Hur reagera på att dottern skickas till speciallärare?

Det verkar softare att hon får göra uppgifterna i skolan än att hon ska sitta och traggla med dem på fritiden?
Det låter ju som att det bara handlar om att hon ska få möjligheten att jobba i lite lugn och ro och det låter som en bra grej. Handlar det om att jobba ikapp kunskapsmässigt i något speciellt ämne kan du fråga hur deras plan ser ut, för jag skulle akta mig för att fastna i specialundervisningsspåret liksom.

tycker det är lite onödigt att skicka din dotter till en spec.lärare när hon inte har ngn inlärningsproblem det är att slösa med resurserna ,hon kanske inte trivs i skolan ?klassen ? är det arb.ro i klassrummet ?rörigt o pratigt på lektionerna ? hon kanske upplever det som jobbigt o tappat intresse ..

Jag jobbar i skolan och önskade
att alla skolor hade resurser att göra på det sättet. Att barn som halkat lite efter (kan vara p g a sjukfrånvaro eller vad som) kunde få sitta själv eller i en mindre grupp och jobba igen. När jag gick i skolan hade vi det så och alla i klassen ville gå till specialläraren. Där var det lugnt och skönt och blev det tid över så läste hon en bok. Alla fick gå dit någon gång (oftast för att man varit sjuk) och därför blev det inget skämmigt eller utpekande att gå dit. Idag har det flesta skolor bara resurser till specialpedagoger som jobbar med att ge stöd till läraren i klassrummet när det gäller elever med svårigheter. Men dessa har oftast bara tid för barn med diagnos och/eller riktigt stora besvär. Så de barn som bara behöver en liten extra knuff faller emellan eller förväntas jobba ikapp hemma. Detta klarar många p g a stöttande föräldrar, men tyvärr inte alla.

Det är jättebra att du vill hjälpa din dotter hemma och att du ber läraren skicka med uppgifter. Men se detta som ett komplement till skolans insatser. Du säger själv att dottern jobbar bra och förstår hemma så kanske är det just lugn och ro och individuell uppmärksamhet hon behöver. Och barn behöver som sagt inte alls uppleva det som utpekande eller jobbigt att gå till speciallärare.

Har ni och läraren testat att prata med henne själv och höra hur hon vill lösa problemet?

Det kanske går att anpassa uppgiftsmängden också, om hon nu kan fast det går långsamt. Låter inte som något jätteproblem faktiskt och jag skulle akta mig för att få henne att känna att det är det också.

Är det en speciallärare eller specialpedagog din dotter går till? Jag jobbar i skolan och märker jag som lärare att en elev har svårigheter så ser jag till att vår specialpedagog får utreda var det specifika problemet beror på och sedan jobbar vi utifrån det. Det är ju vad jag som förälder självklart också vill veta = vari ligger svårigheten. Har mitt barn svårigheter att förstå det han/hon läser? Och i så fall vad mer exakt - fonem, hastighet, avkodning. Har mitt barn svårigheter med viss typ av taluppfattaning etc etc? Att få speciallärarhjälp är ju suveränt. Jag jobbar på högstadiet och där har i praktiken alla sådana resurser tagits bort i besparingssyfte. 

Alla barn borde för möjlighet att träffa en speciallärare vid jämna mellanrum. Inte nödvändigtvis för att de inte hänger med eller har inlärningssvårigheter, utan för att specialläraren ofta har kunskap kring och möjligheter till att individanpassa undervisningen än vad en vanlig lärare i ett vanligt klassrum har. Att träffa en speciallärare borde vara en speciell möjlighet till lärande, inte ett tecken på att barnet som går dit har inlärningsproblem av något slag.

Om jag ser tillbaka till min egen skolgång önskar jag att jag hade fått den möjligheten lite då och då... 

Men det intressanta är ju varför hon har oavslutade uppgifter i sitt fack inte enbart att hon har det och att dessa ska göras färdigt. I mina öron låter det lite märkligt att skicka en elev till speciallärare för att ett par uppgifter inte är färdiga. Vad anser läraren att problemet består i? Har jag en elev som arbetar långsamt, men har god förståelse för det vi arbetar med och når kunskapskraven för åldern så är ju antalet räknade tal, eller antalet lästa sidor helt irrelevant. 

Återkoppling tycker jag låter strålande. Specialläraren kommer troligen uppmärksamma just de saker som du funderar på. Alltså, varför din dotter kommer efter. Kanske är det så enkelt att hon behöver lite extra tid och bekräftelse. I så fall kan ni hjälpas åt att ge henne detta. Kanske kan det i sin tur leda till att hon blir lite självsäkrare och självständigare. I värsta fall kanske det är något annat hon behöver stöd med såsom lästräning eller liknande. Jättebra att du har en kommunikation med skolan angående detta.

