varannan jul...

Usch vad tråkigt att bråka om barnet.

Jag har haft turen att få spendera de första 6 jularna tillsammans med min dotter, hennes pappa har missbrukande föräldrar så han har vuxit upp hos sin faster som nu bor väldigt långt härifrån. Han firar jul hos sin syster (egentligen kusin) och vi båda har uppfattningen om att en stor del av julen mest handlar om att dricka alkohol hos dem så det har varit självklart att dottern ska vara hos mig.

Ofta gjorde vi så att hon antingen var med pappan fram till 14:00 julafton eller att han fick fira med henne den 25:e.

Sen när hon var 7 ville pappan ta med henne till sin nya tjejs familj över jul, det var 100mil bort. Det var så otroligt jobbigt för MIG. Men jag fick bita ihop och inse att han hade samma rätt till henne som jag och om jag ville att vår relation ska fortsätta fungera bra så måste jag dela med mig och samarbeta.

Jag fick försöka se fördelarna med det
*Hon fick spendera en jul med sin pappa
* Jag kunde ge henne en extra julafton när hon kom hem
* Hon fick träffa sin extramammas familj
* Hon fick resa...vilka barn gillar inte det?

Nu är hon 9 och pappan ringde förra veckan för att fråga mig först om de kunde ta med henne igen till tjejens familj. Den här gången var det inte lika svårt. Självklart får hon åka. Sen väntade han några dagar innan han ringde till dottern och frågade henne om hon ville med.

Det fungerar jättebra för oss att vi vuxna tar besluten men vi tar absolut hänsyn till vad barnet vill. Skulle aldrig tvinga iväg henne.

Tråkigast är att min andra dotter (6år) bara får fira varannan jul med sin storasyster nu. Jag hade önskat att hon fick samma jular som jag hade när jag var liten där vi var hela familjen... men man får göra det bästa av situationen.