4-åring med problem på dagis.

Hejsan!

Jag har en kille på 4 år som inte vill gå till dagis. Han verkar ha roligt när vi kommer och hämtar honom, men varje morgon bävar han för att gå dit igen. Han blir överlycklig de dagar han inte behöver gå dit.

Som föräldrar har vi funderat på om allt står rätt till. Vi har tagit upp detta med personalen ett par gånger, som säger att vi har en fin kille och att allt går så bra. Ändå så har tanken funnits där eftersom han fortsatt signalera att det är något som inte är bra. Han är en ganska lugn kille som inte är den som syns och hörs mest.

När det nyligen började en ny fröken som vi varit bekanta med sen tidigare och litar på, tog vi upp det med henne för att kanske få någon som ser honom med nya ögon. Nu har hon observerat och bekräftat vår misstanke om att känner sig utanför. Han vill vara med en grupp pojkar som inte verkar intresserade av att vara med honom. De svarar inte när han frågar om han får vara med osv. I denna grupp ingår hans bästis som han leker mycket med på fritiden då vi bor nära. Då de är ensamma går det bra, men när de sedan kommer till dagis vill hans kompis hellre vara med andra. Min pojke har då istället vänt sig till sin lillebror och hans kompisar som är i 2-års åldern och på en helt annan nivå. 

Nu har denna fröken tagit upp detta med övriga personalen och försöker att jobba med detta i gruppen. Vi föräldrar pratar mycket med honom, och frågar hur han haft det osv. Ibland berättar han att någon varit dum osv, men kan inte alltid precisera sig vad det handlat om. En dag hade han hittat på en sång som han sjöng för mig som handlade om att ingen ville leka med honom...  

Jag och hans pappa funderar nu på hur vi ska agera och prata med honom om det här. Ska vi försöka ge honom råd eller mest fråga och lyssna? Kan vi prata "för mycket" om detta och göra det värre? Finns det något annat vi kan göra för att hjälpa honom? 

Vänliga hälsningar från en ledsen mamma