TS, det är inget "fel" på henne! Jag jobbar som skolledare och det är vanligt att eleven och läraren behöver veta vilken lärmetod som fungerar bäst. Hon kanske behöver få en annan inlärningsmetodik? Problemet i skolan idag är att alla ska lära sig lika fort och på samma sätt. Det är ju som du skrev fler barn som ska gå? Dessa barn behöver sannolikt bara en annan metodik och det är viktigt för läraren och få stöd i detta och kunna anpassa undervisningen till sina olika elever. Ta det lungt. Detta är inget problem. Så fort man uppmärksammat hennes sätt att lära så är hon ikapp. Det har ingenting med "smarthet" att göra.

Speciallärare är något BRA, det är inget kvitto på att man är dålig. Det är just hos specialläraren man kan få lite mer grepp om varför ett barn hamnar på efterkälken i något område och även tips om hur man ska anpassa undervisningen för att barnet ska klara sina mål. Det blir ett stöda både för pedagogen i klassrummet och för barnet, en win-win-situation. Så sluta se det som ett nederlag och se det som en hjälp istället. Det handlar (antar jag) om ett par tillfällen i veckan och ju tidigare en insats sätts in, desto större chans att din dotter och hennes lärare hittar ett sätt som fungerar i klassrummet snabbt.

Det är det som är det fina med speciallärare, de har utbildning och erfarenhet att analysera vari problem ligger och hur man kan lösa dem! Jag och min speciallärare har ett fantastiskt samarbete och "mina" föräldrar utrrycker ofta tacksamhet för att vi uppmärksammat problem så tidigt och tagit tag i dem. Och att alla som behöver får hjälp, inte bara de som riskerar att inte nå målen. 

Det tror jag det gör för din dotters lärare också. Troligen därför hon föreslår detta. Jag tror det kommer gå jättebra! Det gör det oftast när det finns en god kommunikation. Lägg inte för stor fokus på detta när du pratar med din dotter utan kom bara med glada tillrop och ta resten med personalen i skolan (diskussion kting varför/hur man går vidare etc). Kommer gå finfint!

Ja! Precis så är det!

Och att ni vill att hon ska ta hem uppgifter och hjälpa henne att jobba ikapp hemma är i och för sig underbart (tänk om alla hade så engagerade föräldrar!), men det löser ju inte själva kärnproblemet. Hon behöver få hjälp att klara av skolarbetet i skolan. Annars är risken stor att hon tycker att det blir hemskt med skolarbete. Hur hon än kämpar och gör sitt bästa i skolan så måste hon ändå sitta hemma och jobba en massa. Sånt får ofta barn att tappa lusten totalt.

Det är klart. Och som förälder vill man att allt ska flyta på, man vill att ens barn ska hålla sig inom mallen och fixa det "alla andra" fixar. Men... det gör ju inte "alla andra" egentligen. Det är många barn som behöver stöd på olika sätt i skolan, synligt för andra eller inte så synligt.

Det kommer säkert att gå jättebra för din tjej. Om ni inte har märkt något speciellt hemma så kanske hon bara behöver få bort en osäkerhet och ett bekräftelsebehov, som du skrev innan så kanske hon blir sittande och inte "vågar" börja jobba innan fröken gett klartecken på att hon gör rätt. Hon kanske är en sån tjej som jobbar bäst med en vuxen bredvid sig som hela tiden bekräftar (och så är det ju ofta när man jobbar hemma, en förälder sitter bredvid och uppmuntrar). Det är ofta en övningssak att ta steget och börja jobba mer på egen hand. 

Precis, det är det som jag och mumu försöker säga. Vi alla lär oss olika, det är bara ta reda på hur! =)

Jag tycker nästan det låter som om du skäms lite för att din dotter skulle behöva extra hjälp - är det så?

I sönernas klasser har det varit många - runt hälften - som fått gå till specialläraren under perioder. Inte för att alla har så svårt för sig, men för att de kan behöva lite extra stöd från tid till annan. Om nu din dotter har höga krav på sig själv, tror jag det är jättebra för henne att få sitta i lugn och ro med en lärare som har tid med henne.

Antingen behöver hon bara stöd nu inledningsvis - och då är det väl jättebra att hon får en chans att hänga med från början.

Eller så har hon behov av lite extra stöd och stöttning i ett längre perspektiv - och då är det ju ännu bättre att hon får det! Ju förr dess bättre, dessutom!

Jag ser det som en win/win situation för din dotter, och kan absolut inte förstå din oro. Låt personalen få jobba med din dotter i lugn och ro ett tag innan du blir orolig. Och låt framför allt inte din oro märkas för dottern, det kan bara göra saken värre för henne - flickor med höga krav på sig själva har det väldigt jobbigt idag.

Det är väl fantastiskt att din dotter ska få hjälp av en speciallärare? Varför i hela friden inte utnyttja en så bra möjlighet när chansen ges? Varför ta möjligheten från din dotter? Ni kan ju jobba extra hemma också med uppgifterna.

Jag reagerade på att det låter som om ni hellre fixar detta hemma, att ni inte vill att hon går dit? Och det kan jag inte förstå.