec har ont i magen. Jag gillar också att det är ett mycket praktikst och hantverksmässigt jobb, mer än vad många nog tror.
Mitt råd är att berkligen tänka igenom allt det negativa. Känner ni någon läkare så ställ frågor i massor! Om ni trots alla nackdelar vill satsa så gör det! För mycket med jobbet är fantastiskt roligt! :) (ursäkta att jag skrev en roman)
Jag läser till läkare och älskar det. Är så glad att jag vågade ta klivet och börja plugga. Visst det tar mycket tid i anspråk, men det är värt det.