Interimistiskt yrkande på vårdnad?

Det finns inga undantag för spädbarn. Sen är vårdnad nåt helt annat än umgänge. Jag skulle säga att vårdnad är det enkla att få, umgänge/boende mkt svårare när det gäller ett så litet barn.

Måste rätta dig där. Umgänge är också enkelt att få eftersom det ska mycket till för att inte ens kvalificera sig som umgängesförälder.

Ja, jag svarade lite slarvigt. Vad jag syftar på är det är inte vårdnaden som avgör umgänget eller föräldraledigheten som tråden kommit att handla om.  Klart pappan kan få vårdnaden, men det betyder ju inte att han kommer kunna rycka åt sig halva föräldraledigheten. Vårdnad är ju i princip bara rätten att skriva på papper.

Förutom att vårdnaden automatiskt ger pappan rätten till hälften av föräldrapenningdagarna.

Självklart men han kan inte välja att vara föräldraledig när han inte har barnet....

Jo, det är det som är det svåra när det gäller vårdnaden om spädbarn. Den dagen pappan får vårdnaden tillfaller hälften av föräldradagarna honom, eller de som är kvar. Hela hans del kanske inte finns kvar den dagen.

Därför är det också ganska speciellt fall när en pappa börjar bråka om vårdnaden för ett spädbarn och föräldrarna inte bor ihop. Det ses ofta som ett skräckexempel på vad det gäller att inte se till barnets bästa. Pappan börjar bråka redan innan kanske amningen ens har kommit igång och förstör på så sätt den första tiden med bebisen.
Duktiga jurister brukar avråda pappor från att dra igång en vårdnadstvist om bebisar för de har inte så stor chans att komma någonvart i alla fall. Det är skillnad när barnet är lite äldre.

Dessutom brukar tingsrätten hänvisa föräldrarna till samarbetsamtal istället för att dra igång en långdragen vårdnadstvist om bebisen. Tvisten riskerar att förstöra istället så att pappan inte får ha umgänge hemma hos mamman kanske längre. Han kan ju inte dra iväg med en bebis.

Nej, det stämmer inte alls. Barnet har alltid rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Det kan i stort sett aldrig en mamma hindra och de flesta vill det väl inte heller. Umgänget är garanterat kan man säga.

Däremot inte vårdnaden. För där väljer mamman när barnet föds om hon ska skriva under papper. Däremot kan hon inte hindra umgänge. Hon kan neka umgänge i sitt hem om hon inte känner för det. Då kan man träffas på stan istället.

Boendet är hos den primära anknytningspersonen tills det är lämpligt att utöka umgänget gradvis till att gälla övernattningar. Däremot kan inte båda föräldrarna vara boendeföräldrar. Den ena är det och den andra umgängesförälder. Den som har varit föräldraledig och har bäst anknytning blir boendeförälder. I ett fall där föräldrarna inte bor ihop som detta gäller här, kommer mamman till barnet bli boendeförälder. Och då utgår jag ifrån att båda föräldrarna är normala fungerande personer.

Vad menar du? Varför kan inte pappan åka iväg med sin bebis?

Jag blir helt galen på såna där uttryck. Mamman är INTE alltid den bästa för barnet oavsett om man ammar eller inte. Båda föräldrarna bör ges chans att anknyta till barnet som bebis även om jag håller med om att en förälder bör ha boendet och den andra umgänge. Men absolut mer än ett par timmar varannan vecka.

För det första är det barnet som knyter an till föräldrarna och inte tvärtom. För det andra avgår föräldrarnas relation i mångt och mycket hur umgänget kommer att se ut under barnets första år. Om föräldrarna inte kommer överens blir umgänget också skralt. Just för att det varken går att tvinga föräldrarna att umgås under samma tak och för att umgängesföräldern inte bara kan ta med sig barnet själv hur som helst. För det tredje kan vem som helst i teorin vara boendeförälder men i praktiken blir det oftast mamman av rätt naturliga skäl.

TS: försvann du? Fick du inte de svaren du förväntade dig?