Ge mig ditt bästa relationstips!

Bra kommunikation och mycket kärlek!
Börjar man bli irriterad eller arg så lugnar man ner sig och berättar vad som är fel istället för att bråka om det. 

Istället för att kritisera den andres sätt att vara, att säga saker osv så ska man utgå från vad man själv känner.

T.ex; Jag blir ledsen när du aldrig märker att jag har gjort fint här hemma. Istället för; Varför kan du aldrig uppskatta något jag gör?

Märker du att det blir en viss skillnad?

Att fundera hur viktig saken egentligen är innan man börjar diskutera. Ofta tjafsar folk om saker som inte betyder nåt.

Att inse att man har rätt att tycka olika.

Att ha roligt och att man är bra på att kommunicera och lyssna på varandra.

Avlasta om man ser att den andra har en dålig dag. Visa uppskattning!

Mysa och ha sex.

Sist att aldrig vara elaka mot varandra och kalla den andra elaka saker.

Klarar man inte detta är man kanske inte rätt för varandra.

nu verkar ni redan vara inne i en tuff period men inför nästa tuffa period (om det kommer någon) så kan ni ha gjort så som vi gjorde när vi väntade barn. Vi skrev kärleksbrev till varandra för att den andra personen skulle kunna ta fram brevet och läsa att man faktiskt älskar den personen, att det är tufft just nu, men det går över. livet är ju inte en dans på rosor och inte heller alltid med en partner, och framför allt inte efter omställningen när man har fått barn. Men som sagt, det här gjorde vi innan vi fick barn för att förbereda oss på att det inte skulle va så lätt en tid framöver och för att vi hade gett oss fan i att inte seprarera innan barnet var 1 år vilket många gör.

Bråkar ni pga missförstånd eller pga olikheter eller...? hur länge har ni varit tillsammans? Alla jag känner inkl mig själv har haft jobbiga 1 år och 3års perioder i sina förhållanden och dom flesta har brakat efter 3 år.

Att kunna skratta åt sig själv är viktigt. Och att inte vara långsiktig. Och att efter ett gräl kunna fundera igenom och kanske ta till sig utan att man diskuterar mer eller reder ut grälet. Tex när jag och min sambo bråkade för att han helt enkelt slutade göra "sina" saker hemma och tyckte det var ok eftersom att han inte tyckte att jag behövde göra sakerna heller. Vilket då blev ett bråk eftersom att det kanske funkar när man är två men man kan ju inte låta barnen bo i en soptipp. Gick och la mig arg och vaknade till ett nystädat hus. Han bad aldrig om ursäkt eller har sagt något om detta men visade med handling att han tog till sig (och jag med glädje att jag uppskattade hans insats).

För det första. ALLA bråkar. Man har perioder i livet då man är mer stressad och saker och ting inte går som man vill. Jag och min kille har haft flera perioder med bråk. Vi har försökt att lyssna på varandra. Låter klyschigt jag vet. Men när jag menar lyssna så menar jag att INTE avbryta den som pratar även om man är arg och vill slänga in en mening här och där för att försvara sig själv. 

En typisk skillnad på tjejer och killar (stämmer såklart inte alltid) är att tjejer vill reda ut det man bråkar om NU innan man går vidare och gör något annat medan killar vill ta lite tid att tänka igenom och vara ifred. Jag vill alltid prata NU NU NU! Men min kille vill vara ifred, kanske gå ut och gå eller bara sitta och tänka. Detta får oftast våra bråk att dra ut på tiden eftersom jag tjatar om att vi ska prata och han bara vill vara tyst. Jag hatar när han inte säger något! Men det gäller att försöka mötas på mitten. Låt honom tänka så kommer han till dig när han vet vad han vill säga och göra. Brukar sluta med förlåt och massa annat trevligt;)

Var ifrån varandra? Det funkar för oss, kanske bara för en natt eller två. Man behöver inte åka ifrån varandra när man bråkar utan att man bestämmer att "i helgen sover jag hemma och umgås med min familj" :) Man saknar varandra väldigt mycket och är man ifrån varandra ett par dagar så blir man lite nykära igen när man ses:)

Och som någon skrev, skratta åt er själva. Jag och min kille brukar parodiera varandra. Att man skrattar åt hur knasig man är när man är sur! Överdriv på en skämtsamt sätt! Jag själv får svårt att tänka när jag är sur och säger konstiga saker som "Du är så jävla dum din....din......din...Bäbis!" Alltså...ja. Det är okej att skoja om varandra:

Hemligheten är att förstå hur partnen visar sin uppskattning och att lära sig tycka om när han/hon visar uppskattning på sitt sätt.

Hitta rätt partner. Det kan ta några försök.
Sedan gäller det att berätta, fråga och lyssna. 

Bästa relationstipset kommer från Dr Phil

Ge din partner det han/ hon vill ha så får du det du vill ha.

hur svårt kan det vara?

   

Man måste vilja varandra väl. Från min mormor :)