Är du image-fixerad? Vilka statusprylar är viktiga för dig?

haha, skrattade när jag läste för att jag insåg att jag nog kanske är avvikande? men det ska bli kul att se vad andra svarar. Jag tycker nämligen illa om märkeskläder, märkesklockor etc. Jag ryser av det på nåt sätt och tycker att det är 'pinsamt'. Kan inte förklara exakt varför. Jag skulle heller inte klara av att bo i nåt fint villaområde där statusprylar är viktigt. Jag tycker att sånt bara är jobbig. Kanske är jag bohem? 

Eller så är jag mer fixerad än jag trodde.  Kul att folk är olika i alla fall.

Jag vill ha mycket böcker, snygga bokhyllor, fin konst och en del designmöbler. Inte för mycket, men några klassiker. Är mån om var jag bor men det är nog mer bekvämlighet än status (nära till allt). Vill gärna ha ett vackert hem, men inte till vilket pris som helst. 

Skulle aldrig lägga pengar på stor tv, en massa hushållsmaskiner eller handväskor för tiotusentals kr.  

Jag vill ha ett fint och stort hus på landet. Det ska vara i min stil och inte efter något mode. Jag vill själv kunna trivas och därför ska jag ha det på mina och min familjs villkor och sedan bryr jag mig föga om vad andra tycker.

Jag bryr mig inte ett skit om fina bilar så länge de jag har fungerar och drar lite bensin.

Märkeskläder till barn är inte det viktigaste, trots det blir det ett och annat märkesplagg då jag köper efter kvalité och utseende vad jag själv och mitt barn tycker är fint och bryr mig inte nämnvärt om modet.

Jag handlar gärna ekologiska grönsaker eller odlar eget. Vet inte om det anses vara status, men det gör jag bland annat för min egen/familjs skull och bland annat för att det är en hobby.

Det som är viktigt för mig är att resa och hitta på saker med familjen.
Ett bra jobb med någorlunda betalt är också viktigt för mig.
Att ha riktiga vänner som är roliga att umgås med är guld värt.

Jag är nog helt prestigelös i det här fallet tror jag, även om vissa kanske skulle kalla det för en image i sig själv?

Jag reflekterar öht inte över märken på saker och ting jag köper, bor gärna rymligt och billigt oavsett var det råkar vara sålänge det inte sker dagliga skottlossningar utanför fönstret mer eller mindre.

Samlar på mig vad jag behöver allt eftersom jag kommer över det, främst saker som skänks eller slängs bort av andra och tänker att man kan skynda långsamt, man behöver inte allt på en gång utan det kommer när det kommer.

Lagar hellre kläderna än köper nya, och skulle helst gå naken året om ifall det inte hade resulterat i en offentlig lynchning och förkylningar.

Jepp, thats me:)

Jag älskar att shoppa och äger flera märkesväskor, kläder och accessoarer. Vissa tycker säkert att jag borde läggas in för att jag kan lägga över 10 000 på en väska men det skiter jag i. Jag älskar känslan av lyx att kunna köpa dessa saker. Samtidigt kan jag likväl handla på hm och bryr mig inte nämnvärt om vad andra har för kläder eller märken. Min sambo är likadan förresten, han har minst lika mycket kläder som mig, köpte precis en tv som i mitt tycke var alldeles för dyr, kör en fin bil och vi bor en ett stort, fint och nytt hus där allt är tiptop. Tråkigt att det ska finnas en attityd att de som köper märkesgrejer är dumma i huvudet, stroppiga osv, man är inte bättre människa för att man handlar på myrorna (inte sämre heller förstås).

jag tänkte säga att jag inte bryr mig, men det är inte sant.
en imagedel jag direkt reagerar på är driv; jag reagerar positivt på engagerade människor, oavsett det är jobb eller hobby de brinner för.
jag är intresserad av litteratur och film och vill ha ett helt bibliotek till mina böcker och vi har dyr TV/ljudanläggning för att få ut det mesta av filmupplevelsen.

Status ser ju olika ut i olika kretsar, tror det är viktigt att komma ihåg det. I vissa kretsar skulle man snarare förakta människor vars hela liv handlar om att konsumera. Jag tillhör dem som reagerar mkt negativt när jag hör en människa beskriva ett av sina intressen som "shopping". Då tänker jag att vederbörande måste ha ett väldigt tomt liv. 

För mig har det hög status att vara väldigt bildad. 

shopping är inte ett intresse för mig, lika lite som man kan lista pojkvän/flickvän eller familj under hobbies...

Att folk som köper märkesgrejer är dumma i huvudet kan jag inte känna att jag håller med om (om det inte är extremt naturligtvis med skulder upp över öronen, för då är man ju dum på riktigt), men att det står för att man är en osäker person som behöver hitta en meningsfullhet genom symboliska objekt är för mig självklart. Men allt handlar om en balans och hur man väljer att prioritera säger allt om en person. Har du pengar så varför inte lägga väldigt mycket pengar på vissa saker. Men att ha det dåligt ställt och prioritera en märkesbil eller märkeskläder, ja då handlar det om något helt annat.

Men att fylla sin tomhet med märkessaker fungerar för vissa. Sen när det blir det enda sättet att få sig själv att känna sig bättre, ja då är man ju ute och cyklar.