Affektanfall, ngn med erafernhet??

Min lillebror hade detta under en viss period, han var ca 4 mån-1 år, tror jag. Jag var ca 13-14 år gammal då. Vi fick "skrämma" liv i honom. Antingen busvisslade jag skarpt i ansiktet på honom eller så rusade vi ut i kylan, de liksom chockade honom så han piggnade till. Detta är fruktansvärt obehagligt att bevittna, se hur blå och lealösa dom blir. Usch!

Min flicka , 3 år, har fått sina första affektsvimningar i sommar. Väldigt obehagligt men ofarligt...

Det sägs att det kommer i trotsåldern och att de skriker av ilska. Men hos oss var det aldrig ilska utan rädsla som utlöste affektkrampen.

Det finns en tråd tidigare. Ska leta reda på den åt dig.

Här är det.

www.familjeliv.se/Forum-3-168/m53065468-1.html

För oss är det inte ilska utan smärta som utlöser anfallen..

Har hänt min son oxå. Han slog i huvudet när de hände. Värsta jag någonsin varit med om. Aldrig varit så rädd. Han är 2.5 år. Har som tur är bara hänt en gång o hoppas att de aldrig händer igen.

Min son hade det några gånger, han fick det när han slog sig och blev ledsen. Jag fick tipset om att blåsa lite lätt i ansiktet på barnet eftersom det får dem att dra efter andan

Min dotter har det ibland, oftare när hon var yngre, nu är hon snart 2 och det blir glesare mellan anfallen. Hon får det av ilska eller när hon slagit sig. Vi har lärt oss att det bara blir värre om man "daltar", så ett spelat lugn där vi lyfter upp henne och kramas efter en liten stund får dom att släppa ganska snabbt. Lugn har jag svårt att riktigt känna mig alltid, det går kalla kårar när hon blir blå. Jag tycker att det blir mildare med åldern, men undrar också när det ska sluta..

Har en 15 månaders som får anfall i stort sett varje dag, han trillade och fick en fläskläpp förra veckan., jag han inte ta honom innan anfallet.
Nu börjar han på dagis och då har jag filmat ett anfall (när pappan tog honom) och visade hur d kan se ut, dem va väldigt tacksamma för d.

Oj vad smart att filma ett anfall till förskollärarna! Det tipset ska jag ta med mig. Vår dotter fick sitt första anfall vid sju månaders ålder, hon försökte krypa och föll och slog huvudet. Hon är 3,5 år nu och har det fortfarande. Imorgon ska jag ringa BVC och fråga om det krävs utredning.

Vår dagmamma tog det med ro när hon började där 1,5 år gammal, det var vanligt sa hon och hon kände 6-åringar och tonåringar som fortfarande svimmar av ilska eller när de gör illa sig. Vår dotter hade inte anfall så ofta men några gånger i månaden. Nu är det någon gång i kvartalet kanske.

Är det någon som kontaktat BVC angående detta? Har de gjort någon utredning? Det som oroar mig är att det har att göra med sprutan som vår dotter fick samtidigt som dessa anfall började, svininfluensavaccinet. Som orsakt narkolepsi  hos ett stort antal barn. Symptomen är inte samma, de stämmer mer in på affektanfall men man blir ändå rädd.

Ett tips jag kan ge som vi gör med vår dotter är att blåsa henne i ansiktet. Nu när hon är äldre krampar hon inte då hon svimmar som då hon var bebis och upp till 2 år, men det är otäckt ändå. Man har dessutom sämre koll på vad hon gör och man hinner inte alltid rusa fram och fånga henne i fallet då hon svimmar. Tänk om hon någon gång står vid en trapp?!

Våran kille var 4 månader då det hände första gånger, slutade i 3 års ålder ungefär. Man lärde sig hantera det konstigt nog..bra att alla runt i kring vet om det så de vet hur man ska göra!

Hej!

Jag har en dotter som blir 5 i september och hon fick sitt första anfall när hon var ca 1,5 år. Fruktansvärt att se och vi blev livrädda att hon skulle dö. V i hade aldrig hört talas om detta innan vi kontaktade bvc. Hon har fortfarande anfall...ibland blir hon blå och tuppar av å ibland krampar hon oxå. Vi fick jättebra hjälp när vi kontaktade bvc angående detta. Fick snabbt remiss på barnmottagningen som utredde henne och kollade hjärnan så det inte rörde sig om epelepsi. Nog längtar man tills detta växer bort. Men för ett par dagar sedan fick min snart 1åriga lilla dotter sitt första anfall. Känns inte alls kul att behöva gå igenom detta igen. Men vad jag förstår så är det nog mkt mer vanligt än man tror.